Efter gymnasiets examensdag bar det av, åkandes bakom syrrans rygg på motorcykel, till Gävle och kongress med Folkpartiets ungdomsförbund. När den var slut åkte vi vidare till farsan, som då bodde på Hönö. Han hade ordnat sommarjobb åt mig på ”Golfen center”. Det hette så därför att de hade en minigolfbana utanför den grill-, videouthyrning och restaurang som det egentligen var. Där stod jag och stekte hamburgare och gjorde mos, mellan bad i badviken Hästen och springturer på slingan. Den slinga runt kyrkogården som jag fortfarande springer varje vecka.
Ganska snart träffade jag min man Christer på ön, genom vänner till min yngre syrra, som gick gymnasiet i Göteborg och hade tillbringat många helger på Öckerö.
Som uppvuxen i Lappland omgiven av blå berg fyllda med skog, tycker jag fortfarande att det är exotiskt att känna doften av hav och tång. De milda vintrarna är underbara, även om priset man betalar är regniga vintrar med mycket blåst och storm. Och ett mörker utan motstycke när avsaknaden av snö inte erbjuder några möjligheter till gnistrande reflexioner från rymden! Men även här lyser fullmånen.
Den sommaren – det magiska året 1989 – inleddes på Hönö och Öckerö och där har jag förblivit sedan dess. För dig som inte vet: vår kommun består av tio öar, där Hönö och Öckerö är två av dem. Men kommunen heter Öckerö kommun. Så du kan säga att du är från Öckerö fast du bor på Rörö.
År lades till år och vi köpte hus och barnen föddes.
När jag var ung gick det en TV-serie som hette ”Floden blev mitt liv”. Jag kollade på den då och tyckte att det var lite sorgligt att stanna på samma plats så länge. Men idag kan jag säga att Hönö blev mitt liv. Det blir gärna så om du gifter dig med en öbo.
Det är oslagbart att gå ut tidigt på morgonen och se solen sakta gå upp över Rivöfjorden och höra fåglarna – alla olika läten även om måsarna överröstar dem alla. Springa över Fotöbron, som inte fanns när jag flyttade hit, med utsikt över Klåva. Eller en svart vinterkväll nere i Hästen, där havet ligger tjockt och blankt och väntar på sommaren.
Det är aldrig tyst på Bohuskusten. Vind, hav, stad och båtar låter hela tiden. För att inte tala om färjorna, som går dag som natt. Något jag för övrigt tycker skall fortgå. En broförbindelse skulle fullständigt förändra karaktären. Hör du en helikopter blir du orolig. Då kan det vara ambulans eller sökning efter någon som saknas till havs. Havet måste respekteras. Bli vän med havet. Vi har alltid haft båt och går ut så ofta det är möjligt.
Alla årstider har sin charm. Jag gillar nog dem alla. Månaden med minst charm här är dock mars. Precis innan allt börjar bli grönt igen!
En förändring jag tydligt kunnat följa här är djurens återkomst. I slutet av 80-talet var många arter utrotningshotade. Valet -88 handlade ju om säldöden om du minns. När jag flyttade hit såg du inga sälar ligga på klipporna. Idag ser du hur många som helst. För att inte tala om tumlare! I övriga landet har alla rovdjursstammar vuxit till sig de senaste trettio åren. Idag finns det till och med skyddsjakt på lodjur! Något som var helt otänkbart förr.
Jag älskar verkligen Hästen, badplatsen på Hönö. Dit går jag ofta och där har jag tagit många av mina beslut i livet. Både tunga och lätta. Det känns som att svaren framträder tydligare om du tittar mot västerhavet.
Öckerö kommun befinner sig verkligen i den yttre skärgården. Precis utanför ligger Skagerack, Nordsjön och Kattegatt – på gräsen till Atlanten. Som jag för övrigt har korsat tillsammans med eleverna på skolskeppet T/S Gunilla en gång i tiden. Den resa som Evert Taube sjöng om – ”från Baltimore till Vinga”. Många av dagarna seglade vi i rykande storm. Efter en sådan resa får du en helt annan känsla för havet och för världen.
Vi är ingen glesbygd eller utflyttningsbygd. I Öckerö kommun vill många av oss bo och åldras. Det är nära in till Göteborg och vidare både till Stockholm och Öresund. Och de har nära till oss.
Våra utmaningar är att förvalta kulturarvet samtidigt som vi ska kunna möta framtiden och de förväntningar och krav det ställer. Många släkter har bott här i generationer och vill så fortsätta. Men det kan vara svårt när huspriserna är höga och tomterna få.
Öckerö är inte heller en förort eller sovstad, utan här finns allt. Det ska vara väl avvägt kring nybyggen och företagande – och det ska vara möjligt att tillgodose det en kommun är skyldig att sörja för, samtidigt som det krävs rekreation om folk skall trivas. Jag kan inte nog betona vikten av att planera för framtiden med blicken lyft!
Som den sydligaste kommunen i Bohuslän har vi kanske något annorlunda förutsättningar än den nordligaste på kusten. Men det som är gemensamt är bland annat att vi kustkommuner får ta emot väldigt mycket skräp som flyter och blåser iland. Och alla dessa skor! Efter seglingen över Atlanten kan jag förstå det. Elevernas stövelpar höll inte alltid ihop hela vägen. Mest är det dock plast i alla former. Vi i Öckerö får liksom ta smällen av världens slarv. Hotet mot miljön är något som oroar alla – inte minst den unga generationen. Detta är allas ansvar. Från att säga ifrån när någon trampar ner en fimp i trottoaren till att utveckla lönsamma politiska incitament.
Befolkningsmässigt får du in tre Lappland i Bohuslän – och då är Lappland tjugofem gånger större till ytan. De stora folktomma skogarna ropar alltid i mitt inre. Då och då åker jag dit. Men det är på Hönö utanför Göteborg som jag har levt hela mitt vuxna liv och det är den bygden jag känner bäst. Jag hoppas på många år till.
Slingan på Hönö
Hönö Hästens badplats
På bussen på färjan hem.
Fotöbron
