Kanterna suddas ut

Igår var det Nobeldagen. Jag såg att det sändes ett tal i TV, där illusionen om ett riktigt firande fanns. Blomsterväggar, högtid och ordning. Men man vet att det är tomt runtomkring.

Livet i karantän. Ibland kommer jag på mig själv med att föreställa mig att allt pågår som vanligt utanför min fåtölj och mitt skrivbord. Undrar om några kommer att gå på AW idag, eller om vi blir samma gäng på nyårsfesten? Inser strax att allt är avbokat. Fortsätter att kolla på twitter och jobbar sedan vidare med dagens uppgifter. Kommer på mig själv igen med att tänka att jag åtminstone kan gå på julottan, tills jag inser att även den kommer att ske online.

Det känns som om man inte vet vad man kan se fram emot. Vi kan inte säkert räkna med att den framflyttade avtackningsfesten kommer att kunna hållas, eller att det är över till sommaren. I våras föreställde jag mig att allt skulle vara återställt i höst.

Min fasta punkt nu är joggingtimmen mitt på dagen. Men även den kan både tidigare-, och senareläggas beroende av onlinemötena.

Tänker sedan på alla dem som inte beordrats hemarbete, utan jobbar på som vanligt. Kanske rädda att bli smittade – kanske får jobba dubbelt så hårt. Nu är våra verkligheter väsenskilda.

Jag hoppas verkligen på vaccinet. Det hänger faktiskt på vaccinet. Ser med fasa på den “antivaccerrörelse” som växer fram. Den har funnits länge, men dagens snabba möjligheter till påverkan har blivit en reell hälsofara.

Jag upplever det som att kanterna suddas ut*. Vi behöver verkligen dessa kanter att förhålla oss till. Födelsedagsfesterna, julfirandet, semesterresorna, shoppinglördagarna. Allt som är viktigt sätts på undantag. Begravningar måste begränsas och undervisningen hålls på distans. Det sista är förödande. Unga människor är mycket mera sårbara för dessa påfrestningar än vi äldre.

Onlinemötena håller på att förtära mig. De tar liksom aldrig slut. Jag tror även att vi bokar in fler möten nu, när det är så lätt?

Fjättrad vid datorn. I dålig arbetsställning.

Visst är det okej att en hel del möten sker på Zoom, men fundera över vilka. När jag funderar minns jag hur jag ofta kört i en och en halv timme, letat parkering, promenerat till en lokal på en adress jag aldrig varit på, suttit på ett möte i två timmar, för att sedan köra hem igen. Sammanlagt nästan en arbetsdag på en vardagskväll. Sådana möten går alldeles utmärkt att ha online. Logga in klockan 19 och logga ut klockan 21. Alla nöjda.

Men konferenser går inte att ersätta med Teams och Zoom. Vi är människor och vi måste ses i verkligheten. Oslagbara är alla de möten när man sätter sig i en soffa och babblar efter konferensdagen. Eller morgonpromenaden från hotellet och middagen på kvällen.

Jobbdagarna är också mycket svåra att ersätta. I alla fall alla. Du kräver ett sammanhang som håller dig i trim. Mänskliga möten.

Igår var det kommunfullmäktige  både i Göteborg och Öckerö. Jag multitaskade och följde båda. För Göteborg var det fullskalig premiär för sammanträde på distans. Alla ledamöter hade fått hämta ut vars en specialpadda för omröstningar, men det krävde även ytterligare enheter. Det gick hyfsat. Pläderingar och yrkanden fungerade, men hela tillställningen förlorar sin natur. För Öckerö var det svårare och de hade inte köpt in det specialutformade voteringssystemet. De fick ta flera pauser och det blev ofta rundgång. Hursomhelst så gör vi alla vårt bästa för att upprätthålla de demokratiska processerna.

När kanterna suddas ut, finns risken att du sover en timme för länge, för du vet att det går bra att gå direkt från sängen till datorn. Det tar bara en minut att klä sig och smink kan du vara utan ibland. När kanterna suddas ut finns inga planer för helgen och du kan därför sitta uppe halva natten och läsa tidningar. Allt är inställt. Helgen flyter över.

I morgon ska jag i alla fall baka pepparkakor och lussekatter och några andra kaksorter. Det är en mycket bra kant att hålla sig i.

*När kanterna suddas ut är en metafor jag har lånat från Åsa Linderborgs bok Året med 13 månader. Hon beskriver i boken det som att hennes kanter suddas ut när P gör slut med henne.