Idag har 79 kidnappade elever frisläppts i Kamerun. En god nyhet, även om de flesta nog missat att de varit kidnappade överhuvudtaget. En stor grupp som förhoppningsvis kan gå vidare med sina liv. En grupp som är hanterbar att hjälpa.
Igår hörde vi om att över en miljon människor sitter i “omskolningsläger” i Kina, med motiveringen att de är extremister. I själva verket är de muslimer.
I Nordkorea är ett helt folk fångar.
Det är lättare att kidnappa ett helt land, än en enskild individ, sägs det. Det är till viss del sant.
FN ärvde NF:s paragraf som gav ett starkt skydd för nationens suveränitet. Inget annat land har rätt att blanda sig i ett lands inrikespolitik. Alltså kan ett land införa vilka lagar de vill och behandla sin befolkning hur de vill, utan att andra har möjlighet att påverka det. Såtillvida man inte invaderar.
Av kända skäl ser vi därför på hur Nordkorea år efter år fortsätter med sitt totalitära projekt där 25 miljoner invånare hålls inspärrade.
Kina är ett gigantiskt land. Trots att vi har många företag där och en stor turism dit, så finns enorma områden och folkgrupper som lever ett liv vi inte känner till. Vi får rapporter om övervakning och nu senast om ett slags övervakningssystem som har ett poängsystem, där man får plus- eller minuspoäng beroende av vad du gör i vardagen. Fullständigt förfärligt.
Media rapporterar om ett par konflikter i taget. Vilka känner du till?
Skulle alla, eller i alla fall ett hundratal, tas upp, skulle de flesta strunta i allt. Vi har inte kapacitet att ta in allt lidande på en gång. Det är därför det är lättare att engagera sig för hanterbara öden, eller en konflikt.
Vi vet även att medielogiken utgår från att det som engagerar mest är det som sker i närhet i tid, kultur och geografi. Du förfäras mycket mera över en bilolycka i din hemstad, än någon annanstans.
Det är därför The Handmaid´s tale blir så hemsk. För att den skildrar vår kultur. Vi kan förstå hur det skulle kännas på ett helt annat sätt än om kulissen är främmande. Att exakt detsamma händer och har hänt i andra kulturer vet vi – men klarar av att placera det i den perifera avdelningen av vårt psyke. Hålla distans. Även om de individuella lidandena är lika stora. Så fungerar de flesta.
