I veckan presenterade regeringen tillsammans med Vänsterpartiet sitt skarpa förslag om att begränsa vinster i välfärden. Denna lagrådsremiss har föregåtts av mycket debatt sedan enmansutredaren Reepalu för en tid sedan lade fram ett förslag om hur göra detta. Nu slår förslaget fast att begränsa vinstuttag till 7% av operativt kapital. Detta kan dock räknas på lite olika sätt beroende av om vinst tagits ut året innan eller ej, samt att vad som ingår i operativt kapital kan variera.
Grundtanken är dock att de skattekronor som ackumuleras i verksamheten skall förbli där och inte kunna tas ut som vinst av ägarna och därmed kunna användas till annat.
Förslaget vinner gehör hos folk. Det låter väldigt bra. Men frågar du om man vill ha kvar valfrihet, så svarar de också ja. Folk vill alltså både ha vinstförbud och valfrihet. Valfrihet är något vi har vant oss vid.
Den tid när endast de rika hade möjlighet att välja en annan skola till sina barn än den som låg i ditt upptagningsområde, ligger så långt tillbaka i tiden att man har glömt hur det var. Människor som är i 20- och 30-årsåldern har inte heller upplevt något annat än valfrihet i sitt liv. De förstår inte vad en återgång till det gamla skulle innebära. En värld med statligt monopol på radio, TV, telefoni, elleverantör, sjukvård och skola är abstrakt och underlig för dem och finns endast i historieböckerna. På den tiden medborgaren fick finna sig i att bli placerad – likt ett objekt. Finna sig i att staten tänkte åt dig. Det kommer folk inte att acceptera igen.
Men förslaget om att begränsa vinstuttag vinner som sagt gehör hos folk. För ingen ska väl kunna sko sig på skattepengar?
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna serverar nu sin moralkaka. De säger nämligen att denna sortens företag – skola och omsorg – bedriver du endast av ideella skäl – aldrig av kommersiella. Om så, är det något lurt. Du skall alltså inte få ha drivkraften att tjäna pengar just gällande skola och omsorg.
Däremot går det bra att sko sig på statens pengar i stora byggprojekt.
Det är detta som ligger bakom Liberalernas kritik mot förslaget. Samt att det i stor utsträckning även slår mot kvinnligt företagande, när det är många kvinnor som startat välfärdsföretag. Det är inte lika många kvinnor i väg- och byggbranschen.
Vårdföretag skall dock undantas från förslaget. Kanske för att hälften av landets vårdcentraler idag bedrivs i privat regi. Den kollapsen blir för jobbig.
Förslaget innebär även att dynamik och utvecklingskraft försvinner bland entreprenörer. Det är illa om dessa personer väljer att satsa på annat, eller inte göra något alls. Landet kommer att gå miste om många potentiella, entusiastiska företagare. Det är inte bra.
Varför ska Vänsterpartiet och Socialdemokraterna bestämma över vilket område du ska få brinna för? Varför är det fult att vilja bedriva ett bra äldreboende och fint att bygga en väg?
Under efterkrigstiden har Socialdemokraterna bedrivit en medveten politik om att gynna stora företag. Tänkandet att staten är en bra utförare av verksamhet finns grundmurat på vänsterkanten.
Lärarnas Riksförbund är för ett vinstförbud. De resonerar som så att pengar som skulle gått till höjda lärarlöner istället går till vinst som används till annat. De påvisar att lärare i friskolor tjänar flera tusen kronor mindre i månaden, än lärare i kommunala skolor. Detta gör i sin tur att läraryrket blir oattraktivt, vilket är katastrofalt eftersom vi redan idag saknar många behöriga lärare. Det är på sikt mycket förödande för ett land. “Om ett antal skolor skulle få lägga ner på grund av ett vinsttak, så får det bli så”, sade LR:s ordförande Åsa Fahlén igår i Ekots lördagsintervju. ”En vinstskola kan kanske tas över av personalen och istället drivas som ett kooperativ”, sa hon. Eller att de kommunala får ta hand om eleverna. Åsa anser vidare att det är tråkigt att det här har blivit en höger-vänster-fråga, därför att det handlar i grunden om att skolan är en institution med en samhällsbärande funktion.
LR är ett fackförbund och jobbar för lärares arbetsvillkor, varför de driver en sådan här linje. Men det finns inget som säger att en skola i stiftelseform kommer att ha lärarnas löneutveckling som prioområde ett. Läraryrket kan fortfarande förbli oattraktivt. Det är andra åtgärder som behövs än ett vinsttak.
Jag håller verkligen med om att skolan är en samhällsbärande institution med långsiktig verkan på vårt samhälle. Men problemet är inte att det finns friskolor som går med vinst. Att göra vinst är en grundläggande drivkraft i en marknadsekonomi. Problemet är att staten har för dålig kontroll över skolorna. Staten ska vara beställaren och utifrån den positionen se till att spelreglerna är bra.
Det är uppföljning kring likvärdighet och kvalitetskontroll som brister. Det är den som måste stärkas.
Undersökningar visar att de flesta återinvesterar vinsten i företaget. Mycket sparas även till en buffert.
Det vi ser är en tydlig ideologisk skiljelinje. Synen på entreprenören och på valfriheten och synen på vilken sorts samhälle man vill ha. Jonas Sjöstedt bedyrar att valfriheten kommer att finnas kvar även med ett vinstförbud. Men i längden kommer det att bli oattraktivt att starta välfärdsföretag och valfriheten kommer då att minska.
Staten ska sätta upp spelreglerna och utföra kontroller. Inte själva bedriva verksamheter.
Det här måste förtydligas inför valet. Att vi får helt olika sorters samhällen beroende av om Alliansen får styra eller om de rödgröna får styra.
