Som oberoende utredare har jag gjort en rapport åt Friskolornas riksförbund som sammanställer och analyserar Skolverkets statistik över behörighet till gymnasiet.
Den visar att vi har ett gemensamt problem i svensk skola, när 18 000 elever gick ut nian i år utan att vara behöriga till gymnasiet. Den som inte går gymnasiet riskerar utslagning. Detta är utmaningar vi måste lösa tillsammans.
När vi lyfte blicken och fick ett holistiskt perspektiv på resultaten går det att dra vissa slutsatser. Varför lyckas en del kommuner bättre än andra? Det bör vi kika på. Skolkultur och arbetssätt förefaller avgörande. Med all önskvärd tydlighet ser vi även ett annat mönster utkristalliseras i rapporten: Friskolor är inte problemet.
Det var överraskande stora skillnader i resultat mellan de kommunala skolorna i Stockholm och Göteborg.
Skolverket slår fast i sin analys att föräldrarnas utbildningsbakgrund är den starkaste faktor för hur elever lyckas i skolan. Och så blir det, om skolan arbetar på ett sådant vis att eleven behöver hjälp hemifrån. Skolans kompensatoriska uppdrag går ut på att de ska kompensera för socioekonomiska skillnader. Om skolan arbetar på ett sånt sätt att eleven behöver stöd hemifrån för att klara sina uppgifter, säger det sig själv att skolan blir ojämlik. Skolan ska vara alla barns chans att ta sig dit hen vill. Att inte släppa någon elev som börjar halka efter är av stor vikt. Läs intervjun med Lena Youssef i Södertälje!
Pengar är mycket viktigt – men inte allt. Organisation och ledning är viktigare. Skolkultur slår pedagogik. Arbetsro ingår i skolkultur.
Rapporten visar några självklarheter: små skolor och skolor där eleven går hela sin skolgång i samma skola har hög behörighet till gymnasiet. Att konfessionella friskolor har ~100% behöriga kan bero på att de är just små.
Skolor med hög andel elever födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands har ofta hög andel elever ej behöriga till gymnasiet. Det säger sig själv att det kan vara svårare att nå behörighet till gymnasiet om man ej behärskar språket väl. Språket är grunden i alla ämnen – även matematik. I flera kommuner syns en tydlig skillnad i resultat mellan skolor med hög andel elever födda utomlands och mellan elever med svensk bakgrund. Men i andra kommuner gör det inte det.
Ur rapporten: “Det finns många små kommuner med kommunala skolor med närmare 100 procent behörighet till gymnasiet. Generell observation är att bland små kommuner med endast en grundskola, har hälften av kommunerna närmare 100 procent behörighet och den andra hälften procentandel elever som är icke behöriga. För dem går det inte att särskilt peka på att elevsammansättningen påverkat andel behörighet till gymnasiet, varför man kan dra slutsatsen att det är skolkultur, arbetssätt och pedagogik som avgör.
Falun kan representera en kommun där nästan samtliga tio skolor i kommunen är fullt
behöriga till gymnasiet, med ett par undantag. Här finns mycket få elever med utländsk
bakgrund. Kommunen har tre friskolor och det skilde inte mycket mellan de kommunala
skolornas och friskolornas resultat. I Sollentuna finns 23 skolor, varav 13 är skolor med kommunal huvudman (10 friskolor). 11 av skolorna med kommunal huvudman uppvisar 100% behöriga elever till gymnasiet. Falun och Sollentuna förefaller ha en god skolkultur.”
Rapporten borde mana till eftertanke och generera debatt om slutsatserna. Idag är det mest debatt om friskolorna: att de ligger bakom betygsinflation och ojämlikhet. Men rapporten visar ett helt annat mönster.
Sett kommentarer på Twitter om att rapporten inte tar upp betygsinflationen. Den har pågått alltsedan det relativa 1-5-skalan upphörde. Den går att följa i G-MVG-systemet och i det nuvarande, avancerade F-A-systemet. Det blir så – och det gäller både kommunala och fristående skolor. Visst påverkar socioekonomisk bakgrund betygsnivåer mycket – vilket Skolverket själva slår fast i sin tolkning av statistiken. Men därför är det viktigt att arbeta på ett sådant sätt att man uppfyller sitt kompensatoriska uppdrag.
