Hotet mot Sverige är “påtagligt”. “Det högsta sedan 1980-talets början”, säger Lena Hallin, chef på säkerhetstjänsten Must idag. (Militär underrättelsetjänst.) Förutom hotet från Ryssland ser vi även ett hot från Kina. Det senare är dock på ett ekonomiskt och tekniskt plan, snarare än ett militärt. Kina fortsätter med landets medvetna arbete med att komma in överallt.
MSB trappar upp sina kampanjer gällande att alla bör klara sig några veckor utan el, vatten och tillgång till affärer.
Vår process att bli NATO-medlemmar tar tid och Erdogan har utnyttjat varje tillfälle han hittat, för att ta olika poänger som möjlig att lägga veto mot Sverige. Just idag ser det dock ut som att Turkiet kommer att godkänna Sveriges ansökan.
Att Sverige går med är av största vikt. Finland meddelade igår att de kommer att gå vidare själva med sin ansökan, även om inte Sverige kommer med nu. Med sin 150 mil långa gräns mot Ryssland har de erfarenheter av sin granne.
På fredag är det ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Idag vet vi inte när kriget kommer att ta slut. Det sägs att över 140 000 ryssar hittills satt livet till i strider. Då är många fängelsefångar, som fått straffet utbytt mot krigstjänstgöring. (Under Vietnamkriget dödades 59 000 amerikanska soldater. )
I det senaste numret av Frisinnad Tidskrift intervjuar jag Alex Voronov, som arbetar som krigskorrespondent i Ukraina. Alex är från Ryssland och kom till Sverige som tioåring. Detta ger honom en stor fördel mot andra reportrar. I intervjun säger han att det är omöjligt att veta när kriget tar slut: “Det kan hålla på i fem veckor till eller i fem år till. Det finns så många okända faktorer. En sådan är uthålligheten i omvärldens stöd till Ukraina. Landets resurser är helt beroende av hjälp utifrån. I allt. Ju längre kriget pågår…klarar västvärlden att hålla ut i sin hjälp till landet? Sedan vet vi inte vilka processer som pågår i Ryssland. Hur uthållig är fanatismen där? Vad pågår i den ryska härskarklassen? Det vet vi ingenting om. Men så länge som Ukraina gör motstånd kommer kriget att pågå. Det går inte att erövra och kontrollera ett sådant stort land om det finns folk som gör motstånd. Just nu har Ukraina initiativet på slagfältet. Men vad den kommande ryska mobiliseringen kan ge vet vi inte heller något om.“
Att omvärlden fortsätter att stötta Ukraina är alltså helt avgörande. Detta sa även Joe Biden under sitt besök i Keiv idag. Medvetenheten om att fortsatt stöd är avgörande verkar alla förstå. Faller Ukraina, är hela Europa hotat.
Det krigshot vi har idag känns så konstigt. Alla år av framgångar gällande demokrati och nedrustning gick upp i rök under en natt. Tiden rullades tillbaka till trettiotalet. I dagarna har världsledare träffats i München – Putin var inte bjuden. Men där påminde man om det tal han hållit där 2007. Ingen tog det på allvar då, men han hade talat om för alla hur han såg på världsordningen. Att Ryssland blev mer och mer klämt och negligerat. Inte taget på allvar.
Olika personer med god kännedom om Ryssland och om krigsföring har lotsat oss genom kriget vecka för vecka. Ingen har haft rätt om hur det blev. Det står nu klart för alla att ryska regimen inte kommer att backa och ingen metod är dem främmande. Brutaliteten är chockerande och lögnerna helt oförblommade. Bevare oss väl för den ryska regimen.
I början var det många som satte sitt hopp till att någon skulle ta Putin av daga. Att kriget då skulle avstanna. Idag ser man på honom som en del av den sjuka föreställningsvärld ryska ledare har. Om Putin försvinner, står andra beredda att ta över. Tror vi. Idag.
Kriget är en tragedi. Och när kriget tar slut – när Ryssland tvingats tillbaka, måste vi hitta ett sätt att leva vidare med dem. Återgå till demokratiplanen med mera. Mycket arbete återstår.
