Idag är det 100 år sedan allmän och lika rösträtt klubbades, under ledning av den liberale statsministern Nils Edén. Därför har det varit särskild flaggdag också. När kvinnor också fick rösta hade de kämpat för det i två generationer. Argumenten mot kvinnlig rösträtt var många. Att det inte skulle göra någon skillnad egentligen, eftersom de ändå skulle rösta som sina män. Att de var alltför känslostyrda för att kunna fatta rationella beslut och att de ändå inte skulle ha tid att engagera sig politiskt, eftersom de var ansvariga för barnen. Men att inte låta kvinnor delta gick ju inte att stoppa. Första världskriget satte stopp för otroligt mycket i historien, så även demokratin. Efter kriget fanns dock få argument kvar för att hindra kvinnor att delta. 
Alla måste se filmen Suffragette som visar hur kampen såg ut i England. “If we had a doughter, what would we call her? ” “She would be called Margareth, after my mother”. “What would her life be like?” “I don´t know. Like yours, I guess”. Det är efter den här ordväxlingen i filmen som Maud bestämmer sig för att satsa helhjärtat på kvinnokampen. Det är många som gått före och kämpat hårt för att komma dit vi är idag. Men demokratin måste som bekant vinnas för varje generation. Idag är den mer hotad än på mycket länge. Jag upprepar: Inför demokrati som eget ämne.
