Valdagen. En högtidsdag på alla sätt och vis. Nu har jag och Christer avlagt våra röster och jag måste medge att jag tyckte det var otroligt rörande att få avlägga sin röst idag, när jag jobbat mot den här dagen i tre år ganska exakt. Kön i vallokalen var jättelång och så hade det sett ut hela dagen, enligt de som var där. Kanske det blir extra högt valdeltagande i år? Att många insett vikten av det här valet?
(blev en skakig bild)
Nu ser vi fram emot valvakan hemma hos Göran och Monica. För min egen del blir allt bra. Det är valkretsens invånare som fattar sitt beslut om de vill se mig eller någon annan. Liberalerna eller något annat parti. Oavsett är jag en arbetare för den liberala demokratin och politik kommer jag att fortsätta med oavsett.
Idag är det det judiskt nyår. Det sammanfaller bra med det politiska i landet. Shana tova.
I morgon kväll samlas Liberalerna Öckerö för att se över valresultatet och fundera över framtiden. Men ikväll skall vi fira demokratin!
Skrev den här texten på förmiddagen: (finns på facebook privat) En slags ögonblicksbild
Morgonen har övergått i förmiddag och jag sitter i mitt kök och dricker starkt jordgubbste. Vinden och regnet river utomhus, som det bara gör på Hönö ibland. Jag tar mig nu en stund att fundera lite över valrörelsen. Allt vi gjort och alla människor jag träffat. Människor med olika frågor och ståndpunkter. Bestämda eller trevande. Glada eller aggressiva. Jag tänker på en dörrknackning när jag går långt upp mot ett hus. En stor man går hastigt mot mig och jag ångar genast att jag steg in på hans gård. Frågar kort om han vill ha material inför valet, varpå han ryter: “Nej! För jag har redan bestämt mig!” Okej, svarar jag. “Ha det bra!” Då ropar han: “Jag ska rösta på dig!” Det kunde jag aldrig ha gissat. Efter det ett långt samtal om hans tankar om framtiden och om vårt samhälle.
Något som fastnat särskilt är mötet med Max Safir i Kungälv – förintelseöverlevare. Gammal och trött berättar han ännu en gång sin historia, efter ett löfte till sig själv i lägret att om han överlevde skulle han berätta för alla han mötte om sina erfarenheter. För att något så fasansfullt som förintelsen och den avhumanisering av människor som då skedde aldrig skall hända igen. När han tittade upp såg jag in i hans ögon och jag hisnade när jag såg det han har sett. Valrörelsen har präglats av protester och manifestationer mot NMR som inte längre smyger med sina ståndpunkter eller sin verksamhet. Aldrig har vi väl sett något sådant i Sverige sedan kriget. Uppgiften att kliva fram som politiker känns otroligt angelägen. Jag är glad att jag gjort det nu. Jag tänker då på alla oss som jobbat i valrörelsen på olika vis. Delat ut material, satt upp affischer och svarat på frågor. Det blir ingen valrörelse utan alla som ställer upp frivilligt på sin fritid. Det är det som är demokrati. Att man vill, törs och kan. Snart ska jag gå och rösta. Men först ska jag göra en rabarberpaj. Att baka är att jorda hemmet.
