Jag har bott på Hönö i väldigt många år. Faktiskt hela mitt vuxna liv. Kommer dock alltid att se mig som Åselebo.
Här är otroligt vackert- året om. Jag tillhör dem som är utomhus året runt. Fast när du är ute i trist och hårt väder, så möter du inte många personer. Bilderna ni ser är tagna en vacker dag – lördag morgon.
Sedan ett par år tillbaka bor det två korpar på Hönö, nära kyrkogården. De är magiska fåglar som jag gillar mycket. Stora, svarta, iakttagande, lekande. Tänk om jag hade kunnat fånga dom på bild!
Undrar hur många varv jag joggat runt slingan på Hönö? Om jag gör ett enkelt överslag så tror jag det ligger på 5000. Men har ju även sprungit mycket på Hälsö, eller på Öckerö. Eller på vägarna mellan öarna. I am a runner.
Jag tycker aldrig det är trist att gå ut och springa. Senast jag hoppades på att slippa träna var i mellanstadiet. En gång i skidbaracken väntades på tränaren när han var sen. Då tänkte jag att “vore det inte skönt om han inte kom. Då kan jag gå hem och leka istället”. Men, nog kom han och ut i spåret for vi. Sedan gick sådana tankar över. När jag går ut idag så ställer hjärnan in sig på att sortera tankarna och lösa problem. Jag ser liksom inte att jag springer runt på samma plats år efter år.
Däremot skall jag inte förneka att jag älskar att springa på andra platser! En ny löptur med vidunderlig utsikt gör att jag jublar av glädje! Cornwall! Läsö! Christmas Cove! Just nu älskar jag Rosendal också!
“Hur kan man bo på en ö?” var det en person som frågade mig en gång. Faktiskt något jag höll med om det första året jag bodde här. Tänkte att jag skulle pröva ett år (klara en vinter) för att sedan dra vidare. Det kändes trångt och begränsande att bo på en ö. Det tänker jag inte längre.
Färjorna går oftare idag än när jag flyttade hit. Varje kvart dagtid och hela natten, varje timme. Även om bilparken tredubblats på de år jag har bott här. Det går bra bussar till stan och vägarna till stan har blivit bättre. Om du räknar bort de första kilometrarna efter färjan – tarmen alla skall in på. Från alla öar och hela Hjuvik. Väg 155 är ett gissel för oss på öarna. När den inte fungerar så leder det till att Länsstyrelsen stoppar nybyggen här ute, för att väginfarkt riskeras. Jag föreslår dubbelbana, alltså två vägar på varandra – likt de som finns i Boston och andra stora städer. (Tvåvåningsväg) Enda argumentet mot det är att det förmodligen är fult. Men då slipper du bredda, vilket inte verkar gå. Här säger jag bara: fixa! Straffa inte öarnas utveckling för att frågan fastnat.
Fotöbron. Minns första promenaden över den. Det var när jag tog en paus i bakningen till Caisas 1-årskalas. Var gravt understimulerad då och hade bakat till ett halvt kompani. Gillade skarpt att mitt område hade utökats med en hel ö!
Nu är hon vuxen.
Ja, jag erkänner. Jag älskar att baka och laga mat.
En kväll som denna, med minusgrader och fnössnö måste man elda.
I morgon avgörs presidentvalet i USA.
