Försvara folkbildningen

Det är val hösten 2022 och just nu pågår kampanjer för fullt hos alla partier. Valet är själva höjdpunkten i vår demokrati. På valdagen utkrävs ansvar av partier och politiker och domen avspeglas i antal väljare. I årets val har dessvärre många partier inga valsedlar alls i ett flertal kommuner. Miljöpartiet ligger sämst till med avsaknad av listor i 69 kommuner. Efter dem kommer Liberalerna, som saknar listor i 40 kommuner. Trots att de idag har mandat i kommunfullmäktige, har de inte lyckats värva personer att ställa upp inför kommande mandatperiod.

När man frågar människor varför inte de vill stå med på en valsedel, eller gå med i ett parti, säger många att de aldrig skulle utsätta sig för det. Att priset är alldeles för högt, både gällande inskränkning av den egna fritiden och för granskningar av den egna personen man som politiker utsätts för. Trenden pekar mot att det blir allt svårare för varje val att rekrytera och motivera till politiskt engagemang.

Det är en farlig missuppfattning att se partierna som kampanjorganisationer som enbart strävar efter makten. Då förlorar man människors engagemang för samhället och för framtiden ur sikte. Då riskerar man att bidra till att demokratin undergrävs.

Demokrati kräver att vi har människor som vill engagera sig och de flesta önskar sig duktiga politiker. Därför är det av stor vikt att partierna ständigt arbetar med att rekrytera och utbilda nya människor, så att de förbereds för kommande uppdrag. En viktig roll i det arbetet har studieförbunden.

I Göteborg har dock dessa möjligheter undergrävts, när ledande politiker misstänkliggjort studieförbundens arbete med att utbilda politiker. I ett Facebookinlägg av en ledande politiker i våras gick att läsa att studieförbundet ABF inte skulle beviljas kommunalt stöd, eftersom de hade ”planer på att använda pengar till att utbilda medlemmar i Socialdemokraternas kommande valkampanj”, vilket ”avslöjats” via ”interna dokument”. Inlägget insinuerade att verksamheten inte skulle tåla insyn.

Till saken hör att det numera är fokus på studieförbundens demokratiuppdrag. Inte bara i statens syfte med stöd till studieförbunden, utan även i Göteborgs stads egna kriterier – numera rikskända som ”göteborgsmodellen”, vilken innebär en detaljstyrning av verksamheten som rimmar illa med att staten ska hålla ”armlängds avstånd från kulturen”. Bidrag i sig är en garant för oberoende från särintressen. Men i göteborgsmodellen saknas utrymme för människors egna medskapande, vilket är signifikant för folkbildning.

Att då inte förstå kopplingen mellan arbetet med att utbilda i själva höjdpunkten för demokratin – valet – är obegripligt och avslöjar att talet om demokrati aldrig haft någon förankring, utan endast varit ett banér.

Continue reading “Försvara folkbildningen”

#StandWithUkraine7 augusti

Vi är många som minns Tjernobyl. Själv gick jag i åttan och jag och mina kompisar var de som sprang i regnet den dagen nedfallen var som värst över södra Lappland. Om hur det påverkade oss har vi gissat många gånger efteråt. Våra skämt om bequerel är oräkneliga.

Nu finns speldokumentärer att titta på, vilket är mycket bra. Effekterna av haveriet i Tjernobyl är ännu inte riktigt undersökta och vi som var med har allt sedan dess undrat – men framförallt läst på i omgångar om vad ett kärnkraftshaveri innebär. Mänskligt haveri.

Kriget i Ukraina fortsätter och invasionsmakten Ryssland känner inga som helst moraliska gränser. Lavrov är en skammens man, som åker runt i Afrika och värvar allierade. Om Putin finns inga ord som kan beskriva vilken misär till man han är.

Nu använder Ryssland kärnkraftverket i Zaporizjzja som sköld. De har förskansat sig där och det utgör en mycket stor oro för alla. Det är det som är meningen.

Continue reading “#StandWithUkraine7 augusti”

#Vykortfrånsommarsverige

Vi åkte till Borås djurpark med barnen. Sist jag var där var 2014, när ombudsmännen på Folkpartiet och LUF hade en slags sommaravslutning en tidig dag i juni och parken var nästan folktom, vilket förmodligen bidrog till att jag fick se en varg. Sedan hade vi turen att passera lejonen precis när de blev utfodrade, vilket är ett av de få tillfällen de aktiverar sig. Tre stora köttstycken kastades in till dem och när tre lejon samtidigt ville ta en bit kött, blev det slagsmål – till vår stora förtjusning. Då. Jag minns ej vems initiativet var att åka just dit, men jag minns att vi tyckte det var en bra idé. Jag var även där med mina barn när de var små.

I år åkte jag, Caisa och barnen dit mitt under semestertider under en bra väderdag. Blandade moln och solsken, 22 grader varmt. Långsamt – mycket långsamt – flöt vi med en tjock ström av småbarnsfamiljer som storögt tittade på djuren som uppenbarade sig allt eftersom. Pappor som ropade “kolla kolla där är björnen!” och “wow där står noshörningarna!”. Barn som ville ha glass – även om det var jättesvårt eftersom köerna var mycket långa.

Min dotter blev hänförd av girafferna. Vi stod inne i “Giraffernas hus”, därför att där fanns en toalett. Plötsligt dansade två giraffer in i sitt hus. Sida vid sida gjorde de piruetter och därefter sprang de ut igen. Halsarna svajade svagt i en elegant balansakt och öronen stod rätt upp. Alla vuxna som befann sig där inne och hann se framförandet jublade. Barnen förstod inte alls. Men, det kändes som att girafferna drev med oss. “Kom igen, nu springer vi in och snurrar och kollar hur människorna ser ut”.

Vi passerade också “savannen”. Där stod elefanterna, bufflarna, antiloperna, zebrorna och hjälmpärlhönorna tillsammans på ett relativt litet nedsänkt gräsområde omgärdat av en lång stenmur. Designat så att besökarna kunde titta ner på dem alla ordentligt. Där fann vi ett bra bord att sätta oss vid och äta vår matsäck. Det var en mycket fin dag.

Men samtidigt hade jag en malande olustkänsla. Det kändes som att Borås djurpark inte länge kan motivera sin verksamhet, även om jag är övertygad om att alla som arbetar där älskar djur och har den bästa av djurhållning. Och inte bara Borås djurpark, utan alla djurparker. Att ha så många vilda djur instängda på ett litet område, det kan inte längre vara okej. Geparder som älskar att sträcka ut sina ben i en lång och vild spurt. När jag såg brunbjörnarna gå fram och tillbaka kände jag en stor sorg över deras tillvaro. Jag såg dem under femton minuter under en dag – de ser en strid ström av människor passera förbi dem varje dag. Det fanns en oro i stegen. Vilda djur är vilda och kan aldrig bli annat. Här är de inlåsta fångar. Numera är många djur förbjudna på cirkus och jag tror att ganska snart kommer vi att ha samma syn på djur på djurparker. Kolmårdens djurpark kommer att pensionera sina delfiner – en show som varit mycket populär, varför det måste kostat på.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

Vittergrottan, Åsele kommun Östernoret by. Min barndoms lekplats

I samband med marknaden bjöd Åsele kommun in alla födda 70, 71, 72 som vuxit upp i kommunen och gått skola där. Men även inflyttade var inbjudna. Jag åkte dit, vilket jag är väldigt glad över. Det var så roligt att träffa alla! Många känner man igen, men några krävde en stunds eftertanke. Så är det om man inte träffat någon sedan 1987:)

Det är en särskild känsla att köra runt på vägarna där man vuxit upp. Varje gathörn och hus är bekant. Jag var överallt. Mycket lite av det yttre har ändrat sig sedan min barndom. Men tiden har inte stått stilla för det – den är en annan. En hel generation har passerat. De som föddes när jag flyttade till Umeå för att gå i gymnasiet är nu föräldrar till små barn som bor de hus som en gång beboddes av de äldre när jag var ung. Ekka-Pelle som brukade sitta på sin farstubro och ropa något åt oss, finns inte längre. I hans hus har det precis fötts ett andra barn – Ekka-Pelles barnbarnsbarn. Jag hinner säga grattis. Nya gardiner, grill, utemöbler och leksaker på gården.

Utsikt över Ångermanälven från bastun, där jag satt flera kvällar. Vattnet var mycket kallt – det renade mina sinnen. Jag fyllde mina lungor med sval sommarluft fylld av björk, tall, älggräs, myrgräs. Luften var fylld av svalor.

Om mornarna sprang jag runt. Långt upp efter Genbäcksvägen. Klappar i händerna under tiden för att hålla björnarna på avstånd och slippa överraskas av en älg. Älgen är den mest opålitliga. Upp på Vittergrottans tak. Platsen där jag och Helena hade rundabordmöten har inte längre någon utsikt över myren. Skogen är hög och tät och det runda bordet hittar jag inte ens. Jag körde även upp till Åslia och sprang där. Ned och upp för backen – inte så lyckat. Det är högt ris, sankt i skogen. Testade istället slingan ovanför. Inser att jag aldrig sprungit där – endast haft tipspromenader och grillat. När vi tränade var vi alltid nere i samhället och på de träningsplatser som finns där. Elljusspåret, Lappvallen. På slingan på Åslia slog plötsligt myggen till. Jag hade inte tidigare känt av dem alls under hela vistelsen. Mornarna har bjudit på 8 grader och lätt vind. Det har hållit myggen borta.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

Nu mognar sädesfälten. Här står de raka och vackra och snart klara att skörda. När jag var barn kom mina morbröder hem och tröskade åt bönder runtom i trakten. De tog semester för att göra det och då var det höst. Jag och Helena åkte gärna med. Satt högt uppe på tröskan och rullade fram över åkrarna och sakta på landsvägen. Det luktade diesel, jord och kyla.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

I juli lägger sig ett särskilt lugn över landet. Oavsett arbetsbörda, är juli att sätta sig på gräsbacken med fötterna i bäcken och vända ansiktet mot solen. Larmen må ljuda runtomkring – men nu ska vi bara sätta oss ned och andas. Vi vet att det snart är över.

Sverige är så mörkt under flera månader. En oöverträffad tweet av Johan Hilton i oktober löd: “Marsch pannkaka allihopa in i svarta säcken”.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#StandWithUkraine 18 juni

Bild från Svt Nyheter 18 juni

Kriget i Ukraina är inte längre förstanyhet. I kvällens Rapport kl:18 nämndes inte kriget överhuvudtaget. Detta trots att striderna har ökat och inte minskat.

Ryssland sägs ha ett övertag just nu och det beror på att de använder tio gånger mer artilleri än Ukraina. Jag citerar Svt: “Ukraina skjuter ca 6000 granater per dag och ryssarna bedöms skjuta 60 000 granater per dag”. Men uppfattningen är att Ryssland använder sig av en taktik om att skjuta så mycket de kan – utan närmare eftertanke. Alltså att de inte använder artilleri särskilt strategiskt. Det finns nu de som tror att Rysslands taktik består av att inrikta sig på att göra så mycket skada som möjligt. Utan tanke på framtida förvaltning eller samarbete i de områden de nu attackerar som hårdast.

Continue reading “#StandWithUkraine 18 juni”

#StandWithUkraine 6 juni

Ögonblicksbild från Svt Nyheter idag. Det var Bulgarien, Nordmakedonien och Montenegro som stängde luftrummet.

Strider pågår fortfarande och Ryssland har idag kontroll över 1/5 av landet. Vunnen mark förloras igen och så fortsätter det. Ryssland fortsätter att hota Ukraina med att om de får hjälp med krigsmateriel av andra länder, så måste Ryssland svara med motsvarade mynt. Att detta kan fortsätta? Idag spås ett långt krig och vi ser nu hur olika förslag om hur en fredsuppgörelse kan se ut börjar att komma. Sanktionerna skärps. Idag attackerades Kiev av fyra missiler. Där har varit lugnt i en månads tid och det mesta har återgått till “vanligt” arbete.

Bengt Norborg på Svt har gjort en intressant intervju idag med en ung rysk kvinna. Hon är en av många unga som lever i exil i Georgien och i intervjun berättar hon om den skuld som vanliga ryssar känner idag. Varvara Elina organiserar en konstutställning där och hon berättar för Bengt Norborg om hur hennes egen mor säger att hon är spion och infiltrerad av den amerikanska gayrörelsen. Varvara berättar att “det är som att tala med en flat-earther” . Alltså, att det spelar ingen roll vad hon säger eller vilka fakta hon lägger fram. En som tror på något påhittat finner alltid andra förklaringar till verkligheten. När Varvara visar modern bevis från kriget dör samtalet, säger hon. “Att erkänna det hon ser är att erkänna att hon har fel om kriget. ” Detta trots att modern är läkare och borde vara upplyst och kritiskt tränad. Varvara avslutar med att säga: “Det som smärtar mest av allt Putin tagit ifrån mig är att han också tagit ifrån mig min mamma”. Sedan måste hon ta en paus, innan hon avslutar med att ställa frågan: “Kan man älska en fascist? Det är den frågan vi ställer oss nu.”

Continue reading “#StandWithUkraine 6 juni”

#StandWithUkraine 27 maj

Bild från SvT nyheter ikväll

Igår besökte Finlands statsminister Sanna Marin Kiev. Besöket var inte känt i förväg och har fått stor uppmärksamhet. Hon åkte runt till de platser vi idag vi lärt känna som dödens orter för att själv se förödelsen. Zelenskyj välkomnade besöket och tackade Finland för det stöd de givit dem. Varje stöd är viktigt. Även om så bara med flaggor och demonstrationer.

Jag har sett diskussioner om att vanliga ryssar oskyldigt får lida för kriget. Och motsatsen – att även vanliga ryssar bär skuld till kriget, eftersom de inte gjort sig av med Putin på alla dessa år. Att de då får stå sitt kast. Den diskussionen går det inte att vara svartvit i . Det vi dock måste vara glasklara över är: det finns inget överseende med Rysslands invasion av Ukraina. Däremot måste det finnas en plan för hur vi ska kunna leva med Ryssland när kriget är över. Det gäller att inte blanda ihop detta.

För några dagar sedan sas att Ukraina kan vinna kriget. Nu nås vi av uppgifter om att Ryssland avancerar igen på flera fronter. Robotar har bland annat placerats ut i Belarus, vilket innebär att Lviv är inom räckhåll. Det är mycket oroande.

Låt oss återigen konstatera att vi inte vet hur det kommer att gå. Ingen vet – alla gissar. Och kriget har sin egen dynamik – liksom de händelser som kommer i dess spår. Som att Sverige nu skickat in en NATO-ansökan, vilket i sin tur startat en diplomatisk konflikt med Turkiet. Det förutsåg ingen. Eller de ekonomiska följder av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Att det inte endast drabbar dem. Att det otroligt viktiga arbetet med att minska de fossila utsläppen inte längre kommer först på den politiska agendan, när kriget manar till andra åtgärder. Att kriget leder till matbrist i tredje världen och höjda matpriser på andra håll. Vilket i sin tur kan leda till nya konflikter där. Redan nu kan vi alltså räkna upp en rad effekter av kriget vi inte kunde se inledningsvis. Effekterna är förödande på många sätt.

Continue reading “#StandWithUkraine 27 maj”