Vår hjärna är plastisk. Det betyder att den är formbar. Vi människor är oerhört anpassningsbara, även om de flesta ogillar förändring till att börja med. Men när en förändring väl är gjort, så glömmer vi lätt hur det var tidigare.
När vi talar om misshandelsförhållanden, så använder vi begreppet normalisering. Att du succesivt anpassar dig till ett onormalt och destruktivt tillstånd. Detta kan drabba även den starkaste. Det sker inte över en natt, utan i små steg, vilket gör att det är svårt att se när gränsen passeras – när det gått för långt. Det kan då behövas att en utomstående griper in och berättar om vilken skev verklighet personen har anpassar sig till.
Likadant fungerar det i en sekt. Du kastar dig inte in i det över en natt, utan det sker stegvis.
Vi i den demokratiska världen förfasas över Nordkorea. Ett land våra blickar riktas mot då och då. Aktuellt igen i dessa dagar, när vi åter får uppleva hoten om kärnvapenskrammel – det alla vi som levde innan murens fall är uppvuxna med.
Det är svårt att förstå hur det är att leva i Nordkorea. Isolerat från omvärlden, där endast valda delar visas upp för besökare. Ett helt hjärntvättat folk, som gråter så de skakar när de varit och tittat på Kim Jong-ils bevarade kropp. När han dog för några år sedan så nåddes världen av bilder av horder av gråtande människor. Man berättade även för folket att underliga saker hände i samband med hans död, som att både bergen i naturen och till och med djuren grät! Det känns som att alla ställer upp på att leva i en slags kuliss, eller en filminspelning. Hur är det möjligt?
Kanske är det möjligt, eftersom det handlar om ett par generationer som fostrats att tänka om världen på ett visst sätt. Det har inte skett över en natt.
Underskatta aldrig de gruppfenomen som uppstår! Tankar som formas i en viss riktning.
Vem har inte upplevt hur man från ett år till ett annat fullständigt ändrar uppfattning om vad en riktigt snygg stövel är! Exemplet mode är det enklaste exemplet på masshypnosen vi kan ta. Och funkar det med en stövel, så funkar det med att kollektivt storgråta över en död diktator.
Något som format det svenska tänkandet om samhället under 1900-talet är socialdemokratin. Från den sociala ingenjörskonsten till arkitektur och kollektiva lösningar. Inom socialdemokratin finns en övertygelse om att man kan hjälpa till med att lägga folks liv tillrätta på olika sätt. Helt i motsats till den liberalism jag förespråkar.
Det är viktigt att inte stagnera och resignera i de föreställningar vi har om samhället, även om det är lätt att tro att något är rätt bara för att det är etablerat.
Du vill väl inte vakna upp en dag och inse att det är du som är manipulerad?
