
Frågan om hur man skall hantera Sd har kommit att ställas på sin spets. Igår gick Jan Björklund ut och öppnade upp för att samregera med S för att få stabilitet i regeringsfrågan.
Att sitta i en regering som blir beroende av Sd skall undvikas till varje pris. Det är en mycket viktig signal. Många är vi liberaler som ser faran med Sd – som ser igenom den bedrägligt pustade fasaden, där den sanna själen då och då med jämna mellanrum lyser igenom. Som den osmakliga filmen som visades igår, där Oscar Sjöstedt figurerar. Läs om det här
(En film som “Inte rasist, men…” släppte igår. Där Sd-toppar ses och hörs dra jude-skämt. Något som gör mig fullständigt rasande och djupt bedrövad. Det visar på ett människoförakt och på en stor okunskap om historien – eller ännu värre, en oförmåga att förstå eller känna medlidande med det som hände)
Tyvärr har sådana här avslöjanden liten effekt på partiets anhängare. En jämförelse kan göras med Trump-anhängarna.
Jag minns när jag jobbade som LUF-ombudsman inför valet 1991 och Ny Demokrati gjorde den ena grodan efter den andra. Vi tänkte alla att “nu är det kört för dem! Nu kommer alla att förstå vilka stollar det handlar om”. Men icke! De växte sakta men säkert och gjorde ett historiskt inträde i Riksdagen.
Hur var det möjligt? Hur är det möjligt idag? Jo, därför att sådana partier representerar något mera än sitt partiprogram. Därför är det inte så viktigt när det visar sig att företrädarna avviker från den officiella linjen. Continue reading “L öppnar för regera med s – men det viktigaste återstår”











