Category: Resor

Jag är nu tf redaktör och ansvarig utgivare för Frisinnad Tidskrift. En tidskrift som utkommer med sex nummer per år. Personligt präglad, partipolitiskt obunden, liberal/frisinnad. Ensam i sitt slag.

”Det finns inga genvägar i livet” och ”Det kommer en räkning på allt”. Det var två av flera ordspråk som farsan gärna använde. Alla hans ordspråk var bra och fler av dem lever jag själv med. Dessa två har jag tänkt på den senaste tiden i våra diskussioner om användningen av AI. Artificiell intelligens är en smärre revolution och kan placeras i historien som en milsten, likt tryckpressen, ångmaskinen, förbränningsmotorns och elektriciteten. Ett rejält kliv över manuell genomläsning, räkning, jämförelser och bildskapande. Listan över vad AI kan användas till kan göras lång och den kommer sannolikt att bli längre.

Framför allt tror jag på att AI kommer att revolutionerna sjukvården. När miljontals inskannade sjukdomar, snabbt kan jämföras med en patients problem, kan svar fås direkt om vad ett symptom kan vara; till exempel om ett födelsemärke visar tecken på farlig avvikelse eller inte. Samt att AI kommer att hjälpa de mindre kommunerna med otroligt mycket, som underlätta planering, bemanning, där personalbrist är ett problem.

Många författare och konstnärer fasar över att romaner kan skrivas i ett nafs utifrån några få instruktioner. Konstnärer över AI-genererade målningar. Det hela liknar i stort hur diskussionen gick när fotografiet erövrade världen. Porträtt som tidigare tagit dagar och veckor att måla, med stor skicklighet, kunde nu ersättas av ett ”klick” med en maskin. Vi känner till historien med sabotagen av de nya maskinvävstolarna, som gjorde vävarna arbetslösa. Min mormor berättade att när de installerade en tvättmaskin hemma, undrade hennes svärmor vad man nu skulle ha fruntimmer till.

Alla tekniska framsteg har efter hand blivit naturliga inslag i vår vardag, när vi väl lärt oss använda dem. Vi anpassar oss väldigt lätt till nya situationer, vilket är mänsklighetens välsignelse – och förbannelse. Just nu haglar domedagsprofetiorna över AI. Att den kan leda till vår undergång, när den kommer att göra allt för att lösa en uppgift genom ett mycket kreativt och outtröttligt arbete – glöm inte att det är en maskin och inte en levande varelse – som vi idag inte riktigt kan föreställa oss.

Hursomhelst ser vi nog bara början på den nya eran, där AI kommer att ersätta mänskliga kompetenser på många områden. Och vi kommer att lära oss att arbeta med dem, precis som vi gjort med alla tidigare nymodigheter.

AI underlättar mycket och gör att det går fortare att göra saker. I takt med det, förändras vårt tålamod. Vi vänjer oss vid att saker och ting ska gå snabbare; jag märker själv hur mitt eget tålamod krympt. Men hur var det då med det här med genvägar? Är AI en genväg? Inte nödvändigtvis. Det kräver ännu stor kunskap både om hur saker och ting förhåller sig, eftersom AI inte ännu är särskilt pålitlig när den ska ta fram fakta. Du måste kunna veta när det är fel. Kunskap kommer även att krävas hur arbeta med AI.

Men allt fler forskare har börjat varna för faran med AI. När AI själv börjar hjälpa till med forskningen. Och i händerna på ej goda människor ökar oron när systemen blir självständiga och har får onda avsikter i en inledande programmering av vapen eller mediciner.

Säkerhetsexperter inom IT säger att vi överlämnar allt för mycket till AI och bara hoppas att det ska funka. Att vi ersätter människor på företag, eftersom det verkar lätt och bra och kostnadseffektivt, men släpper då även kontrollen. Och då tappar vi kontrollen över vad AI egentligen gör. Vi har värderingar och kan göra omdömesgilla bedömningar. Det kan inte AI. AI har inte känslosystem, så AI har andra mål och göra bedömningar som skadar människor, utifrån ett uppdrag den fått.

Continue reading “Det finns inga genvägar”

I det här nyhetsbrevet delar jag några aktuella spaningar med dig. Spaningar om kultur, politik, samhälle och religion.

Nu är #val2026 över: Årets valrörelse kom till stor del att präglas av frågan huruvida Liberalerna skulle klara sig kvar i riksdagen eller inte. Visserligen engagerande för många, men det hela resulterade i att granskning av viktiga frågor uteblev, när det mesta handlade om stödröster för dem eller inte.

Idag förefaller det vara som att stödröster erhölls dels av nostalgi över ett hundraårigt parti, samt budskapet om att L krävdes för att garantera ytterligare en Tidö-period. Simona Mohamssons insats och roll för partiets överlevnad är oförglömlig, alltid glad under framträdanden och debatter – och outtröttlig. Men kvar i minnet stannar också två symboliska kramar mellan den liberale och den sverigedemokratiske partiledaren.

De som berättat varför de valt att lämna Liberalerna under den här mandatperioden har gjort det främst av två skäl: valet av L att säga ja till SD i regeringen och kovändningen i friskolepolitiken. Två djupt ideologiska frågor. Nu återstår regeringsbildningen. Den kan ta tid.

Idag står det klart att Liberalerna har åkt ur tretton regioner. Det är en ökning med fem från förra valet. Fem regioner – regioner som är en arena för sjukvårdspolitiken, bland annat. Sjukvården, som är en av de viktigaste frågorna för svenska folket.

I många av landets kommuner kommer Liberalerna att helt sakna representation.; därför att valsedlar helt enkelt saknades. Jag kollade upp kommuner i Västerbotten utan L-listor:  Bjurholm, Robertsfors, Sorsele, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs.

Däremot blev L i Åsele centrum det största partiet – hela 29,5%!  För det krävdes 216 röster. För att nå samma procentsats i Stockholms kommun, krävs 176 000 röster. Det är skillnad.

Även i Landskrona nåddes höga resultat för L: 40,2% -en ökning med 2,4 procentenheter. Såg att L ökat även i Västerås. Men de utgör undantag och beror på att lokala personer som är kända och omtyckta fått väljarnas förtroende. Lokalt finns möjligheter att vara liberal och göra bra saker.

Övrig i årets valrörelse som jag noterade var att det var förfärade att läsa om Nils 18 år  som skulle rösta för första gången och får höra att ”han redan röstat”. De förklarar det med att ”linjalen måste ha glidit”. Alltså att när valmottagarna skulle stryka ett namn på röstlängd en, så råkade linjalen glida ner lite och fel namn blev stuket. Så otroligt trist och jag undrar verkligen hur de löste det. Köerna i Umeå  förskräcker också. Att några inte hann rösta helt enkelt, efter att ha köat i flera timmar, är helt oacceptabelt. Kunde man inte ställa fram fler bås? Fördela fler valsedlar? Detta måste utvärderas noga. Redan under förra valet var det klagomål över sånt som inte fungerat. I år var det tydligen än värre.

Skola:

Friskolefrågan fortsätter att polarisera partier och inför årets val valde flera att gå till attack mot populära friskolor. Jag fick till mig att en del politiker inte fick besöka koncernskolor. Därför gjorde jag besöken för dem. I min bok Skolresan från syd till nord för du följa med på besök hos nio friskolor. Du som är intresserad av att läsa den kan beställa min bok på annika@westh.se (120 kr)

Oavsett vem som bildar regering under hösten, kommer skolfrågan att vara fortsatt aktuell.

Bokmässan i Göteborg 24-27 september:

På årets Bokmässa kommer du att hitta Frisinnad Tidskrift i Nätverkstan Kulturtidskrifter  monter. På söndagen klockan 12, kommer jag och Malin Stjernman, VD Fridaskolorna, att samtala om hur en korrekt verklighetsbild av koncernskolor ser ut. Vad stämmer och vad stämmer inte? Hoppas att vi ses!

Continue reading “Annika Westh Publishing AB – Nyhetsbrev september 2026”

TV:n stod på och jag sögs in i Messiah Hallberg program Hur fan hamnade vi här? Jag har kollat litegrand tidigare och retat mig på att hans program är vänstervridna. Men nu handlade det om IT-system inom offentlig sektor, så jag satte mig ner och kollade.

Jag har suttit i regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen den här mandatperioden och deltagit i beslutet att lägga ner det digitala journalsystemet Millennium. Det har hittills kostat fyra miljarder, och minst tio till väntar. Om inte en rättslig process kommer att dra ut på tiden, för avtalsbrott med mera. Men Millenium fungerade helt enkelt inte.

Millenium är ett katastrofalt haveri och den gigantiska summan som regionens skattebetalare får står för, diskuteras knappt. Man liksom bara accepterar det. Å andra sidan, finns inget att göra. De politiker som var ansvariga för att införa systemet finns inte kvar i politiken, inte heller andra ansvarig som var med när beslutet fattades för över ett decennium sedan.

Men ett huvud måste alltid rulla och den här gången blev det regiondirektörens, trots att han bara funnits med de sista två åren innan systemet sjösattes. Han klarade sig ändå bra och är kommundirektör idag.

Milleiumhaveriet är bara ett av flera i offentlig sektor. Messiahs program nämner Skolplattformen i Stockholm och skolvalet i Göteborg. Dock ej Skolverkets misslyckande med ett digitalt nationellt prov. För att inte tala om de ökade kostnaderna för Västlänken i Göteborg.

Hursomhelst rullar miljarder av skattepengar ner i olika sop-korgar. Att det inte väcker större vrede är obegripligt. I stället har några personer framgångsrikt arbetat med att få folk att rikta blicken mot privata företagsvinster. Företag, vilka är de som genererar skattepengar.

Åter till Messiahs vänstervridna program, som jag upplever det: Han intervjuar ansvarig minister Erik Slottner (Kd). Och partiledare Nooshi Dadgostar (V) Hon svarar att allt beror på att man anlitat ”konsulter”. Att det är ett skäl till att politiker måste ”ta tillbaka kontrollen”. Man tar sig för pannan. Utöver Dadgostar och Slottner intervjuas inga fler politiker.

Continue reading “IT-system med mera”

Min ledande käpphäst är att entreprenören är en förutsättning för utveckling. Konkurrens föder nya tankar och att korta vägarna till nya produkter och lösningar av problem är jätteviktigt för utvecklingen. Av allt. “Entreprenören är den som vill och vågar. Ibland kanske mer än andra. En som inte väntar på färdiga lösningar eller på att stat och kommun ska ingripa.” Detta skrev jag nyligen i Västerbottens-Kuriren i en ledarkrönika. Då om serieentreprenören Kristoffer Eklund i Hemavan. Men den slutsatsen passar in överallt. (https://www.vk.se/2026-07-07/annika-westh-entreprenoren-ar-forutsattningen-for-en-levande-glesbygd-257a5)

Att ge möjlighet till drivna personer att få skapa, är därför viktigt för ett land. Här sköter soldaterna själva utvecklingen av nya hjälpmedel. Det är Försvarsmakten som bett om hjälp. Soldaterna idag “tröttnade på system utvecklade på 1980-talet”.

Här är inslaget:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-uppfinner-soldaterna-egna-stridslosningar-i-rekordfart

Continue reading “Entreprenören är en förutsättning. Underlätta för dem.”

Boken sammanfattar mina intryck av min skolresa till nio utvalda koncernskolor inom Internationella engelska skolan IES – från Staffanstorp i syd till Umeå i norr. Skolorna är utvalda för att de representerar olika geografiska områden och elevunderlag, samt det som ofta benämns som en koncernskola: en skola som drivs i aktiebolagsform och som har vuxit från en enskild verksamhet till ett större antal skolor i takt med att elevernas och familjernas efterfrågan har ökat.
Mitt val att utforska och skriva om Internationella Engelska Skolan motiveras av att de synes vara särskilt utsatta i den svenska skoldebatten, men utan att kritikerna är intresserade av vad de åstadkommer och varför de är så populära. Det är mitt intryck att många politiker med ansvar för skolfrågor alltför ofta bortser från både deras inbjudningar till besök och deras dokumenterade pedagogiska framgångar. En förklaring kan vara att valfriheten inom skolan och även övriga delar av välfärden ifrågasätts.
Svensk skola lider av bristande arbetsro, något som har diskuterats och klagats på i decennier. Hur ska rektorer och lärare få ordning? Samtidigt negligeras det faktum att det redan finns en framgångsrik skolkoncern här hemma, som uppenbarligen vet hur man ska arbeta för att lyckas.

Mina besök visar även att anklagelser om brister gällande utbildade bibliotekarier, skolkök, elevhälsa med mera kommer på skam. På debattsidor, i böcker och i poddar diskuteras vad svensk skola behöver, men IES nämns alltför sällan. Det är ett beklagligt misstag. Här finns en skatt att lära av.

Här får du ta del av min skolresa: jag har rest till skolorna, mött eleverna och medarbetarna som studerar och arbetar där – och försökt förstå verksamheten inifrån. Jag har gjort skolbesöken för dem som inte vågar, vill, får eller kan.
Nu i många brevlådor. Hör av dig om du också vill ha en bok (120 kr inkl. porto), eller om du vill att jag kommer och berättar om den: annika@westh.se

Continue reading “Min bok Skolresan från syd till nord – verkligheten på nio friskolor är nu klar!”

Stina Isaksson (SD) i Hylte har delat ut flygblad som del i sin valkampanj. Hon kräver: “sätt stopp för att socialtjänsten omhändertar era barn”. Efter detta budskap kräver då andra partier att hon ska avgå. (GP 2026-05-17)

Jag har inte fördjupat mig i Isakssons kampanj, men det finns mycket att säga om socialtjänstens arbete. Och oaktat om Isaksson har en poäng eller ej, så har man rätt att driva en fråga i en valkampanj, utan att andra partier “kräver att hon ska avgå”.

Även socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall (M) håller med om kritiken. Det kan hon absolut göra – det står alla också fritt att tycka om något – men det är högst anmärkningsvärt att även en minister tar ton mot en enskild kandidat i ett demokratiskt val. Vad är detta?

Att ha så starka åsikter om andra partiers kandidater och deras budskap, att man kräver deras avgång, hör inte hemma i en demokrati. Skärpning.

Idag firas Sveriges kung! Han har bland annat gjort intervjuer och ska få dela med sig av sina funderingar i Tankar för dagen i P1. Självklart ska han uppmärksammas.

Samtidigt vet vi att ett liv i offentligheten inte varit något han uppskattat. Blyg hela livet och ständigt bevakad.

Jag skrev detta (del av ledarkrönika) i Bohusläningen i mars 2024: “Kung Carl XVI Gustaf känner inget annat liv än sitt, till vilket han formats sedan barnsben. Vi är många som kan fantisera om andra sorters liv, men trivs för det mesta med det vi är uppvuxna med och vana vid. Förmodligen är det samma för kungen.  

En majoritet av svenskarna, 63% (SOM 2021) är positiva till vår monarki. Man anser att kungaparet och ätteläggen gör ett bra jobb som representanter för landet och att kungahuset är värt att bevara. Det sista är en poäng. I och med att vi har en kungafamilj, levandehålls många av monarkins reliker. Vintage- diadem och smycken används och slotten är levande hem som vårdas av personal. Födelsedagsfirandena av kronprinsessan på Solliden drar till sig många förväntansfulla besökare. Kungaparet är vänliga och kronprinsessan mycket omtyckt.

Det kan tilläggas att de länder som saknar ett kungahus, upphöjer andra representanter till en slags kungligheter. När Hillary och Bill Clintons dotter Chelsea gifte sig, bevakades det som vilket prinsessbröllop som helst. Det verkar finnas ett behov av människor att beundra på avstånd.

Av landets riksdagspartier är det endast Vänsterpartiet som är av åsikten att monarkin bör avskaffas. Alla övriga anser att monarkin fortfarande har en roll att spela. Många liberaler anser att monarkin är en kvarleva från den tid landet var en diktatur. Att ärva makten hör inte hemma i en demokrati, där meriter ska vara styrande. Men detta är inte en fråga som drivs av Liberalerna.

Sedan Torekovsöverenskommelsen 1971, vilken föregick ny grundlag, har dock vår svenska kung ingen makt. Endast vid tre tillfällen tangerar kungen den politiska makten: riksdagens högtidliga öppnande, som statschef är han ordförande i Utrikesnämnden och som statschef är han högsta representant för Försvarsmakten.

Kungen gör sitt jobb, men medierna riskerar att göra honom dum. Hur känner han sig efter förminskande rubriker? Ibland har vi hört kungen säga ifrån. Eller säga fel. Kungen ska vara opolitisk och därför blev upprördheten stor när han uttryckte sin åsikt om ändringen av successionsordningen.

Däremot har han gjort många rätt. Han var först på plats att besöka smålänningarna efter stormen Gudrun och han reste till Thailand efter tsunamin. Under nyårshelgerna brukar vi få en summering av kungafamiljens år. Säkert för att visa hur apanaget har använts. I de collagen sammanfattas fjällvandringar och ett otal besök både hemma och utomlands.

Vad är då mediernas jobb när det kommer till att bevaka kungen? Ett självklart svar är att de uppgifter han har i rollen som statschef ska skildras. Till detta kommer att kungens informella makt, den som ligger bortom politiken, är stor.  Detta motiverar vikten av att medierna följer kungahusets agerande och framträdanden.

Continue reading “Kung Carl XVI Gustaf fyller 80 år idag”

Många tycker att jag talar alldeles för högt. Det gör jag förmodligen. Det var många år sedan jag la mig vinn om att tala riktigt tydligt, så att alla skulle höra. Det har varit uppskattat när jag har talat för grupper med många äldre personer. “Äntligen någon som talar så man hör”, har en vanlig kommentar varit.

Under mitt första år som lärare, blev jag hes. Jag snackade på som man ska och efter en tid var mina stämband mycket ansträngda och jag funderade över hur det skulle gå att vara lärare? Rösten är ju det främsta arbetsredskapet.

Jag läste på och lyckades sänka rösten från stämbanden till magen. Sedan dess kan jag tala hur högt som helst utan minsta ansträngning på stämbanden.

Under tiden jag läste till lärare fick vi – till skillnad mot vad många tror – ett par dagars utbildning om röstanvändning. Det jag minns från de timmarna är att om man är hes, ska man dricka en mugg med ljummet vatten: 2 dl kolsyrat vatten blandat med 2 dl kokt vatten. Det hjälper. “Då spricker de fina luftbubblorna jämnt över stämbanden”, sa talpedagogen.

Nuförtiden när man lyssnar på många olika poddar, ges möjlighet att….fundera över behovet av röstträning. Två, tre och ibland fyra personer sitter och samtalar – alla med olika röstläge. Någon talar högt och en annan viskar. I värsta fall får du hålla på och höja och sänka ljudet hela tiden för att själv justera. Kanske sitter någon för långt från mikrofonen, men skillnaderna är stora hur man talar.

En del använder bara den luft som de har i munnen. Resultatet blir en skorrande, dov röst där flera stavelser ramlar bort. Just det här skorrandet är verkligen ett val. Man pratar som om man satt på bio. En del talar alldeles för mjukt. Det hörs inte, helt enkelt.

Continue reading “Annikas röstskola – riktar mig främst till poddar”

Regelbundna, hemliga val med flera partier att välja bland är en jätteviktig del i den liberala demokratin. Ogillar du regeringen, kommer det ett nytt tillfälle att rösta bort dem. Du har rätt att opinionsbilda och bilda nya partier. Att mötesfrihet inte är en självklarhet är också något att begrunda. Alla fri-, och rättigheter har tillkommit efter lång kamp och de måste vårdas och värnas.

Men här jag vill göra en kommentar till själva valhemligheten, därför att jag tycker att många missuppfattar vad den innebär. Allt oftare inser jag att många tror att den betyder att man inte får eller bör säga vad man röstar på – såtillvida man inte är förtroendevald.

I TV-programmet Politikbyrån den 11 februari, gör den kände företagaren Isabella Löwengrip “reklam” för Moderaterna. Hon har tillsammans med andra influencerkvinnor varit inbjuden till en lunch i Sagerska palatset av statsminister Ulf Kristersson. Löwengrip berättar om lunchen och om att hon kommer att rösta på Kristersson. Då säger programledaren Karolina Skoglund “du håller ju inte på din valhemlighet” till henne.

Man behöver självklart aldrig berätta vad man röstar på. Men behöver inte heller “hålla på den”.

Continue reading “Valhemligheten – vad betyder den egentligen?”