Försommarglädje

Äntligen, äntligen är det sommar. Som vi har väntat på att omslutas av den helt gröna världen igen. Insupa allt ljus för att lagra det för att orka igenom ännu en mörk period. Det är så obeskrivligt vacker och allt det gröna sjunker sakta in i själen. Läker oss.

Det finns dock något vemodigt med sommaren. Det har jag alltid tyckt. Förmodligen är det för att allt saktar ner och tar en paus och därmed övergår i något otydligt. Man vet inte var alla andra gör.

Den svenska sommaren är så kort, vilket är förklaringen till att vi älskar den så mycket. Du måste ta tillvara på precis varenda minut och verkligen suga i dig sol och grönska, om du ska klara av att ta dig igenom nästa vinter. Vintern som är mörk, så mörk kall och lång. Detta är även förklaringen till att det INTE passar med skolgång om sommaren i Sverige.

Just idag har försommaren inletts. Det är flödande sol och värme. Ännu finns inget dekadent över den och ännu lovar den så mycket. Om en månad har allt saktat in och dästa promenerar vi på varma gator under lövtak som blivit larvätna.

Vemodet som sakta kryper på oss kommer ur att den så efterlängtade sommaren så snart är över. Vi som levat länge vet det med bestämdhet och vi förbereder oss omedvetet på det varje dag. Vi skämtar över midsommarsillen att ”idag vänder det”.

Den här sommaren är dessutom belagd med en rad reseförbud. Efter månader av isolering hade det varit underbart att få åka ut i Europa och bara smälta in bland alla andra på ett storstadscafé. Men inte ens det går. Så det blir en sommar likt när man var barn och sällan reste längre bort än Sundsvall.

Så det otydliga har vi verkligen vant oss vid. De länder i Europa som varit helt nedstängda har börjat öppna upp och tillåter nu även inresor från vissa länder. Sverige ses som en smittohärd ännu bland andra länder och vi är portade till och med till Danmark. Men ingen vet egentligen när och hur vi kan återgå till det normala igen. Och när vi återgår till det normala kommer mycket att vara förändrat. Det kommer förmodligen att ta lång tid innan vi är bekväma med att stå tillsammans med tusentals andra på en konsert eller trängas på Bokmässan igen. Att inte veta eller få något datum tär mest av allt. Men jag känner få som inte tror att det mesta återgår till normaltillstånd till hösten igen. När sommaren är bedagad. Även om inte smittan är under kontroll och även om vi ännu inte lyckats ta fram något vaccin, så kommer vi sakta att återgå till det som var. Därför att priset för isolering kommer att bli för stort annars.

Det riktigt otrevliga är den känsla av overklighet man ändå känner. Allt ser ut som vanligt, men allt är förändrat. Här följer några bilder som berättar om Corona-Sverige. De talar för sig själva och alla känner igen sig:

Fyndigt.
Revisionsmöte på KPMG i Göteborg. De flesta deltagarna med på distans.
Skrattade högt när jag såg en skämttext om att “Corona, the movie” kommer snart. Där Dolph Lundgren skulle spela Tegnell.
Ibland flera onlinemöten samtidigt. Det går ju…nästan….
Folk är utomhus i mycket stor utsträckning, vilket visar sig i sopor som man slarvar med. Denna bild är från en morgonspringtur i Slottskogen.
Otroligt många konkurser. Var annan butikslokal står tom på Kungsgatan i Göteborg. Vi ser ett stålbad och vi kommer att få se ett förändrat köpkoncept framöver. Men butiken kommer inte att försvinna, det lovar jag er.

Sverige har nu haft 37 542 konstaterade fall av covid-19. Totalt har 4395 personer avlidit. Dock har inget dödsfall rapporterats in det senaste dygnet. Så har det inte varit sedan den 13 mars. Eftersläpning av siffrorna, dock.

Facebook