Min statsministerkandidat heter Jan Björklund

För några veckor sedan träffade jag Jan Björklund på en konferens. Jag måste säga att jag inte tidigare hade stött på en sådan laddad partiledare tidigare. Det kändes att valrörelsen hade börjat.

Jag blev glad när jag såg den här fighting spiriten! Det har varit alldeles för mycket  lillen över Liberalerna, som fått se på när Annie seglar upp och AKB  höjer hakan.

Det finns inget självklart alls ännu i vem som skall bli statsminister och Alliansens framtid känns skör.

Marken skälver idag under AKB:s fötter  och den närmaste tiden kommer vi att få följa turerna inom M. Och idag gick Liberalerna Uppsala ut i partiledarfrågan inom L inför Landsmötet. Uppsala vill byta ut Björklund

Tiden innan nästa val är för kort, även om personerna Uppsala lanserar är kända och duktiga.

Varje vecka spelas olika scenarier upp om vilken konstellation som skulle kunna bilda regering efter nästa val. Tankefelet som görs är att man utgår från att Liberalerna kommer att förbli ett parti runt 6%. Varför det?

Det är faktiskt så att idéer är viktigast. Att vi är tydliga med vilken politik vi skall föra. Vi måste satsa på att berätta vilket samhälle som fås med liberal inriktning – och jämföra det med alternativen. Det handlar om en pedagogisk utmaning parad med kunskap om hur nå ut i rätt kanaler.

Det är runt 1/3 av befolkningen som säger sig vara liberala. Här finns många att vinna!

Liberalismen vinner ny mark. Det sägs att det bara görs när den är hotad.

När det finns något att försvara, då vaknar folk upp och inser att inget kommer av sig själv. Donald Trump har varit en sådan väckarklocka. Hans framfart har satt fart på liberaler över hela Europa.

Nu måste vi börja se oss som det självklara valet för alla  liberaler i landet. Starting now.