Förutom att undervisa så jobbar jag med ett projekt som handlar om unga och politiskt engagemang. Det är väl känt att få unga vill bli politiker eller lägga sin fritid på att vara aktiv i ett politiskt parti. Det kommer att bli ett problem i framtiden – i alla fall om vi skall ha samma organisering av vår demokrati som vi har idag. Förmodligen kommer vi att få bygga om i arbetssättet, eftersom det ganska snart inte kommer att finns tillräckligt med folk till de kommunalpolitiska uppdrag vi har idag.
Däremot så finns det unga som är politiskt aktiva, om än inte lika många som förr i tiden. Gemensamt för dem är att de är mycket målinriktade, pålästa och de gillar det politiska maktspelet. Många av dem är uppvuxna i familjer där politik är ett naturligt inslag i middagsdiskussionerna och de har fått beröm och uppmuntran för sitt politiska engagemang. Men några har kommit in av eget intresse, eller att de blivit värvade av ett politiskt ungdomsförbund som besökt skolan.
Jag har pratat med många ungdomar som är politiskt aktiva och frågat dem varför just de har gett sig in i den här leken. De svar som ges är en mix av ovanstående förklaringar – men ingen jag hittills talat med uppger som skäl att det var en lärare eller något i undervisningen som lockat in dem i politiken. Hur kommer det sig? Ja, det är något att fundera över.
Ett demokratiskt synsätt skall genomsyra undervisningen idag. Som lärare får du ha skilda politiska uppfattningar, men du får inte uttala misstro mot demokratin. Eleverna fostras i medbestämmande och delaktighet i verksamheten på olika sätt – från tidig ålder.
Demokratins historia och praktik ingår i undervisningen i genomtänkta doser på de olika stadierna. På gymnasiet finns demokrati med i det centrala innehållet, men det är upp till varje lärare att bestämma omfattning och utförande. Glöm inte heller bort att det handlar om mycket liten tid för varje moment som skall gås igenom. Det är sällan utrymme ges för besök av politiker eller besök i kommunhuset. Just den kommunala demokratin får ofta stryka på foten för de högre nivåerna, vilket gjort att kunskapen om hur vår närmiljö formas är mycket liten. Detta var bland annat orsaken till att den senaste demokratiutredningen startade.
Jag tror på utbildning.
Integration är en av de viktigaste frågorna vi har på vårt bord idag. Vikten av att få med alla nyanlända i vårt samhälle och tänkande om samhället kan inte nog understrykas. Väldigt ofta kommer förslag kring just demokrati upp – hur lära ut mera om den. Om just detta skall jag berätta mera senare.
Idag är drygt 60 miljoner människor på flykt efter arabiska våren, krig i Syrien och stora problem i Afghanistan, samt många andra konflikter och grupper som slåss om makten. Nu när slaget står om Mosuls befrielse så börjar många tala om vad som händer när det väl är genomfört? När IS faller så finns ju andra som vill ha makten.
Vi har så många exempel på där det till en början finns demokratiska intentioner, men efter hand övergår de i totalitära regimer och förtryck – därför att institutioner och traditioner saknas. Makt korrumperar som bekant.
Anledningen till att det är så många människor på flykt idag är alltså inte att de har haft det bra förut, utan att det nu finns en möjlighet att lämna sin situation. Den fanns inte innan arabiska våren. Eller så har de blivit tvingade att fly när konflikter blossat upp till krig.
Arabiska våren startade som en protest mot förtryck och brist på demokrati, men övergick i arabisk vinter när upplösningen inte kunde fångas upp.
När ett krig har slutat eller en diktator fallit, så börjar ju i själva verket arbetet med att införa demokrati – det enda styre vi vet som borgar för fred, utveckling och ekonomisk tillväxt. Baksidan är att det tar lång tid att införa och implementera i systemet, kulturen och tänkandet. Tyvärr tar det kanske flera generationer – men här finns inga genvägar. (Det finns det aldrig)
Det jag berättar om här är alltså att intresse och kunskap om demokrati måste förbättras både hos våra skolelever och hos de nyanlända som kommer från icke demokratiska länder med en annorlunda kultur. Vi kan inte rädda hela världen, men vi kan fokusera på det vi kan göra något åt. Låt Sverige bli en ännu bättre barnkammare för demokratin – vårt bidrag till en bättre framtid. Och demokrati som exportvara.
Det är alltså inte endast de som den senaste tiden kommit till Sverige som behöver skolning i demokrati, utan även infödda. Därför måste ämnet få mera utrymme och tas på större allvar – därför måste demokrati bli ett helt eget ämne i skolan.
Vi kan inte bara konstatera att få förstår vad det egentligen handlar om eller hur kommunal demokrati fungerar, utan vi måste göra något ordentligt. En “demokratikanon” kan vara ett plåster på såret för äldre nyanlända personer, men för skolan krävs ett annat arbete.
