Just nu ser det ut som att Putin bestämt sig för att fullständigt förstöra staden Mariupol och det finns inte tillstymmelse till empati med de människor som finns där. Som om målet nu bara är att statuera exempel för hur det går när de ej ger sig. Michael Winiarski DN beskriver förödelsen, hur hundar äter på lik och att även Azov-Stal, med 10 000 anställda har jämnats med marken. Att det alltså inte finns någon vilja att överta en stor industri, utan endast förstöra. Det mesta är beskjutet och söndertrasat. Kommer västvärlden att komma till en punkt där det inte längre går att i realtid se på när något sånt här händer? Idag såg jag på Twitter hur journalisten Anastasiia Lapatina skrev: “I am sure I will die soon. It is a matter of a few days. In this city, everyone is constantly waiting for death. I just want it not to be too scary. – Testimony of a woman in #Mariupol. ”
Jag vet inte om det ens går att fatta. Det gör det inte. Jag förlamas av förtvivlan. Zelenskyj önskar att Benett i Israel ska hålla i samtal om en fredsuppgörelse med Putin – där också Turkiets Cavusoglu deltar. Bedömare tror att eftersom Ryssland upplever så stora förluster och att försörjningslinjen är mycket svag, vilket gör att de ej avancerar, så kan det finnas en öppning för uppgörelse. Dock med stora eftergifter från Ukrainas sida. En sådan eftergift kan vara ett löfte om att aldrig gå med i NATO.
Antal som flytt landet just nu är 3 557 245 personer. Kvinnor, barn och äldre. Det erbjuds flyktbussar till Ryssland. Vad som händer med dem som åker med de bussarna vet vi inte. De flesta vill fortfarande till Polen, dit mer än 2,1 miljoner tagit sig just nu.
