Category: Resor

Igår morse i God morgon Världen sa utrikesminister Ann Linde om talibanernas övertagande av Afghanistan, sedan alla utländska trupper lämnat: ”Vi trodde inte att det skulle gå så snabbt”. Denna ”analys” har sedan upprepats av andra i medier.

Det svaret berättar att alla har räknat med att talibanerna skulle ta över landet. Dock ej på några dagar, utan kanske veckor eller månader. Att de alla är tagna på sängen gällande hastigheten i operationen, märks på dagens kaotiska situation på flygplatsen i Kabul när utländsk personal evakueras med flera.  I skrivandets stund kan vi dock läsa att svensk personal togs med helikopter till den amerikansk militärbasen Doha och att de redan är hemma.

Talibanerna har tagit över landet utan större våldsaktioner. Regeringen övergav sina positioner och lämnade landet för ett par dagar sedan. Talibanerna kunde sedan lugnt och stilla överta deras platser. De har talat med mild stämma – och försäkrat att de vill landet väl. När talibanerna övertog makten i slutet av 1990-talet inleddes det på samma vis och de välkomnades till en början, eftersom de satte punkt på oreda och år av ockupation och krig. Men bara efter ett par månader började de praktisera terrorvälde, med skäggtvång, burkatvång och straff enligt medeltida sharialagar.

Efter terrordådet 11 september beslutade USA och Storbritannien att bomba Afghanistan, vilket understöddes av FN. Bombningarna 2001 hjälpte gamla mujahedin att splittra talibanregimen. Därefter etablerades utländska styrkor i landet. Sverige har också deltagit under alla dessa år. Vårt deltagande har varit en del av svensk försvarspolitik. Jag undervisade mina elever om hur vi ”numera jobbar preventivt mot våld och terrorism på plats i oroshärdar, istället för att tänka gammaldags med förband på hemmaplan.” Risken för terrordåd med islamistisk drivkraft skulle kvävas i sin linda.

När USA:s förband nu lämnade Afghanistan, hade inte något annat lands förband egen kapacitet att stanna kvar. Alla har alltså därför varit tvungna att lämna. Sverige hade bidragit till de internationella styrkorna ISAF. Som mest har det varit ca 1000 svenska soldater där, men den senaste tiden inte alls så många. Tydligen lämnade USA under en natt utan att “ta adjö”. Detta har vållat mycket stor besvikelse hos lokalbefolkningen.

Jag vill nu ha svar på hur det kunde gå så här. Att i samma stund som utländska trupper lämnar, så är tjugo års arbete som bortblåst. Talibanerna förefaller bara bidat sin tid.

Continue reading “Jag vill ha svar om Afghanistan”

Idag kom det ännu en dyster opinionsmätning för Liberalerna. 2,3% hörde jag och inser att läget är värre än någon kunnat föreställa sig. Vi vet från tidigare val att när ett parti går över 12%, så tenderar det att i sig dra till sig nya väljare, eftersom då känns det som att man väljer en vinnare. Precis som att du satsar pengar på travet på den häst du tror kommer att vinna. Det är ren psykologi. På motsvarande vis väljer man då bort ett parti som är väldigt litet. Det var det som hände med Feministiskt initiativ i valet 2014. Det blev inga stödröster på Fi, utan sympatisörerna valde istället Vänsterpartiet, för att inte känna att de slängde bort sin röst.

Continue reading “Liberalerna mitt i sommaren”

Det är alltid kallt på Valborgsmässoafton. De värmetörstande svenskarna förstår aldrig varför och gör vad som helst för att övervinna kylan med alla besvärjelser. Man börjar med en eld.

I Östernoret på 80-talet drog vi ihop en mindre brasa av skräp. Vårstädningen skulle bort i ett moln av gnistrande eldflagor som stack upp mot den svarta himlen. Kvasten blandade sig med stjärnorna. En liten skara stod och tittade på. Det fanns kaffe, saft och Bragokex. Mormor stämde upp Vintern rasar och några föll in i sången.

Friskheten i luften går inte att beskriva. Och absolut inte hoppfullheten ett barn känner. Jag önskar att ni alla har känt den.

Sedan var det över. Hem till köket och TV:n. Fest med ostbågar och läsk. Sedan en bastu också. När vi sedan låg i sängarna och såg ljuskäglan från bilen som körde genom byn,  vandra över väggen, tänkte vi på morgondagen. Och framtiden. Hur skulle livet bli? När man inte längre stod i skogsbrynet på andra sidan landsvägen? Vad väntade?

Continue reading “Valborg”

Det är ingen hemlighet att jag inte delar partirådets vägval. Vägvalet är inte en sakfråga som andra, vilket jag utvecklar i senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Ofta får jag frågan hur jag kan motivera och nu försvara att jag stannar i Liberalerna, trots partirådets beslut. Mitt svar är enkelt: För mig finns inget annat parti att gå till. I Liberalerna har jag min ideologiska hemvist, min plattform och min historia ända sedan jag gick med i Fpu 1988. Det är i Liberalerna jag får möjlighet att förverkliga mitt engagemang för ett samhälle som präglas av frihet och socialt ansvar, mångfald och tolerans. Det engagemanget villkoras inte av beslut i partirådet eller landsmötet. Jag vet att utveckling aldrig stannar upp och om framtiden vet vi ingenting. Därför stannar jag i Liberalerna. Mitt medlemskap villkorar jag inte.

Continue reading “Jag villkorar inte mitt medlemskap i Liberalerna”

Idag är det en fin vinterdag i Göteborg. Det gnistrar av frost över gräset och i träden, solen skiner och barnen åker skridskor. Själv springer jag runt och tittar på allt, under min dagliga springtur. Det känns friskt i luften, trots att jag springer i stan och jag har hört att luftföroreningarna ligger lågt, trots vinter och vindstilla. Annat var det i Göteborg under vintrarna på 90-talet.

Medans jag springer går mina tankar till Åsele 1986. Bio på Folkets Hus – onsdagar och lördagar. Under de stränga vinterkvällarna lämnades bilarna på tomgång medans man var där inne och såg på film, så att de ej skulle frysa ihop. Under ett par timmar stod det alltså ett tjugotal bilar och brummade och vräkte ut avgaser som sakta steg mot det flammande norrskenet på kvällshimlen. Vid den tiden hade man i de större städerna i södra Sverige infört ”max 1 minuts tomgång”. Eller om det var två.  Norrlänningarna var nöjda med att det inte gällde dem.

Det minnet känns lika absurt, som minnena av när alla satt och rökte runt ett bord inomhus. Men så var det. Idag är miljöfrågan i ett helt annat läge. Medvetenheten och kunskapen är så mycket större. Och tänk hur Greta lyckats med att sätta miljöfrågan på agendan inom storpolitiken. Ett verkligt sändebud. Hennes budskap är att det inte går att vänta med något längre – vänta tills hennes generation blivit vuxna, utan att åtgärder måste vidtas omedelbart.

I Göteborg finns fyra mätstationer som mäter kvävedioxid varje dygn. Det arbetet görs i samarbete med något som heter Luftvårdsförbundet i regionen. Loggar man in på Göteborgs stad kan man lära att idag är kvävedioxiden nedåtgående och ligger på 20 mikrogram per m3. Miljökvalitetsnormen är 40.

Jag parkerar min bil i ett varmt garage. Det var inga problem att få en plats där. En söndagsmorgon kan jag se att ¼ av platserna i garaget står tomma. Att ha bil i stan är dyrt och krångligt, så det kan beror på det. Just nu lanseras bildelningsidéer och det är nog så bilbranschen ser sin framtid. Samt i el. Själv tänker jag ännu att min bil är en rejäl dos frihet. Att kunna åka iväg precis när jag vill, utan att behöva boka och stämma av med andra. Den friheten det innebär, med Kvaen på hög volym och destination endast känd för mig, hoppas jag kvarstår. Men förmodligen med en ännu miljövänligare variant.

Continue reading “Älskar bilar, precis som lille Jan Atl.”

Då går det här året mot sitt slut. Mycket har skrivits om hur förfärligt det varit, vilket jag bara kan instämma i. Alla kan berätta om umbäranden och tragik. I somras var vår förhoppning att allt skulle återgå till det normala när höstlöven föll, men istället fick viruset ny fart. Just nu är läget allvarligt. Vårt hopp och vår drivkraft är dock stark och äntligen finns ett vaccin! Att vaccineringen mot Covid har startat nu, med ett på rekordtid framtaget vaccin, är nog en av de största bedrifter människan gjort. Själv ser jag verkligen fram emot att få vaccinera mig någon gång i april.

Mätningar visar att andelen skeptiska och vaccinvägrare har minskat markant sedan i somras. Andelen personer som inser att vaccinering är enda vägen för att kunna återgå till mer normal livsföring, ökar i takt med att restriktionerna slår till igen och antalet döda med covid fortsätter att rapporteras.

Men fortfarande finns de som är motståndare till vaccin. SvT har precis visat en dokumentärserie som följer anti-vaxxerrörelsen. Det är skrämmande att se hur de resonerar. Trots att det i över tjugo mycket välgjorda vetenskapliga studier belagts att autism inte på något sätt kan förknippas med vaccin, ignoreras det fullständigt. Att en sådan konspirationsteori kan få fäste, tror jag beror på den viktiga faktor i just konspirationsteorier om att vi inte vill att något hemskt som händer ska bero på slumpen. Har vi något att rikta vår besvikelse mot, går det lättare att hantera. Detta gäller de flesta konspirationsteorier.

Till den som har funderingar kring biverkningar av vaccinet kan jag rekommendera detta avsnitt av Vetenskapsradion: https://sverigesradio.se/avsnitt/1631102

Hörde att Spanien ska föra register över dem som inte vill vaccinera sig.  Detta med motiveringen om ett slags hälsoregister. Men frågan som många nu ställer sig är den om vi kommer att se ett samhälle där man nekas en rad tillträden om man inte vaccinerat sig, som resor, jobb mm. Att vaccination kommer att stå med i ditt pass o s v. Tag det inte för otroligt. Totalitära tendenser har visat sig ligga närmare till hands än vi kunnat ana, vilket blottlagts i hela corona-hanteringen i världen.

Det går inte att tvinga någon att injicera något i sin kropp mot dennes vilja. Som vanligt är det upplysning och utbildning som gäller! Men jag gissar att många är de som kommer att kräva vaccinationsintyg för att komma in på konster o s v. ”Här gäller vaccinationsintyg mot covid”.

Continue reading “Gott nytt år!”

Dagen före julafton tänkte jag summera ett fenomen under 2020, nämligen: zoommöten. Eller teamsmöten, eller google meets, skype och allt vad de heter. I begynnelsen – alltså i mars – när alla tvingades lära sig att delta på distans, handlade det mycket om att bara lära sig att komma in på mötet och sätta på ljudet. En del möten fick helt enkelt tas om, när ingenting hade fungerat ordentligt. Snabbt spreds ”mötes-bingo” med rutor som ”jag hör inte er” och ”sätt på mikrofonen”.

Många gjorde glada utrop om att ”Äntligen lär vi oss ta tillvara på digitaliseringen!” och ”Från och med nu kommer vi inte att behöva vare sig kontorslokaler eller åka på konferenser”. Riktigt så kommer det inte att bli.

Våren gick och allt fler lärde sig att behärska tekniken och många var vi som trodde att den gamla ordningen skulle vara återställd till hösten. Hösten började hoppfullt och jag hann med en liten fysisk konferens och en årlig nöjesresa. Sedan kom bakslaget med full kraft. Hårdare restriktioner och stränga varningar. Just nu är smittspridningen jättestor och morgondagen kommer att bli den julafton vi minns som ensam och uppkopplad. Mycket oroande är de virusmutationer vi ser nu och att de är enormt mycket smittsammare.

När distansmötena fortsatte under hösten, fungerade de mycket bättre. Teknikstrul har dock ersatts  med tekniktrötthet. Det är jobbigt att stå framför datorn och interagera med människor under långa  möten. Kanske har du en dålig arbetsställning hemma och kanske upplever du inte att dina synpunkter kommer fram på ett bra sätt. Vi har ett behov av att ses i verkligheten för att alla ska komma till sin rätt.

Men digitala möten kommer att fortsätta. Vi kommer att renodla dem och använda dem där det passar i framtiden. Många är de möten som snabbt kan avhandlas online, utan att vi behöver resa. Men det mesta och de flesta måste äga rum fysiskt. Vi är människor.

Continue reading “Zoomspaning och zummering”

Igår var det Nobeldagen. Jag såg att det sändes ett tal i TV, där illusionen om ett riktigt firande fanns. Blomsterväggar, högtid och ordning. Men man vet att det är tomt runtomkring.

Livet i karantän. Ibland kommer jag på mig själv med att föreställa mig att allt pågår som vanligt utanför min fåtölj och mitt skrivbord. Undrar om några kommer att gå på AW idag, eller om vi blir samma gäng på nyårsfesten? Inser strax att allt är avbokat. Fortsätter att kolla på twitter och jobbar sedan vidare med dagens uppgifter. Kommer på mig själv igen med att tänka att jag åtminstone kan gå på julottan, tills jag inser att även den kommer att ske online.

Det känns som om man inte vet vad man kan se fram emot. Vi kan inte säkert räkna med att den framflyttade avtackningsfesten kommer att kunna hållas, eller att det är över till sommaren. I våras föreställde jag mig att allt skulle vara återställt i höst.

Min fasta punkt nu är joggingtimmen mitt på dagen. Men även den kan både tidigare-, och senareläggas beroende av onlinemötena.

Tänker sedan på alla dem som inte beordrats hemarbete, utan jobbar på som vanligt. Kanske rädda att bli smittade – kanske får jobba dubbelt så hårt. Nu är våra verkligheter väsenskilda.

Jag hoppas verkligen på vaccinet. Det hänger faktiskt på vaccinet. Ser med fasa på den “antivaccerrörelse” som växer fram. Den har funnits länge, men dagens snabba möjligheter till påverkan har blivit en reell hälsofara.

Jag upplever det som att kanterna suddas ut*. Vi behöver verkligen dessa kanter att förhålla oss till. Födelsedagsfesterna, julfirandet, semesterresorna, shoppinglördagarna. Allt som är viktigt sätts på undantag. Begravningar måste begränsas och undervisningen hålls på distans. Det sista är förödande. Unga människor är mycket mera sårbara för dessa påfrestningar än vi äldre.

Onlinemötena håller på att förtära mig. De tar liksom aldrig slut. Jag tror även att vi bokar in fler möten nu, när det är så lätt?

Fjättrad vid datorn. I dålig arbetsställning.

Continue reading “Kanterna suddas ut”

I den statliga budgeten som klubbades i september, var en del att skatten på alkohol höjdes. Finansminister Magdalena Andersson sa då i ett ofta citerat inslag att: ”Så om du tar en öl på fredag så kan du säga att du gör en god gärning, för då är du med och bidrar till försvaret”. Svenskt försvar håller på att byggas upp idag, varför den budgeten ska ökas.  Detta uttalande fick mycket kritik, eftersom skattepengar inte är sorterade på det viset. Skatt är aldrig öronmärkt, utan fördelas utifrån beslut.

Det finns många företag i landet som försörjer sig genom att som privat företagare göra tjänster åt skattefinansierad verksamhet. Jag har tidigare skrivit om detta och då givit som exempel hur det går till när ”Bertils väghyvel” gör jobb åt Trafikverket. Bertil har ett aktiebolag, vinner en upphandling, gör jobbet, betalar skatt och gör en vinst. Vinsten är helt nödvändig, eftersom det finns avbetalningar på investeringar, behov av nya investeringar, samt behov av likvida medel. Ingen ifrågasätter att Bertil tar ut vinst eller skriver arga insändare för att Bertil köper en ny cykel för de pengar han har tjänat.

Det kan även handla om en föreläsare som håller en ”feelgoodföreläsning” för kommunanställda i Öckerö, eller när Göteborgs kommun betalar en arkitektfirma för att rita en ny skola. Det finns många fler exempel.

Men när det kommer till de s k. välfärdsföretagen, låter det annorlunda. Det gör det därför att det är en moralisk fråga för vissa. De anser att möjligheten att tjäna pengar på människors behov är fult. Behov av vård och skola anses särskilja sig från behov av bra vägar och genomtänkt arkitektur i den nya skolbyggnaden. Men alla behöver ju bra vägar också.

Continue reading “Friskolor är oumbärliga”

På mina valaffischer till förra valet hade jag skrivit: ”Till demokratins försvar”. Det flög inte riktigt.  Även om jag såg mörka moln över demokratin hopa sig, så gjorde inte många andra det. Idag är det annorlunda. Trumps obstruerande efter presidentvalet är häpnadsväckande.

Att han kan med, tänker man. Men vi har vant oss vid att han gör precis vad han vill och säger det han önskar. Tyvärr vann Biden inte någon jordskredsseger och Trumpanhängarna är väldigt många. De tittar troget på honom och lyssnar till varje stridsrop. Vad är det vi egentligen bevittnar?

Sofia Näsström skriver idag i på DN debatt* om att vi bevittnar en statskupp i USA. Ej understödd av militärer, utan av jurister. Hennes slutsats är att det bästa medlet mot auktoritära populister som idag vinner mark, är ett jämlikt samhälle. Ekonomisk jämlikhet och liten polarisering mellan stad och land.  

Continue reading “Mer än val”