Jag gick med i Folkpartiets Ungdomsförbund Fpu 1988, vilket sedan blev Liberala Ungdomsförbundet LUF 1991. En fredag här framöver firar LUF 25-årsjublileum, vilket jag självklart kommer att vara med på!
Efter åren i ungdomsförbundet har jag varit medlem i Folkpartiet i nästan hela mitt vuxna liv, men det är först den senaste tiden som jag valt att aktivt bli politiker. Visst kan det spela in att både min far och min mormor var aktiva folkpartister. Men så ser det ut i många av våra äldre partier – engagemanget går i arv.
Jag är även uppfostrad i IOGT-NTO-rörelsen, vilket givit god insikt i föreningsvärlden och betydelsen av det ideella arbetet. Idag ser vi hur allt färre är beredda att lägga sin fritid på ideellt arbete. Det är inte bara de politiska partierna som har svårt att få folk till alla uppdrag, utan även kyrkor och idrottsföreningar. 40-talisterna är den tredje och sista riktiga föreningsgenerationen och när de inte längre finns kvar kommer det att bli problem med att fortsätta med nuvarande upplägg.
Vi måste ha nya sätt att jobba på i framtiden och vi måste erbjuda nya sätt att mötas på, om vi skall locka nya sorters människor till våra partier.
Förändringsarbetet har påbörjats, men det är mycket jobb kvar.
Under min tid som ombudsman för Liberalerna i Västsverige åkte jag runt till flertalet av de 55 kommunföreningarna och berättade om hur tänka nytt inför valet 2014. Jag har även besökt andra föreningar i landet, samt träffat politiker från alla de åtta partierna som finns företrädda i Riksdagen idag, för samtal om hur ändra verksamheten så att den skall locka de unga. De flesta partierna har samma problem med föråldrade strukturer som inte attraherar. Unga lockas inte dit, trots att de är mycket intresserade av samhällsfrågor.
Vi människor har ett inre motstånd mot förändring, varför det går sakta att ändra på något. Nostalgiskt ser vi tillbaka på tidigare epoker, vilka lätt hamnar i ett rosa skimmer. Jag tror också att det handlar om att det är svårt att bli äldre. Att kämpa mot förändringar är ett försök att hålla kvar något som inte längre finns.
Trots detta måste vi hålla humöret uppe och fortsätta att jobba för förnyelse av upplägget på det politiska arbetet i våra kommunföreningar. Man får aldrig ge sig! Eller glömma bort varför vi gör det vi gör- arbeta för liberala värderingar och reformer i en värld där liberalismen ifrågasätts. Håll blicken högt!
Vi som ändå lägger mycket tid på det politiska arbetet måste också ha kul! Det är allas ansvar att bidra till en god stämning. En dålig stämning skrämmer iväg de nya och lägger en svart filt över arbetet för de som ändå fortsätter.
Jag har sett flera tråkiga exempel på när unga eller nya medlemmar slutat sitt engagemang för att deras inspel inte tagits emot på ett bra sätt, eller att de upplevt en tråkig stämning. Varför gå tillbaka till ett gäng som sitter och bråkar? Won’t happen.
En del som varit med länge är inte vana att bli motsagda. De som fått köra sitt eget race i många år kan ju såklart tycka att det är jobbigt när cirklarna rubbas och att det inte längre går att bestämma allt själv. Det är ytterligare ett skäl till att vi måste locka fler och nya!
Min uppmaning till er alla är att från och med nu så är det glada hejjarop som gäller till alla som bidrar på olika sätt till vår demokratiska infrastruktur och att institutionen föreningen får nytt liv! #gogo #svpol #democracy #vardagsglädje #beniceandworkhard
Den översta bilden visar politikerbesök för ungdomar i Öckerö kommun. Nimbus Öckerö
Bilden här ovan visar mig klädd i tröja med tryck av vår valaffisch från 1936 som sa “Bort med varje tendens till diktatursträvanden. Rösta med Folkparitet. Bild på man som sopar ut hammaren och skäran och nazistsymbolen.
