Igår kväll bjöd Liberalerna Öckerö in Thomas Brandt till en kväll där han berättade om hur man bygger i kulturkänsliga miljöer. Men den som hade förväntat sig att få handfasta råd om exakt vilka hus som passar var, blev kanske besviken. För föredraget handlade om att ha ett ideologiskt förhållningssätt till byggnation. Att vara en lagspelare. Att kunna se helheter och inte detaljer.
Thomas jobbar på Bohusläns museum, som är Öckerös länsmuseum. De håller på med en mängd olika saker. Från utgrävningar av Marstrands kloster till arkiv. När han jobbar med anpassning av nya hus till äldre miljöer så talar han om en helhet. Det handlar inte specifikt om hur ett enskilt nytt hus bör se ut.
Om byggnader finns så många åsikter. På Öckerö är det få saker som vållar så starka känslor som när det skall byggas något nytt. Förmodligen har det att göra med att vi har en begränsat yta att röra oss på.
Vad man själv tycker är fint kan baseras på precis vilka föreställningar som helst och upplevelsen är ju alltid subjektiv. Och hur ser våra uppfattningar ut om vad som är modernt och vad som är gammalt?
Idag ser vi gamla miljöer som en resurs. Vi uppskattar dem och reser gärna till historiska miljöer. Jag säger bara Rom! Att dessutom bo i och äga ett gammalt hus är något som vi betalar mera för.
Så tänkte man inte under den tid som Sverige skulle rustas upp och lämna det gamla och skamliga bakom sig. Det är bakgrunden till det vi idag refererar till som ”rivningshysterin” på 1970-talet. Många politiker som hade makten då var uppvuxna i fattiga kvarter och dåliga bostäder och såg de gamla kvarteren som skräp som skulle bytas ut mot något modernt och fräscht. Haga i Göteborg, t ex.
Det som var torftigt då anses vackert av många idag.
I Halland har man inventerat all bebyggelse och klassar ca 10% som historisk. Dessa hus ligger i snitt 7% högre i värde än övriga. Det indikerar att vi som samhällsmedborgare anser att de här gamla byggnaderna betyder något. Vem kunde ana för hundra år sedan att det skulle bli hög status att bo i en stuga på stadsgatan i Sigtuna med lågt i tak?
Men, när blev gammalt gammalt? Hur länge har vi tänkt så? Förr var man mera omedveten.
Vanliga kommentarer bland de som vurmar för nytt är ”man kan inte bo i ett museum”. Och ”det måste få synas att något är nytt”. ”Varje tid måste få lämna sina egna spår”.
På 1920-talet skulle ett helt nytt samhälle byggas. Det mesta fick ett nytt snitt i samhället. Från de korta klänningarna och frisyrerna till bilar, konst och hus. Formspråket blev genomgående och det nya skulle verkligen se nytt ut.
På Stockholmsutställningen 1930 agiterade Uno Åhrén om att de som inte var med på tåget var bakåtsträvare. Den stora frågan då var att vara modern eller inte. Detta om modernitet etableras som tankegods då.
Men hur länge är något modernt? Ja, ganska länge visar det sig. Le Corbusiers villa Savoye från 1929 utgör än idag modell för ny form. Tänk även Bauhaus.
I Stockholm rasar ännu debatten om nya Nobelmuseet. Några förslag finns. Här anser Thomas att man måste lägga stor vikt vid huruvida komplexet passar in i omgivningen. Att en arkitektbyrå allena endast vill sätta sitt egna avtryck blir ju inte bra. Då handlar det inte om att det är ett ”för modernt” hus – utan endast om det inte passar in. Thomas visars två bilder, varav ett är Wingårdhs förslag till Nobel Center i miljön på Blasieholmen och ett liknande hus från Wingårdhs i Umeå. Det i Umeå smälter in – och det i Stockholm känns malplacerat. Det är alltså kontexten som är avgörande.
Många klagar idag över ”fyrkantiga lådor” och önskar byggnader som liknar de vid förra sekelskiftets slut. Ofta är argument mot dessa att de är för dyra att bygga. Men Thomas säger att inom arkitektkåren finns en stor aversion mot en pastisch. För att ”arkitektens roll är att tolka sin samtid” sägs det. Vi får se en bild där en fastighetsägare vill plocka upp en historisk stil från 1890. Det förslaget leder då till att femton arkitekter skriver ett öppet brev till allmänheten där de upprörda förklarar att ”man inte får kopiera tidigare epokers sätt”. Samt att ”det är fel att bo i en bombastisk teaterkuliss”.
Idag är nyfunkis mycket populärt. Det byggs även många trähus i 1800-talsstil – om än med otypiska detaljer – som dock går omärkt förbi när de flesta inte vet om det. Inget är dock modernt. I alla fall inte nytt.
Vem kräver att ett hus ska vara originellt?
Om miljön som vi vistas i har ett värde och en sammanhållen helhet, så är det uppgiften att ta hand om det man har, anser Thomas. Stilrestaurering är viktigt. Det nybyggda måste vara i en stil som passar in.
En skola heter den italienska restaureringsdoktrinen, innebär att alla tillägg måste vara tidsenliga. Som att endast använda de material och färger som fanns då huset byggdes.
Historiebruk är en del av vårt moderna samhälle. Vi reser till medeltidsveckan på Gotland och i Lödöse. Wingårdh använder sig av en 90 år gammal tradition. Andra vill bygga andra gamla hus.
Vad säger lagen?
Lagen säger att det nya skall anpassas till det gamla. Om kulturvärdet inte är uppenbart så måste en expert tolka. Befintliga karaktärsdrag ska respekteras. När det är väl definierade sammanhållna miljöer. Plan och bygglagen (2010:900) 2 kap 6§
I miljöer ligger inte fokus på det enskilda huset. Helheten är viktigast. ”Var en lagspelare” säger Thomas.
Thomas har jobbat ganska länge i sin bransch. När han var ny trädde han in i en stabil kår som jobbat länge med det de gjorde. Dessa är idag pensionärer. Idag ser vi en hastig omsättning bland anställda. Unga, nyutbildade ser ofta sitt jobb som endast ett steg i karriären och de stannar inte länge på samma ställe. Kontinuiteten är dålig och därmed blir det även svårt att hålla ihop ett tänkande kring en miljö när man hela tiden måste börja om med nytt folk.
Idag ses även en “juridifiering” av bygglov. Folk överklagar i mycket stor utsträckning. Man testar även systemet. En man på en ort hade letat upp alla avvikelser han kunde hitta bland bygglov och satte samman dessa i en egen ansökan. Hänvisade till detta i ytterligare överklaganden. Länsstyrelsen, vilka är de som har hand om överklaganden, har dock insett att de måste göra något åt detta och de har blivit tuffare.
Inställningen att varje tid måste få sätta sina egna avtryck är något som kommer från arkitektkåren. Det är en ideologisk fråga, menar Thomas.
Men, vem äger egentligen frågan? Handlar det om demokrati eller om konstnärlig frihet?
I Solna satsar man nu på att bygga upp ett kvarter i gammal stil. På Marstrand kommer hotell Oscar att rivas och det skall byggas upp en kopia av det gamla.
Men engagemanget bland folk för varsam anpassning saknas dock. I ett individualistiskt samhälle vill många synas själva, sticka ut och göra avtryck. Var finns ödmjukheten inför uppgiften? avslutar Thomas med att fråga. Detta är ett område som behandlas ljumt på arkitektutbildningen.
Liberalerna på Öckerö har sagt nej till att bygga på Norgårdsberget och i Hjälvik. Detta utifrån ovanstående resonemang. Ett bättre helhetstänkande krävs.
Bohusläns museum besöker gärna sina fjorton kommuner, så Thomas var glad att han blivit inbjuden! De som slöt upp till kvällen var mycket nöjda med föreläsningen. Liberalerna och Studieförbundet Vuxenskolan – som arrangerade – hade även trotsat 30 graders värme! Det var inte endast historiska miljöer det handlade om, utan även ett historiskt klimat. En sådan här varm maj månad har inte registrerats på 170 år.
