“Men snälla tant Råbiff, det är jävligt enkelt”
Robert Gustavsson och Henrik Schyffert i en gammal sketch. En bisarr sketch där alla skrattar. Men tänk hur relevant den är idag. Hur fakta inte biter, eller att man väljer något dåligt för att man vill? Tycker det är bra?
Idag vill många i GB att folkomröstningen om Brexit görs om. När det nu står klart för de flesta vad det innebär för landet att lämna EU, anser många att de inte visste vad de egentligen röstade för. De politiker som var ledande i kampanjen för Brexit har lämnat politiken och kvar finns bara en hopplös förhandling. De ekonomiska förlusterna hittills -innan landet ens lämnat EU, överstiger vida de avgifter som anfördes som argument för att lämna unionen.
Men varför röstade man då för ett Brexit? Ja, det visar sig idag att många som röstade för Brexit egentligen var allmänt missnöjda med olika saker. Det kunde vara allt från jobb, vård och bostäder, till rent politikerförakt. En protest mot etablissemanget.
En protest från dem som har en känsla av att ha blivit berövade något de skulle haft rätt till. Exakt vad är dock inte alltid lätt att peka på.
Gemensamt för populistiska partier är att man skyller problem i samhället på de som styr, målar upp en extern fiende och kräver resoluta lösningar. Idag i DN kan man läsa om hur högerpopulistiska sighter vuxit till en dominant position. Hur de målar upp en bild av att vi är hotade av både inre och yttre fiender och man spelar på känslor av hat och rädsla.
Det är faktiskt så att om du utsätts för ett budskap över tid, så fastnar det till slut. Något som startar som en bisarr idé kan sluta som en sanning och ett nödvändigt ont.
Nu går vi in i den sista veckan av valrörelsen och alla aktiviteter intensifieras. Nu gäller det att stå stabilt.
