Jag gissar att smattret av korkar som åker i taket hörs idag inne hos Socialdemokraterna. Nu vinner de flera månaders försprång i den valrörelse som startar i höst. Med en intern partiledarstrid i Liberalerna och en avgående Anna Kindberg Batra kan S jobba på i lugna och ro och få det att framstå som om de har god kontroll. Och det var länge sedan Miljöpartiet behövde ta ställning till något också. Den nuvarande minoritetsregeringen bidar sin tid i skuggan.
Att AKB:s avgång kommer att lösa några problem för M tror jag inte på. I alla fall inte långsiktigt. Tycker att Anders Pihlblad sa det så bra i morse på TV4. Han sa att ”man har tyckt att AKB varit stel och tråkig. Men var det något som Fredrik Reinfeldt var, så var det just stel och tråkig” (ungefär) Hon offras helt enkelt i en tid av stor ängslighet.
Jag gissar att vi snart får se Ulf Kristersson på partiledarposten.
Jan Björklund skickar en hälsning till den nya moderatledningen att nu finns en god chans att stänga dörren för samarbete med Sd. Att reparera det misstag som gjordes i början av året. Hoppet om att Alliansen skall vara ett självklart alternativ i nästa års val är inte ute. Men det kräver tydliga besked från M. Ännu framstår Alliansen för många som väldigt otydlig. Det som var är icke längre.
Det är inte lätt att orientera sig i dagens politiska landskap med tre block. Det enda som gäller är att vara ett sådant tydligt alternativ till S och Sd att folk självklart väljer Liberalerna. Det är ingen bra situation att låta varken Alliansen eller S och Mp regera med stöd av Sd. De alternativ som finns är att bryta blockpolitiken – eller få väljarnas stöd för en stabil Alliansen. Här har M ett stort ansvar.
