Jag har hyllat Lemmy i Motörhead och jag tyckte att det var jättetråkigt att han dog. Lemmy tillhörde min första uppsättning av hårdrockare – han fanns i ett av introduktionsbanden i min ungdom. Men, det är ju allmänt känt att Lemmy samlade på nazistiska föremål och han bar järnkorset. Han var inte helt rumsren i den frågan. Kan jag då som liberal gilla honom?
Black- och deathmetalkulturen innehåller flera bitar som är tveksamma. Satanismen är bara en. Idag brinner väl inga kyrkor men det har gjort det. Har jag då kränkt eller sårat de frisinnnade i mitt parti? Alla kristna och muslimer? Får jag gilla den musiken?
Idag diskuterade vi sydstatsflaggan. Får en elev ha den på sig? Den står egentligen för rasism, men förekommer i många sammanhang. Räknas den in i en gränszon? Symboler inom metal kan granskas länge och du hittar både det ena och det andra. Misantropi kan vara ett inslag. Måste man ha örnkoll på dem alla? Låttexter? Historia? Går det ihop med mina liberala värderingar? Måste man som liberal hålla sig inom en viss genre?
Det här har jag aldrig tänkt på förrän nu. Efter att Fridolin sa “det har jag aldrig tänkt på – att kvinnor kan uppfatta det som kränkande att inte bli tagna i hand “ (i Miljöpartiet)
Då tänkte jag på följande scenario: En journalist frågar Jag Björklund: “Jan Björklund, hur ställer du dig till att Annika Westh gillar djävulsdyrkare och öppet deklarerar att hon älskar band som öppet använder symboler som hänvisar till både sexism och ockultism? Många människor har blivit ledsna och sårade. Kan hon fortsätta att företräda Liberalerna? “
Ängsligheten får inte ta över. Det finns inte någon riktig människa som kan visa upp en perfekt katalog över alla delar i ditt personliga varumärke. (Jo, en del kanske) Vi vill väl inte ha en speciell musiksmak för politiker? Jag vill lyssna på riktigt bra musik.
Har vi inga metalfans i partiet? Jag vet inte. Har som sagt aldrig funderat över det.
Jag är ingen djävulsdyrkare. Jag dyrkar ingenting överhuvudtaget, faktiskt. Men, jag är medveten om att hela paketet innehåller ett och annat.
Alltså. Det kan inte vara så farligt att säga något fel eller nåt som inte passar in i mallen. Könlös perfektion känns inte alls bra. Vem vill ha sådana politiker? Tror att det samhället är lika farligt som det motsatta. På allvar.
Tillägg 1: Jag tycker att du får hälsa hur du vill på en person. Men, skall du verka inom svensk politik så får du hälsa på alla likadant.
Tillägg 2: Detta skall inte ses som ett försök att bagatellisera de senaste händelserna i svensk politik. Det är en fundering. Och ett försök att få perspektiv på hur det egentligen ser ut i dagens debatt.
