Corona VII

Det är tidig morgon och jag sitter som jag alltid gör i sängen och läser tidningen och dricker kaffe. Solen skiner sedan länge och det brusar av fågelsång genom min öppna balkongdörr. Känslan är så hoppfull och jag funderar över vad den här dagen kan innehålla.

Dagen idag kommer däremot att likna den igår. Jag jobbar hemifrån så mycket som möjligt och vi börjar alltid med ett webbmöte där vi stämmer av det som väntar.

Igår på pressträffen sa Tegnell att folk börjar att slappna av gällande smittan, vilket är för tidigt. Nu väntar några kritiska veckor och vi måste följa alla råden ett tag till. Stå ut med intensiv handtvätt, ett par meters avstånd till varandra och inga stora folksamlingar. Därför att fortfarande råkar många väldigt illa ut, även om de flesta klarar sig bra.

Men det är förrädiskt, när solen strålar, rabatterna svämmar över av blommor och temperaturen stiger mot 20. Visst är det väl över då? Så svårt att förstå. Nu har vi ju varit duktiga – nu räcker det väl?

Det vi inte kan se och ta på är svårt att förstå. Det lilla, lilla viruset sopar banan med oss alla. Har tagit sig över kontinenter, in på äldreboenden och på fester.

Vårt hopp står till att det snart kommer ett verksamt vaccin. Samt en flockimmunitet. Men tills dess måste vi acceptera läget och anpassa oss till försiktighet. Ännu en tid.

Facebook