Det har varit turbulenta dagar för Liberalerna. Sparkade igång på onsdag morgon och sedan fortsatte det bara. Tog nya vägar och allt fler personer blandade sig i. En mix av kritik mot personer, arbetsformer och olika liberala idéer.
När en kris seglar upp så betyder det att det är dags för det. Inget kommer från ingenstans. Det fanns en tydlig konflikt över att konsensus saknades över hur man skall gå tillväga när man inte är överens i en politisk fråga. Bägaren rann över för några företrädare som valde att gå ut i media med sin kritik.
Det handlar inte om att det är ”lågt i tak” i Liberalerna. För det är det inte. Det ligger i själva ideologin att utrymme finns för olika åsikter. Du behöver inte heller hålla med om allt i ett parti. Den här konflikten handlar inte om att det är problem med att ha olika åsikter, utan om hur gå tillväga när man har det.
Jag tror att just det är något som skrämmer iväg många idag från partierna. En föreställning att du måste svälja allt med hull och hår och försvara både partiprogram och företrädare. Men så är det ju inte. Du håller med om grundideologin. Den tillämpas sedan fråga för fråga. Och inriktningen med politiska sakfrågor beslutas om på landsmötet (som det heter hos Liberalerna) – det högsta beslutande organet.
Men, en mandatperiod är fyra år lång, det är två år mellan landsmötena och under den tiden dyker det hela tiden upp nya frågor som man måste ta ställning till. Omvärlden förändras och saker händer. Här har partistyrelsen och ledningen möjlighet att ta ställning i frågor allt eftersom. De måste det! De enskilda ledamöterna skriver också egna motioner utifrån sina områden de fått förtroende för under den allmänna motionstiden och gruppen måste löpande besluta hur ställa sig till dessa samt till de som regerar. Det är alltså mera att förhålla sig till än ett partiprogram.
Liberaler älskar debatt. Och då behövs debattörerna. Jan Björklund har uttryckt sitt gillande av Birgitta Ohlsson som politiker. Det är jag glad för. De är även överens om hur jobba i fortsättningen. För det behövs nog för ett så pass litet parti som Liberalerna ändå är just nu.
Vikten av tydlighet är stor i dagen supersnabba medieklimat där tålamod och tid är knapp. Här finns lite utrymme för motsägelsefulla bilder. Det måste framgå med stor tydlighet vad som är vad.
När det sedan gäller hur hantera förtroende i partiet för varandra, så finns stadgereglerade tillvägagångssätt.
Att det hela tiden i politiken finns konflikter – kring personer, idéer och organisation, det är helt naturligt. Både i partitoppar och på kommunföreningsnivå. Det kommer aldrig att försvinna och är en del av vår natur. Som tur är så har vi institutionaliserat hanteringen. Vi ser gång på gång att det behövs.
Lita på att processen håller.
