Stora delar av familjen samlades igår kväll sedan vi fått höra om attentatet i Stockholm. En sån kväll vill alla bara vara tillsammans. Varningar om risk för flera dåd fanns och allt kändes så hemskt.
För snart ett år sedan skrev jag en sammanfattning av läsåret 2015-2016. Att jag inte kunde minnas att det tidigare varit så många hemska saker som hänt. Så många mornar när vi fått inleda skoldagen med att gå igenom ett attentat i världen.
Det var som om jag hade någon förhoppning om att det jag skrev skulle bli ett bokslut och att vi sedan skulle gå vidare utan nyheter om fasa.
Men detta har fortsatt. Terrorism är inte något nytt vi får erfara. Finns genom hela historien.
Exempelvis 1970-talet präglades av flygplanskapningar. Kapare satte världen i skräck och det var ett effektivt vapen då. Idag är det oväntade attentat i folksamlingar. Tre gånger har vi nu sett att gärningsmännen använt sig av en lastbil. Enkelt och effektivt. Otroligt kallblodigt.
Nu är det 107 personer som har dödats av lastbilar sedan juni i fjol. Annars sprängmedel, skottlossning. Knivar.
Det var dock fler som dog i terrordåd på 70-talet. Vi glömmer. Men igår kom terrorn till oss – till vår stad.
Vi vet att Säpo jobbar intensivt med att identifiera potentiella terrorister. Men om det är en ensam galning som själv planerat detta, så är det mycket svårt att förebygga. Det handlar om att inte ha oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle. Det är det som sprider skräck och det som terroristen vill åstadkomma. Att alla evenemang och restauranger stängde igår kväll måste varit mycket ovanligt. Har det nånsin hänt?
Har läst att IS scannar nyhetsflödena och tar på sig sånt som kan passa dem, även om de inte varit med i planeringen. Ännu vet vi inte mycket om bakgrunden.
Som alltid när det hänt något hemskt, så fortsätter livet som vanligt, eftersom det måste göra det. Då och då ramlar händelsen över dig och du påminns.
Men för de som drabbats kommer livet aldrig mera att bli sig likt. Allt tröst och medlidande.
Det alla dock skriver och talar om idag är hur mycket medmänsklig kärlek som visade sig finnas igår. Att kaos inte utbröt – det funkade med folkförflyttningar. #openstockholm skapades och människor som aldrig tidigare hade träffats började prata med varandra. I samförstånd och omsorg om varandra. Det är beviset på att det goda är miljoner gånger starkare än det onda som vill förstöra vårt öppna, demokratiska samhälle.
Att hylla det goda och påminna om att vi inte skall låta oss skrämmas är det mantra som vi ser i medieflödena varje gång detta hänt. Inget annat kan vi göra.
Här står jag och kan inte annat, som Luther sa en gång.
