Debattören och lobbyisten Alice Teodorescu Måwe, har handplockats av Ebba Bush för att ersätta Sara Skyttedal på förstaplatsen på Kristdemokraternas valsedel till sommarens val till Europaparlamentet. Detta med motiveringen att Skyttedal har varit illojal som fört samtal med SD om en eventuell kandidatur bakom ryggen på det egna partiet. Valet av Teodorescu Måwe presenterades innan Kristdemokraternas nomineringskommitté ens var informerad.
Processen skedde inom loppet av några timmar. När partiledaren agerar är det inte alltid så noga med formaliteterna. Teodorescu Måwe som för några år sedan ledde Moderaternas ideologiska och långsiktiga programarbete bytte parti och blev kristdemokrat på mindre än ett dygn.
Det är självklart bra att Alice Teodorescu Måwe vill arbeta politiskt; det behövs fler som vill ta politiskt ansvar. Men nu undrar många hur en debattör, som saknar erfarenhet av det trägna och tålmodiga arbete som sker inom politiken ska klara uppgiften att gå från att vara debattör till att helt utan politisk bakgrund bli politiker på hög nivå i Europa. Att kampanja kommer nog att gå bra. Teodorescu Måwe är van att framträda och är snabb i tal och tanke. Men det är en helt annan sak att navigera i det politiska landskapet. Att samarbeta med andra inom det egna partiet och med andra partier, att i en mycket långsam process baxa frågor framåt i olika politiska församlingar, att medverka till nödvändiga kompromisser som inte alltid är så spännande. Det är kort sagt en avgörande skillnad på att vara en politiker som måste ta ansvar för fattade beslut än att formulera vassa texter och vara flitig på Twitter/X.
Politik är ett lagarbete, respekt för traditioner och för dem som gått före.
Partier följer stadgar och allt bör ske på formell väg. Annars riskerar både personval och politik att bli ifrågasatt av medlemmarna. Ett parti är inte ett företag som kan styras av en VD. En partiledares uppgift är i första hand att hålla ihop partiet – någon som kan samla människor och leda olika grupperingar och partiorgan. Ett parti är en förening.
Att Ebba Bush är nära vän med Alice Teodorescu Måwe framstår som ett förtroendeproblem. Det påminner om ett despotiskt agerande för att behålla makten – despoter utser vänner som är lojala med dem. Det uttrycker brist på respekt för partiets medlemmar och förtroendevalda. I sammanhanget kan vi även tillfoga begreppet populism, när valet i första hand baseras på att välja en kändis, i stället för någon som är insatt i partiets politik och har en genuin drivkraft att förändra utifrån några kända frågor kandidaten har drivit.
Det kristdemokratiska skådespelet är ett tydligt och talande exempel på hur sociala medier formar dagens politiska landskap. Där vinner inte trägen, utan den som är skicklig i att synas. Att synas är verkligen inte synonymt med kunnighet eller lämplighet. I politik krävs andra färdigheter.
Det ska bli spännande att se hur länge Alice Teoduresco Måwe stannar i den nya rollen som politiker. Jag tillåter mig att tvivla men blir gärna övertygad om motsatsen. En ännu större fråga är hur länge Kristdemokraterna står ut med sin partiledares metoder. Det riskerar snart att bli för sent.
