Hur väl förankrade är våra ord om demokrati och liberala principer?

20150822_234559

Just nu pågår en allvarlig utveckling som på sikt hotar att inskränka människors yttrandefrihet och rättssäkerhet. Den visar upp flera olika ansikten och till en början kanske man tror att det är olika saker, men inser snart att de är delar av samma fenomen. Jag skall ge några exempel i den här texten.

Tillsammans visar de på en trend där vi går mot ett ängsligt samhälle där de som inte följer just nu påbjuden väg, riskerar att behandlas precis hur som helst, helt utelämnade till godtyckliga folkdomstolar eller självutnämnda uttolkare av lagar.  

    • Dels ett debattklimat där moraldomare jagar dem som inte använder rätt språkbruk och rätt ord. Det finns oskrivna regler som måste följas.
    • Dels en förskjutning av själva rättssäkerheten.

Språket utvecklas hela tiden och ord är viktiga. Idag talar vi om funktionsvariationer – inte om handikappade, idioter och utvecklingsstörda. Vi säger romer och inte zigenare. Vi säger svarta och använder inte ordet som inte ens får nämnas längre utan benämns som n-ordet.

Många äldre begrepp är förknippade med förtryck och förakt och användes i en oupplyst tid. De är belastade med en historia från en tid när vissa grupper inte tillskrevs samma värde som andra.

Ord ger bilder i våra huvuden som formar vår syn på saker och ting – och till och med våra känslor.

Det är ett känt debattknep att smeta ner en motståndare med ett begrepp eller uttryck som ger en komprometterande bild i lyssnarnas huvuden. Det kallas för guilt by association.

Ett bra exempel på det var när Annie Lööf i förra valrörelsen sa om Stefan Löfvens upprepade ”utsträckta hand” till C och L att: ”Det är tre saker jag avskyr. För det första är det…..för det andra är det…. och för det tredje är det när en man inte förstår att ett nej är ett nej”. Allas tankar gick då till att förknippa Löfven med en våldtäktsman. Fult, men skickligt.

En viktig del av vår orientering i livet är att vi tyder tecken, bilder, signaler och ord. Det är det som är språkfilosofi. Men vi tyder dem olika utifrån vem vi är, vilken kultur vi kommer ifrån, vilken kunskap och vilka erfarenheter vi har.

En äldre person som inte längre är aktiv i yrkeslivet och därigenom inte längre kommer i kontakt med trender, unga människor och nya begrepp, kanske fortfarande använder sig av uttryck som inte längre är accepterade eller vedertagna. Utan att för den sakens skull vara det minsta rasist eller översittare.

Men du behöver inte ha daterade begrepp i din repertoar för att hamna i blåsväder. Att ha avvikande värderingar än gängse norm är inte heller accepterat. Värdegrunder anser många stå överordnade lagar. Men även de med odemokratiska värderingar får vara med i en demokrati. Det är lagen som är överordnad.

För några veckor sedan kunde vi läsa om två namninsamlingar. En för Alexander Bard och en mot Alexander Bard. Gruppen mot honom anser att han normaliserar mobbing och uttrycker sig rasistiskt och sexistiskt och anser därför att TV4 bör avsluta samarbetet med honom som jurymedlem i Idol. De drar en parallell till Marin Timell och kräver att TV4 ”tar ställning”.

Gruppen som startades för att stötta honom tycker att han är en färgstark person som behövs. De ser främst en aggressiv vänsterrörelse. Men de inser också att om man ger sig på honom, så är andra värden också i fara. Bard sa:

De här kidsen skapar dessa listor för att de förstår att yttrandefriheten är hotad. Vi kan inte ha en arbetsmarknad där avvikande åsikter… det är ju inte ens avvikande åsikter! Det är tonfall och mina ordval man reagerar på.

Mina ordval kan inte jämföras med våldtäkter. Det är helt bisarrt.”

https://www.dagensmedia.se/medier/digitalt/bard-om-de-nya-stottande-namninsamlingarna-jag-skiter-i-mig-sjalv-6891944

Nils Funcke  skrev för några veckor sedan en artikel där han tog upp en pågående utredning av yttrandefrihetsgrundlagen. I en proposition förslår regeringen några förändringar som på sikt kan hota den, skriver Funcke. Lär hela artikeln https://www.expressen.se/kultur/slarva-inte-bort-var-yttrandefrihet-morgan/

Bland annat så skriver han så här:

Ensamutredaren har inte haft yttrandefrihetsintresset som ledstjärna och dristade sig, trots att det inte låg i uppdraget, att föreslå förändringar i yttrandefrihetsgrundlagarna. Även om regeringen avvisar de mest ingripande förändringarna föreslås att det ska vara brottsligt att publicera “nedsättande uttalanden” om någons “självkänsla eller värdighet” kränks. Tidigare har gränsen för det straffbara satts vid smädelse och kränkning. 

Det som sägs är att gränsen kan förflyttas från en tidigare skrivning till en som är vidöppen för tolkningar. ”Utformningen av bestämmelserna är befriade från den förutsebarhet som är adelsmärket för god lagstiftning.”

Är utredaren influerad av den rådande trenden om hur den subjektiva upplevelsen är överordnad?

Metoo var en i välbehövlig rörelse som satte ljuset på behandling av kvinnor. Men ibland var det svårt att hålla isär brottsliga händelser och vanliga klumpigheter.

Det är inte sexuella trakasserier att vara påstridig om kontakt i baren. Det är inte att kränka någons mänskliga rättigheter att komma med en sexuell invit.  Vi är fortfarande biologiska varelser. Övergår det i våld är det en helt annan sak och det är reglerat i lagen.

Ett brott begår du om du bryter mot lagen. Det skall prövas i domstol och du är inte skyldig förrän detta bevisats och dom fallit. Dom kan leda till ett friande eller till en påföljd.

Själva begreppet kränkning har skiftat betydelse.

En våldtäkt är en kränkning mot en människas personliga integritet. Man kan även kränka ett lands luftrum eller gräns.

Idag används det däremot synonymt med förolämpning eller oförrätt. En elev kan anse sig kränkt av ett lågt betyg, rödmarkeringar i texten som visar på stavfel, eller över att ha blivit utvisad ur klassrummet.

Vi talar mycket om att det är din subjektiva upplevelse som skall få sätta ramar för vad du har blivit utsatt för. Det leder till att du aldrig kan ifrågasätta det någon påstår. Självklart är en upplevelse av en händelse helt din egen, men en subjektiv upplevelse kan inte bli överordnad allt annat.

Jag minns ett bråk mellan en elev och några andra elever under en lektion. Efteråt ringde mamman till läraren och var arg för hon ansåg att hennes dotter hade blivit orättvist behandlad. Läraren förklarade vad som hade hänt under lektionen – att alla inblandade hade bråkat. Men mamman svarade: ”Jag skiter i vad som har hänt! Jag ringer för att berätta om min dotters upplevelse!” Den historien är så talande, tycker jag.

Jag är djupt oroad över den utveckling vi ser mot inskränkningar i människors frihet. Vi ser både ett lättkränkt debattklimat där du överallt riskerar att trampa på en mina eller utsättas för vantolkningar och vi ser hur lättvindigt människor hängs ut trots att inga bevis finns. Högt blandas med lågt och det verkar inte finnas några som helst hinder att göra vida tolkningar.

Emmanuel Macron har nyligen hållit ett tal i Elyséepalatset, där han lovade nya lagar i samband med valkampanjer ”för att skydda demokratin”. ”– Om vi vill försvara liberala demokratier så måste vi vara starka och ha tydliga regler, sade han

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/macron-vill-forbjuda-falska-nyheter

Samma lagstiftning debatteras även i Tyskland. Om gränser för vad som får sägas överskrids på sociala medier och dessa kvarstår, kan plattformen få höga böter. Detta har lett till att Facebook raderar allt som ligger i farozonen. Många gånger hanterat av unga personer som saknar utbildning.

Blir du avstängd från Facebook har du ingen möjlighet att överklaga. Idag är de flesta med på Facebook och en avstängning kan innebära en mindre katastrof för aktiva personer.

Sammantaget är min summering av ovanstående att jag undrar hur förankrade våra ord om demokrati och våra liberala principer egentligen är? Står dom pall för en mobb, en hajp, ett drev?

Avslutar med denna utmärka huvudledare från Sydsvenskan. ” Bättre än lagstiftning som riskerar att slå fel eller att missbrukas är att möta lögnen med sanning och spridarna av falska nyheter med oberoende, god journalistik. Det fria ordet.”

https://www.sydsvenskan.se/2018-01-08/fake-news-real-news

 

 

 

 

Facebook