Den lutande skolan i PISA. Bildning, trivsel och lärarbrist
Panel: Anna Ekström (gymnasieminister) Olli-Pekka Heinonen, Johanna Jaara Åstrand (Lf), Nina Lidfors (rektor i Finland), Olli Määttä (f d utbildningsminister), Anders Eriksson
Jag lyssnade till en panel på bokmässan som diskuterade skillnaderna mellan den finska och den svenska skolan, med folk som hade god koll på båda.
”Under en middag i Finland så pratar man om allt mellan himmel och jord. I Sverige pratar man bara om skolan. I Finland har skolan heller aldrig varit en valfråga, medan i Sverige så rankas frågan som mycket viktig bland de flesta” /Fritiof Sahlström
Anna Ekström, som dessutom är f d GD på Skolverket sa att skillnaderna mellan länderna börjar att minska, men fortfarande så presterar de finska eleverna bättre och de finska lärarna trivs mycket bättre. Och det går många sökande per plats till lärarutbildningen i Finland när statusen är hög. Det Anna Ekström ser som orsaken till den sjunkande statusen på svensk skola är att den blev marknadsutsatt. I Sverige har vi förlorat själva samhällskontraktet att vi står bakom skolan. Det finns inte längre och alla får klara sig bäst de kan. Marknad kommer före kunskap och det har blivit en ond spiral, när pengar lämnar landet istället för att gå tillbaka till eleverna.
Det har även funnit en stor oro i skolan, tycker hon, när läroplaner och villkor ständigt ändrats. I Finland sjungs ”långsamhetens lov” och de nya lärarna kan lära av de gamla. En nyutexad lärare i Sverige kan inte fråga en erfaren om hur sätta betyg t ex, eftersom den gamla läraren då svarar ”Jag vet inte heller, för det här systemet är nytt för mig också”.
Olli-Pekka sa att i Finland är skolan aldrig ett diskussionsämne, för skolan tiger still. Hälsan tiger still. Man funderar inte heller över vilken skola man skall sätta sina barn i, eftersom alla skolor är bra.
Nina har jobbat både i Sverige och i Finland och hon tycker att skillnaderna är att i Sverige så skäller alla på skolan hela tiden och alla vill göra förändringar. I Finland sitter alla lugnt i båten och litar på att det håller. I Sverige så är eleverna mera vana att diskutera saker och de har fått vänja sig vid nationella prov och skolinspektioner. Föräldrarna är mera aktiva också. I Finland finns ett grundmurat förtroende för lärare och de har ingen skolinspektion. Men i Sverige finns en tro på eleverna som saknas i Finland. Sverige har helt enkelt en annan elevsyn.
Johanna sa att Sverige har misslyckats med att värna och värdera sin lärarkår. Den akuta lärarbristen i Sverige är en konsekvens av att det politiska spelet är för positionerat. Alla sliter i lärarna och det är detaljreglering. Vi behöver ett nytt kontrakt där inte politiker lägger sig i. Politikerna har klivit in över lärarnas professionella gräns. ”Kunde man para den svenska trivseln med de finska ämneskunskaperna så skulle man få en jättebra skola” sa hon.
Fler elever i Finland klarar av skolan. I Sverige lämnar hela 19% av eleverna skolan utan att vara behörig till gymnasiet. Detta beror inte på att lärare inte ser att vissa elever behöver mera stöd, utan det beror på att stödet sätts in alldeles för sent.
I Finland förstår man inte frågan om man frågar hur många procent som får specialundervisning. ”Alla” svara man. Man sätter ständigt in ”allmänt, särskilt eller intensivt” stöd.
Anna Ekström berättar att hon under ett klassbesök i Finland förvånades över att elever fick sätta sig i klassrummet och få särskilt stöd, något vi i Sverige ansett som stigmatiserande, varför vi behandlat alla lika oavsett behov. Hon fick då till svar att ”är det inte mera stigmatiserande att inte klara skolan?”
Ett skadat förtroende tar tid att bygga upp igen. Den svenska skolan har långt att gå innan det blir en icke-politisk fråga igen. Idag syns en politisk positionering mellan de som försvarar de förändringar som gjorts sedan 90-talets kommunalisering och de som förespråkar både ett återförstatligande och en annan pedagogik. ”Grupparbetsflum kontra katederpedagogik” som det raljerande uttrycks.
Ikväll skall jag åka till Liberalerna i Mölndal och lyssna till professor Jan-Erik Gustavsson som ledde ”skolkommissionen”. Det blir spännande att höra honom. Som lärare sedan många år har jag en tydlig uppfattning om hur det skall vara och jag har skrivit om det här i bloggen tidigare. Jag åter kommer med en reflektion!
