Då har yran lagt sig efter den intensiva helgen i Västerås där cirka 600 liberaler från hela landet träffades för att ha kul, utbilda sig i olika ämnen och diskutera politik.
En sådan helg är så otroligt intensiv! Eftersom jag har varit med i partiet sedan ungdomen, så blir det lite av en släktträff av det hela. Så många man känner och vill säga hej till mellan passen. Du vill även kolla på utställarna och prata med dem.
Bild: Cecilia Wikström och Stig-Björn Ljuggren
Min lördag inleddes med två EU-seminarier, som ALDE arrangerade. Jasenko Selimovic började med att måla upp en övergripande bild med bred pensel, över hoten mot EU idag. Han pratade om hur populisterna underminerar förtroendet för EU:s institutioner genom att kritisera den krångliga byråkratin, långsamheten och de stora kostnaderna. Något förslag på hur förbättra det hela har de dock inte – eftersom de inte vill att det skall bli bättre.
Jasenko ville specifikt peka på att de unga i EU inte har något minne av att det varit på något annat sätt, än att de kunnat röra sig fritt i Europa. Studera, jobba och resa utan hinder. De var inte med i den värld där en mur delade Berlin och Sovjetunionens gråa betong vakade över människorna. Förbud, diktatur, ingen valfrihet. Det gamla – allt det vi har lyckats komma ifrån är inget levande hot för de unga. Därför valde en alltför stor andel av de unga att inte heller gå och rösta i somras när Storbritannien gick till omröstning om nationens framtid i EU. Vilket de förmodligen bittert ångrar idag när de inser vad som håller på att hända.
Precis som när man bygger upp en konspirationsteori så tar populisterna en del sanning och hittar på resten. Populisterna i EU tar den försämrade arbetsmarknaden för arbetarna och klandrar globaliseringen. Så är det ju. Den gamla industrin som flyttat till låglöneländer eller försvunnit. De exploaterar en känsla av hopplöshet hos de som inte kan konkurrera i den nya ekonomin och saknar utbildning. EU får bli en syndabock och en falsk bild av att nationen själv kan hantera problemen bättre än EU kan presenteras.
Cecilia Wikström berättade om sitt arbete med att sy ihop en gemensam asylpolitik i EU. Hon leder arbetet, som med en underdrift kan betecknas som svårt. Cecilia har en mycket positiv syn på människan och tror därför att det kan finnas en lösning. Hennes förslag innehåller både morötter och piskor. Det utgår dock från att alla länder måste hjälpas åt att fördela ansvaret för de som flyr.
De som inte har asylskäl skall dock inte söka asyl, sa Cecilia. I och med att det inte finns något fungerande system för hur komma hit om du bara vill jobba en tid, så leder det till att alla söker asyl. Asylsystemet har inte kapacitet att hantera det.
Därför måste EU införa ett ”blue-card” – EU:s motsvarighet till USA:s ”green-card”, som alla vet vad det är. Asylsystemet är inte till för att hantera ekonomiska migranter och gästarbetare, sade hon.
Bild: Jan Björklund framför slogan, helgens tema: Frihet måste försvaras.
Efter lunch och Björklunds utmärkta öppningstal där han tydligt sa att L aldrig kommer att samarbeta med Sd, var jag på ett pass som handlade om medlemsvärvning. En konsult från medlemsutveckling.se som berättade om hur jobba för att få fler att bli medlemmar och sedan kvarstå som sådana. Hon hade startat det här arbetet, när hon såg att alla sorters föreningar har problem med att engagera och behålla medlemmar.
Bild: Masih Alinejad och Morgan Olofsson
Innan kvällens fest talade en naturkraft vid namn Masih Alinejad, som grundat aktivistgruppen My stealthy freedom. Hon kämpar för kvinnors frihet att slippa slöjtvånget i Iran. Nätverket använder sociala medier, där kvinnor i Iran lägger upp bilder på sig själva utan slöja. Bland annat så sa hon att när hon fick se bilden av de svenska regeringsrepresentanterna bära slöja under sitt besök i Iran, så krossades hennes hjärta. ”De respekterade Irans förtryckande regim mera än Irans kvinnor” Den som inte tidigare förstått hur förtryckande det är för kvinnor att tvingas bära slöja från sju års ålder, förstod det under Masihs tal.
Bild: “When I saw this picture, it broke my heart” sa Masih Alinejad
Bild: Birgitta Ohlsson pratar om Gapminder
Söndag morgon inleddes med Birgitta Ohlsson, som presenterade Gapminder och deras arbete med att sprida färska fakta om världens utveckling, vilken går i en positiv riktning.
Drivkraften bakom Gapminders arbete är att upplysa alla dem som lever med en förlegad föreställning om hur det ser ut i andra länder. De tar data kring några variabler från alla världens länder och placerar dem i ett visualiserande program. Det gör att man kan se en rörelse över tid – ungefär från 1800-talets början. Här blir det då tydligt att allt blir bättre och bättre, trots att vi är så många fler sedan dess. (Jag har skrivit om befolkning tidigare på min blogg – i december) År 1830 blev vi 1 miljard och idag är vi hela 7,3 miljarder.
Ett exempel på en villfarelse många lever i, är att ”de fattiga” i Afrika och Asien fortfarande skaffar en sisådär tio barn per kvinna. Men faktum är att världssnittet ligger på 2,5 barn. I EU ligger det på 1,58.
De sa även att befolkningen kommer att växa i ytterligare några år, bl a eftersom vi lever längre. Prognosen är att vi landar på FN:s medelberäkning 11 miljarder, för att därefter se kurvan vända nedåt.
Vi är många som saknar Hans Rosling.
Det sista seminariet jag gick på var Håkan Holmbergs. Han pratade om sin bok Den farliga mångfalden. Han har gjort en utmärkt kartläggning över Sd:s egentliga agenda och hur de mycket målmedvetet jobbar med den. Alla vet att Sd tycker illa om invandringen, men tyvärr stannar förståelsen där. Att Sd ”bara” vill begränsa invandring stämmer inte. De är ute efter att montera ner de demokratiska institutionerna som finns i en liberal demokrati.
Alla kalla Sd för populister är inte heller rätt. En populist lyssnar till missnöje och anpassar sin politik utifrån det. Men, Sd har en mera genomtänkt agenda än så.
Uttalanden som ”domstolen får inte stå i vägen för vad regeringen vill göra” och ”vi står inför en avgörande strid mellan kulturer där vår nations överlevnad är hotad”, talar sitt tydliga språk. Sd är inte riktigt med på alla de övriga partiernas överenskommelse om vilka beståndsdelar som måste finnas i ett samhälle. Så, vill du inte se det samhälle som finns idag raserat, se till att Sd inte får makten! Att Sd kallar sig ”Sverigevänner” är ett hån – en grov förolämpning, sa Håkan. Eftersom de identifierar sin kärlek till Sverige med djupt odemokratiska rörelser.
Vi måste bli mycket bättre på att tala om detta – vilket samhälle som Sd:s politik leder till. Det tror jag inte att de flesta av sympatisörerna har fattat. Eller, jag är ganska övertygad om det.
Hur många av alla Sd:s invalda i kommunfullmäktige har kunskap om vad begreppet kosmopolit syftar på? Just asking.
Jag kommer att återkomma till Sd:s retorik, vilket kräver ett eget inlägg och vars innebörd går de flesta förbi. Här krävs kunskap! Som alltid.
Gapminder hade ett starkt argument för att ”sprida fakta”. Och det var att en demokrati kräver kunniga och upplysta medborgare. För hur blir annars deras val? Ett argument som också anfördes när frågan om allmän och lika rösträtt var aktuell för hundra år sedan. Det behovet tar inte slut.
Bild: Kvällens dans
Under helgen presenterades även flera rapporter som arbetsgrupper för ny politik har tagit fram och vilka skall debatteras på årets Landsmöte. Alla finns att läsa här: https://www.liberalerna.se/special/liberal-fornyelse/
Bild: Bo Könberg fick Karl Staaff i guld.
