Det är något djupt obehagligt med den politiska utveckling vi ser idag. Vi ser en tillvänjning vid att främlingsfientliga krafter vinner gehör, mark och anhängare.
Jag tänker inte, likt GP, resignera för Sd:s framgångar.
“Däremot vill Sverigedemokraterna ha inflytande över politiken. När det gäller den viktigaste frågan, migrationspolitiken, vill de se följande: Att M håller fast vid sin nya restriktiva linje, att den tillfälliga asyllagen måste bli permanent, samt att kraven på ökad anhöriginvandring ska avvisas. Det är inga orimliga krav och SD är ingen osannolik samarbetspartner givet hur M:s nya migrationspolitik faktiskt ser ut.” ……
“Att ”tacka nej” till Sverigedemokraternas stöd enbart därför att det kommer från Sverigedemokraterna är lika dumt som att hålla fast vid Centerpartiet och Liberalerna enbart därför att man har en historia sen tidigare.” Ur GP ledare 2016-12-19
Detta som idag står på GP:s ledarplats är inte endast ett konstaterande av hur det ser ut just nu. Det är även att presentera ett scenario som självklart. När det görs, formas något hos folk. Det är det som är opinionsbildningens makt. Självklart påverkas våra tankar av vilka bilder som läggs fram. Självklart får ledarskribenterna skriva vad de vill och anse sig tydliga – men det är inte vad jag förväntar mig av en oberoende liberal tidnings opinionsbildning på ledarplats.
Det finns många poänger med att Alliansen håller ihop och värnar den värderingsmässiga gemenskapen.
Vi som inte håller med om att gränser måste stängas och att kulturblandning är ett problem, blir anklagade för naivitet och dumhet.
Det har idag blivit lika-med-tecken mellan självgodhet och liberalism. Och mellan idealism och dumhet.
Allt handlar om den politiska omsvängning som ägt rum. Från Öppna våra hjärtan till stängda gränser.
Nej, vi kan såklart inte ta emot alla världens flyktingar (den grupp människor som hamnat i tillståndet flykting, tvingats fly, har vuxit med ett antal miljoner. Närmare bestämt 55, sedan folks nedtryckta eller nyväckta demokratisträvanden slagits ner i blodig maktkamp mellan olika rebellgrupper, islamistgrupper och diktatorer – de sista livrädda att störtas och dödas för sina år av förtryck, ett öde vissa mött) lika lite som att det är rätt att helt stänga gränsen. Det finns såklart något däremellan, som jag propagerar för. Min gräns är högre än SD:s. Men det som framförallt skiljer oss åt, är inställningen till människor från andra delar av världen än Norden. Åkesson kan gång på gång intyga att partiet inte tolererar rasistiska uttalanden, men likväl får han gång på gång utesluta och dementera. Det berättar något om kultur och själ i partiet. Att bortse från det är naivt.
Det GP nu gör är endast att övertyga de moderater som tidigare varit tveksamma till SD att släppa den tveksamheten.
Jag brukar för eleverna ta mode som exempel på hur lättpåverkade vi är. Hur fascinerande det är att vi ett år tycker en sort klack är så snygg, för att ett år senare tycka den är ful och att en annan sort klack är så snygg! Hur går det till?
Vi människor har ett fundamentalt behov av att tillhöra och vara accepterade. I begynnelsen betydde det en säker död att bli utstött. Men trots samhällets utveckling är vi samma sorts människor i grunden. Det är jobbigt att stå ensam och stå emot massan.
Det fungerar även så att om du finner att du är ganska ensam om att tycka något, så kanske det till och med är så att du börjar tro att du har fel? Tvivel är också svårt att hantera.
Någon sade en gång när jag lade fram min syn på Kristendomen att “nästan två miljarder människor kan väl inte ha fel”. Jag skrattade och sa att det som bekant inte finns något samband mellan majoritet och sanning.
Ingen skulle komma på tanken att säga att nazismen var helt rätt på 30-talet, eftersom den vann majoritet. Men nazismen vann majoritet därför att folk som till en början var motståndare och såg Hitler som en pajas, efter tag började tvivla på sin övertygelse. Kanske det ändå var så att man själv missförstått eller levat i förnekelse? Till och med de som slutit upp till massmötena med stor skepsis, fann sig själva i slutet av mötet höja sin högerarm och vråla med i den påbjudna kören.
Vi är påverkbara.
Att stå upp för de liberala idealen, även om du känner dig ensam, är idag viktigare än någonsin. För vi har så himla lätt att börja tänka att man har fel och har missat något. Där har GP:s ledarredaktion ett ansvar. Så tänker jag i alla fall.
