In i det sista trodde jag inte att Trump skulle vinna, även om risken var överhängande. Men idag vaknade vi upp till en ny era – en tid där populismen visat att den fått ett rejält fäste i världen. Det var länge sedan populisterna och de högerextrema var en marginaliserad företeelse som kunde ignoreras mellan utspelen. Brexit chockade oss och Trumps seger är en fortsättning.
De främlingsfientliga partierna vädrar morgonluft. Olle Wästberg skrev i sitt nyhetsbrev idag att risken för att Marine Le Pen kan bli Frankrikes president är större nu. Lägg till Putin och vi har det skräckscenario ingen trodde på i januari.
Jag hade turen att ha lektion precis när Trump utropade sig till segrare i valet.
I direktsändning såg vi hur han släntrade in tillsammans med sin familj till pampig musik. Det var ett historiskt ögonblick och alla elever förstod att de var med om en händelse som kommer att finnas med i de framtida historieböckerna.
Återigen måste analyserna göras ordentligt. Ännu är det för nära i tid för att kunna synas klart. Men folk säger att Trump “hörde de röster ingen tidigare hade lyssnat på”.
Och de som inte brydde sig tidigare fångades av ett skruvat budskap. Eller han som vågade skruva budskap.
Populism spelar på känslor och inte fakta. Det som gäller är att kanalisera valfritt missnöje mot de som styr och det kan handla om vad som helst. Det är förklaringen till att uppenbara lögner och skandalbeteenden ignoreras – för att det spelar ingen roll! De som röstat på Trump är inte ute efter sanning och goda förslag – de är ute efter att kicka någon. Någon skall få betala för att de förlorat jobbet i globaliseringen och för att de allmänt har hamnat på efterkälken. Populister berättar för dem att de har blivit berövade något de hade rätt till – som de skall få det tillbaka om de som har makten blir av med den och de sanna vännerna får makten. De som bryr sig om dem och inte “de andra”. Det finns alltid ett vi och ett dom.
Skall vi försöka se något positivt i detta så kan vi tänka att de som känner djupt förakt för etablissemanget i Washington nu kanske känner att deras röster räknas. USA måste börja föra en politik som har en plan för de som hamnat utanför samhället. Var skulle deras vrede annars ha tagit vägen? Nu finns en chans att göra något konstruktivt.
Just nu talar Hillary Clinton där hon beskriver sin besvikelse och hur gå vidare. Det viktiga är att arbeta vidare för alla amerikaner, säger hon.
Demokrati är att förlorarna accepterar resultatet. Det kommer en ny chans. Politiskt arbete känns angelägnare än någonsin.
