Den tiden när medlemskap i ett politiskt parti var folkrörelse är förbi. Även om några partier ökar medlemsmässigt, så är det många hundratusentals färre som är medlemmar idag än för trettiofem år sedan. Det innebär att det inte finns så många ”gräsrötter” kvar som är med och formar politiken och väljer vilka som ska vara partiets företrädare på olika poster.
Det är bakgrunden till att möjligheten att kryssa för en enskild kandidat på valsedeln i valet infördes i mitten av 90-talet.
De som står utanför partierna och känner förtroende för en person längre ner på listan och tycker att den verkar vara den bästa kandidaten i det här valet, har då möjlighet att påverka sin representation genom att kryssa för en kandidat på kommunlistan, en kandidat på region/landstingslistan och en kandidat på riksdagslista. Det gör man alltså om man själv vill påverka partiets prioritering / rangordning av kandidater på valsedeln. Detta för att ge mer makt åt folket att själva välja sina representanter.
Att partierna själva gör sina listor får dock vara en garant för att en genomlysning och bedömning av kandidaterna gjorts till att börja med.
När partiet har anmält sina namn till valmyndigheten, så har de samtidigt ”låst” sin lista inför möjligheten för någon utomstående att själv lägga till ett nytt namn, som i så fall skulle kunna bli en representant för det paritet. Förra valet såg vi det hända i några kommuner, där några partier inte lämnat in en namnlista.
Idag är partierna ganska slutna församlingar och medelåldern är hög (förutom i ett par partier). Av landets tio miljoner invånare är faktiskt bara 130 000 aktiva i partipolitiken och hälften av dem har ett eller flera förtroendeuppdrag. De flesta av dem känner varandra sedan länge.
Att människor känner att de kan påverka är av stor vikt! Partierna har blivit elitistiska, vilket gör dem sårbara för populistiska angrepp, vilket Olle Wästberg skrivit mycket om. De som talar om att det är ”en elit som styr” har i mångt rätt.
Att kandidater presenterar sig för människor på olika sätt, är då viktigt. Det borde alla göra. Berätta vem man är och vad man står för och vad man vill. Utan människor som ställer upp i valet har vi ingen demokrati.
Vi måste öppna upp fler möjligheter att delta. Ett sätt att sänka trösklarna till partierna är att göra det enklare att bidra med det man har tid och lust till – utan att behöva sitta i en styrelse. Här tror jag att digitaliseringen kan hjälpa till väldigt mycket.
Idag gäller att om en kandidat får minst 5% av det totala antalet röster som partiet får, så hamnar den på första plats. Får flera kandidater det, så är det mest antal kryss som gäller. Kanske ska vi sänka procentspärren ännu mera för att personrösta? Ta bort den helt? Att partierna väljer ut personer – och väljarna rangordnar.
