Ibland känns det som att det bara finns två läger att sälla dig till när vi talar om den svenska skolan. Antingen är det stenhård disciplin som gäller, en slags återgång till gamla tiders nigande och fruktande av lärarna. Eller så är det tjosan hejsan sitt i ring, spela Mindcraft och eleverna ska själva planera sina dagar.
Verkligheten ser såklart helt annorlunda ut. Det står inte mellan dessa två valen. Men – det står mellan att ställa sig med en fot i det ena eller det andra lägret. Det handlar om kunskapssyn och syn på elever.
De som förespråkar läxförbud, låta barnen planera dagen och att kunskap inte är så viktigt eftersom det går att googla allt, har faktiskt en röst i dagens skoldebatt. De bjuds till och med in till lärarkonferenser och fortbildningsdagar. De säger att vi måste lyssna på eleverna och på vad de vill.
Hur många gånger har inte jag hört elever säga: ”Snälla Annika, kan vi inte bara mysa idag och se en film”. Då svarar jag att ”Det vore jättemysigt, men om jag låter er göra det så kommer ni om några år att vara besvikna och säga att skolan var slapp och att ni inte lärde er något”
I skolan jobbar vi på lång sikt. Att lära sig något tar tid. Det kräver studiero och kan inte göras på annat sätt än att du lägger tid på att läsa, skriva (göra egna anteckningar) och lyssna på duktiga lärare. En lärare behövs för att sätta saker i sitt rätta sammanhang, dra paralleller och förklara hur något hänger ihop. Hela tiden. Hela dagen. Digitaliseringen är ett komplement. Den kan inte, även om vi använder den hela tiden, ersätta en lärare.
Tyvärr kan elever inte trycka mobilen mot huvudet och tanka in nationalencyklopedin. Och det är omöjligt att göra en analys av varför andra världskriget startade om du inte först har lärt dig historien som föregick.
Jag begriper inte hur de som är motståndare till läxor tror allt hänger ihop. Du måste lägga tid på att sitta ner och läsa in saker. Ju fler timmar vid datorn, desto svagare läsare är du. Det vet vi faktiskt. Det som gås igenom under en lektion måste också nötas in. Fokuseras på, vilket det inte finns tid till i skolan. Läxor behövs. Och elever skall göra dem själva och själva förstå vad de skall göra. Behöver de hjälp med att förstå vad de skall göra är läxan felkonstruerad. Jag har skrivit om läxor tidigare. Det de kan behöva hjälp med är att få struktur på att göra dem.
Det saknas även möjligheter för en okunnig person att få ut något vettigt av att googla också. Det krävs ett sammanhang och ett skelett av kunskap att hänga upp och lägga till det du kollar upp. En okunnig person som googlar kan även råka ut för felaktig information och därmed inte heller förstå att det är fel.
Det krävs alltså baskunskaper för att bygga vidare. Därför är det viktigt att från lågstadiet jobba med faktainlärning om allt. Det är inte något man kan börja med i gymnasiet. Det finns inga genvägar!
Att ha en syn på att kunskap är viktig och att det krävs lugn och ro för att kunna lära sig något betyder inte att man vill återgå till forna tiders auktoritetsskräck och örfilar för skratt under morgonbön. Det är mycket som är annorlunda idag och det är bra att elever känner att de kan vara med och påverka en del. Ibland är det tid för ifrågasättande och livliga diskussioner och ibland är det tid för tystnad arbete eller lyssna.
I de klasser som arbetsro råder – råder även lojalitet mot lektionen som sådan. Eleverna vill lära sig och de tycker att det är viktigt.
Om inte jag som lärare visar för eleverna att det vi skall göra och lära oss är viktigt, så kommer inte de heller att göra det.
Under de lektioner där det råder lojalitet mot lektionen, så kommer de elever som stör att bli motarbetade av de övriga klasskamraterna. Inte nödvändigtvis tillsagd av läraren. Om du som lärare förmedlar att du besitter något de behöver och att du verkligen tror att det är viktigt, så kommer de att vilja ta del av det. De skall även förstå att det handlar om respekt för sig själva. Ge sig själv möjligheten att gå vidare på olika sätt.
Som lärare måste du älska alla elever. Gör du inte det skall du se dig om efter ett annat jobb.
Alla känner om de är gillade eller inte.
Får du till ett sånt klimat i en klass, så behöver du inte fundera över hur få ordning. Låsa dörren eller skrika eller hitta på straff. Lojaliteten finns mot varandra och mot sig själva. Det är detta som är lärarens hantverk och yrkesskicklighet.
Det allra största sveket mot elever är att ge dem eget ansvar för undervisningen. Det blir aldrig bra och det är endast en chimär tro att de kommer att tacka dig för att de fick se film eller bestämma vad jobba med. (Vissa moment får de planera själva, såklart!)
Och glöm aldrig att det är de svaga eleverna och elever från hem utan studievana som drabbas av otydliga regler och dålig ordning. De välbeställdas barn kommer ändå att få bra jobb någonstans genom föräldrarnas kontakter . Oavsett vad de kan eller inte. Men de utan dessa nätverk får snopet titta på när andra försvinner och de själva står kvar utan jobb och utan kunskaper. Och när de inser att alla viktiga skolår slösades bort på pingisturneringar och på att göra egna filmer, kommer de inte att bli glada.
Det är ett oerhört svek mot de som mest behöver skolan att snuva dem på deras utbildning för att någon vill känna sig poppig , populär och modern.
Unga är sig lika. De vill ha kul och de tror att vuxenlivet ligger långt i framtiden. De har inte överblick och förmågan att planera sina studier själva. Det måste lärarna i skolan göra.
Ungdom är ett tillstånd som snabbt går över.
Detta står absolut inte i motsättning till bejaka och leva med digitaliseringen. Den finns med hela tiden. Men inte överallt och inte samtidigt och inte som ersättning för lärare.
Stress kommer av otydlighet. Att många unga mår dåligt beror ofta på att allt flyter och av en känsla av att inte kunna påverka sin situation och allt känns oöverblickbart. Ordning i skolan och förutsägbarthet är mycket viktigt. Det är den vi skall öka.
