Category: Vardagsreflektioner

1992 ordnade vi i LUF ett “bög-bröllop” i Karlstad. Jag tror att vi kallade det så? Två killar klädde upp sig i frack och så “demonstrerade” de ett bröllop i stadens centrum. Det gav stor uppmärksamhet och debatten var i full gång under lång tid därefter. Och då var det ändå hela 13 år sedan sjukdomsdiagnosen tagits bort från homosexualitet. Tänk vad gammaldags det känns!

Tre år efter den demonstrationen klubbades äntligen lagen om att samboförhållanden även skall gälla homosexuella par. Fast det fick då heta “registrerat partnerskap” -en slags halvvariant av det juridiska bröllopet. Protesterna inför det beslutet var omfattande – framförallt från frikyrkligt håll.

Ett motargument mot registrerat partnerskap var att “om homosexualitet kom att normaliseras så skulle antalet homosexuella explodera” Väldigt konstig inställning, eftersom du är den du är och det är ingenting du väljer, likt dagens outfit eller liknande. Men, framförallt ett argument som visade på stor okunskap.

En av dem som demonstrerade bögbröllopet i Karlstad är idag gift med en man och häromdagen firade de fyraårig bröllopsdag. Jag hade själv äran att få vara en av deltagarna. Kampen dit har varit lång och det var mycket rörande och känslosamt att till slut få uppleva ett riktigt bröllop! Continue reading “Bögbröllopsdemonstrationen i Karlstad”

Jag läser om familjerna som fick åka med påven till Italien. De tre familjerna som valdes ut i flyktinglägret på Lesbos. Att det skulle hända var något de aldrig hade kunna föreställa sig när de flydde från kriget i Syrien, berättar de. Jag hoppas verkligen att de kommer att anpassa sig och att allt kommer att bli bra för dem där. Även om förhoppningen är att kriget skall ta slut och att de kan åka hem igen.

Påven får faktiskt Karlspriset i år 2016, som delas ut av EU-parlamentets talman. EU som idag firar årsdag . Det priset instiftades för att främja enigheten i Europa. Och visst var väl Påvens handling att ta med sig tre familjer även symboliskt också. En fin gest, en markering, en god gärning. De som vill att det goda i handlingen skall komma i skymundan säger att de gör detta för att ta fokus bort från kyrkans övriga skandaler av övergrepp och problem.

Katolska kyrkan är den äldsta kristna kyrkan – den som skall gälla för alla. Här kan vi snacka om en överlevande institution. De kan göra ganska mycket konstigt och ändå fortsätta som om de senaste 800 åren aldrig hänt. Efter krisen som Martin Luther skapade för dem, tvingades de att fräscha upp allting och så hölls det ett 18 år långt möte – kyrkomötet i Trient. Allt gicks igenom där! Från prästernas utbildning till tolkningen av Guds ord. Det är klart att det tog ett tag. Continue reading “#EuropeDay”

Jag var bara 15 år när Olof Palme mördades, men ändå mycket bekant med bilden av honom. Kan ju ha att göra med att jag växte upp i ett politiskt hem, men inte bara det. Palme var inte bara statsminister i Sverige, utan även en världskändis och en politiker av stora mått. Älskad – och hatad. Att gapa ut sin avsky över Palme var något folk gjorde utan att blinka. Det gick historier om folk som slängde ut TV:n om han syntes i rutan o s v. Och än idag berör och upprör hans person – trettio år efter mordet som ännu inte är löst och har blivit världens kostsammaste mordutredning med en ännu arbetande kommission. Kring mordet finns flera teorier. Leif GW tror att det var några ur den svenska polisen som gjorde det. Att det idag sitter några 70-plussare och bär på en hemlighet som förmodligen kommer att gå i graven med dem.

Mona Sahlin verkar röra upp liknande känslor hos vissa. Inga övriga jämförelser! Ända sedan hon som ung blev politiker har hon framkallat olika reaktioner hos folk. När hon var på gränsen till att bli statsminister 1995 gjordes därför stora ansträngningar för att hindra detta. Journalister grävde precis överallt för att hitta något att sätta dit henne för. Nappet blev som bekant att hon gjort ett inköp med statens kort. Mona Sahlins presskonferens där hon förklarar sig och ber om ursäkt, där hon bar en vit skjorta (oskuldens färg) har blivit symbolen för att göra en pudel. Continue reading “Personer som berör”

Idag hörde jag en intervju med en kille som utsatts för ett värvningsförsök till IS. Han hade inte gått på det, men berättade hur de hade försökt övertyga honom.

Huvudargumentet hade varit att “det här blir en snabbväg till paradiset”. Jösses, tänker man. Hur kan någon gå på något sådant? Likadant tänker du när du hör om Heavens Gate, som var en sekt i USA vilken slutade i tragedi när hela gruppen om 39 personer tog sitt liv i slutet av 90-talet. De trodde att de skulle få åka med en farkost som kom till jorden i samband med kometen Hale-Bopp. “This life is just a stepping stone”, sa sektledaren, som inte ville förneka att han kanske var Jesus.

IS och Heavens Gate är bara två av många sekter som finns och har funnits. Tänk även vad många gånger jordens undergång har förutspåtts.

Att övertygas om att IS är ett mål och att alla skall göra sin jihad, eller att tro att du är utvald och skall resa vidare med ett rymdskepp, låter som något osannolikt att locka någon med. Men, de som går med blir verkligen övertygade om att det här är det rätta och att det är alla andra som inte har fattat. Det är sektens signum. Hur kommer det sig? Är det svaga människor eller folk som inte har några kompisar som kan bli indragna i något sånt här? Nej, det kan faktiskt vara vem som helst som blir indragen i en sekt. Continue reading “Farlig gemenskap”

Som många andra häromdan så läste även jag om familjerna i småländska Rydaholm som stoppat lärarens planer på att ha yoga på idrotten. De hänvisar till att de är kristna och därför inte vill att deras barn skall utsättas för en främmande, österländsk religion. Deras protester fick gehör och de var mycket glada att de tillsammans kunde få bort detta från skolan.

Att kristendomen också är en österländsk religion vet de såklart – det är inte det som det handlar om. Nej, det som är speciellt här är nämligen att deras protest var en markering om att vi inte skall glömma bort att kristendomen är den rätta och sanna tron. Allt annat är hedendom. Och vår kultur.

Den största namninsamlingen genom tiderna i svensk historia var när skolämnet kristendomskunskap skulle bytas ut mot religionskunskap. Ett par miljoner människor skrev på och landet fick ett nytt parti på kuppen- Kds. Att de svenska elevernas kunskaper om kristendomen skulle få stryka på foten till förmån för att barnen skulle få lära sig om hur andra människor tänker och lever såg många som något dumt och onödigt.

Jag älskar den svenska religionsundervisningen. Den visar på ett unikt förhållningssätt till religioner. Inte som något ensidigt arv som skall prackas på alla, utan som en upplysning och som ett kunskapsämne. När elever ifrågasätter att de skall behöva lära sig en massa om saker som inte finns, så går det lätt att argumentera för kunskap och förståelse för andra kulturer. I Finland t ex förekommer endast religionsundervisning i elevens egen religion, om sådana önskemål finns i familjen. Eleven har då en timme i veckan, där hen får lära sig mera om hur hens familj (!) tror. För det är så det blir i praktiken.Not so good.

Så, att våra elever får sätta sig in i ett antal olika sätt att leva och tro är så himla bra! Behöver jag säga att jag är motståndare till religiösa friskolor?

När mina barn var små sändes en julkalender som bl a handlade om spöken. Några föräldrar i min närhet, aktiva pingstvänner, var mycket upprörda. “Andar och spöken hör inte hemma hos oss – i vår värld. Sånt är helt främmande och vi vill inte att våra barn skall få med sig något sånt”. Continue reading “Förstå yoga-motståndet i Rydaholm”