Under dagen hade jag och syrran cyklat nästan fyra mil. Fram och tillbaka till en grannby och sålt lotter. Vårt tyngsta försäljningsargument var: ”vi har med oss dragningslista, så du ser direkt om du har vunnit”. Det uppskattades och vi sålde lotter i nästan varje hus. Då och då kunde vi berätta för köparen att de vunnit en rostfri skål eller en vas. Det fanns även chans att vinna en bil. För en hel dags arbete kunde vi sedan utkvittera ungefär fem kronor var i ersättning.
Därefter cyklade vi till hembygdsgården som sålde våfflor, kaffe och smågodis. Att använda alla fem kronor behövdes inte. Det gick att spara en, för fyra var tillräckligt för vårt lördagsgodis 1982.
Pengars värde lärdes förr genom att hålla slantar och sedlar i handen. På köpet lärde du dig huvudräkning.
För några år sedan tankade jag en båt och köpte en glass i Grundsund. Den säsongsöppna bryggan bemannades av två ungdomar. Men en enkel huvudräkning blev för svår för killen bakom disken. En sedel att få tillbaka pengar på. Till slut fick jag hjälpa honom.
Sverige har under många år haft problem med att lära barn matematik. Vi har svårt att sätt fingret på varför det går så dåligt för oss jämfört med andra länder, trots pedagogiska upplägg i färgglada böcker. Sverige är även det land där kontanter nästan inte längre tas emot någonstans. Finns det ett samband?
NK i Göteborg har nyligen meddelat att de inte längre hanterar kontanter alls, med motiveringen att inte bidra till pengatvätt. På Åhléns finns idag endast en kassa som tar emot kontanter. Överallt möts du av skyltar som berättar att ”detta är ett kontantfritt hotell”. Eller restaurang.
Lagen säger att svenska sedlar och mynt fortfarande är giltiga betalningsmedel. Du kan alltså kräva att få betala din kaffe med en sedel. De ursäktar sig då med att ”det är inte jag som bestämt detta, utan du får i så fall tala med chefen”. En chef som naturligtvis inte finns där du vill köpa ditt kaffe. Vill du ändå dricka kaffe, får du snällt ta upp ditt kreditkort.
Unga personer ser aldrig kontanter överhuvudtaget – om de inte befinner sig i den kriminella världen. Bankomater monteras ner i hög takt. Vid alla sorters köp, blippas endast ett kort. För några år sedan fanns en slags gräns för ”köp vid minst tjugofem kronor” för att få använda kort. Och under många år var det alltid legio att slå in en kod. Nu krävs bara kortkod om köpet överstiger 400 kronor.
De som vuxit upp med blippande av plastkort utan att någonsin se slantar är snart vuxna. Hur har deras syn på pengar formats av detta?
Jag minns när en elev för några år sedan slängde två kronor i papperskorgen. En kollega såg detta och blev jättearg. Han påminde om att förutom att det var korkat, så var det även olagligt.* ”Olagligt?”, upprepade eleven och såg allt annat än förstående ut. Läraren försökte förklara hur en viss mängd pengar trycktes och stansades, för att därefter florera i systemet, men utan att eleven förstod poängen. Eleven menade att två kronor var väldigt lite pengar, de tog plats och var därför att betrakta som skräp. Skräp.
Kontantupproret är ett nätverk av olika föreningar, organisationer, politiker och andra intresserade och leds av före detta rikspolischef och landshövding Björn Eriksson. De vill uppmärksamma problemen med det kontantfria samhället. På deras hemsida går att läsa om hur turister som varit här i sommar, fått växla in alla de svenska sedlar de tagit ut innan resan. I andra länder i Europa används kontanter fortfarande. Även Liseberg, som lockar tusentals turister, har även de slutat med kontanter, vilket lett till stor besvikelse och uteblivna köp.
Vi har kommit till en punkt där beslut måste fattas om hur vi ska ha det. Att barn inte lär sig räkna i huvudet eller övar upp en känsla för pengars värde är en sak – om än inte oviktig och ännu outforskad. Men att Sverige får rykte om sig att vara ogästvänligt eller för den delen omöjligt att besöka, är en annan.
Att dessutom beröva människor rätten att göra köp som inte går att spåra är mycket obehagligt. Kontantupproret bör därför stöttas ur flera aspekter.
*det är inte olagligt att slänga pengar.
