I min redogörelse över ideologier – som jag fortsätter att tala om på tisdag när den som vill får komma hem till mig och lyssna – har jag ett avsnitt som heter “Längtan efter en stark man”. Jag går igenom hur tidsandan ser ut idag och berättar om Orbán, Putin, Trump, Modi, Erdogan och Duterte.
Idag träffade jag en kvinna som kommer ifrån Filippinerna. Jag berättade för henne att jag står på riksdagslistan och om mitt valarbete. Hon var väl insatt i politiken och hade bestämt sig för vad hon skulle rösta på. Sedan lade hon till att hon var mycket nöjd med Dutertes arbete i sitt hemland. Att hans hårda arbete mot kriminalitet och droger hade gjort skillnad.
I det här valet ser vi många partier tala om “fler fängelser” och “fler poliser”. Vi har inte tillnärmelsevis de problem som Filippinerna har gällande droger. Ändå hänger många på trenden om hårdare tag över lag. Tonläget ligger där – högt och spänt – vilket avspeglas i valaffischer och debatter.
Efter förra veckans bilbränder skrev Jan Kallberg om sin forskning om gängkriminalitet. Att det finns en modell för hur råda bot på det. Han säger att man ska förstöra deras möjlighet till inkomst, bryta upp deras lojalitet och förgöra deras status. Och för att göra detta fanns sedan nio punkter att jobba efter. Den enda åtgärd som har med polisen att göra som han tar upp är att de bör tillåtas göra brottsprovokationer, vilket är förbjudet i Sverige idag.
Istället för att börja tävla med varandra om att låta hårdast, så bör man vända sig till expertis. Vad är det som egentligen hjälper för att få bukt med dessa gängkrig? Och det handlar om ganska få individer – som polisen dessutom har koll på.
När de som fastnat i gängkriminalitet väl fått smak för det livet, hjälper inget annat än Kallbergs arbetsmodell. Det var sorgligt att läsa: “I klartext: vuxen gängkriminalitet är för många en så bra inkomstkälla att även om vi utnämnde gängmedlemmar till ambassadörer, statsråd och regeringsråd skulle de få gå ner i köpkraft.”
Men! För de unga som ännu inte är där, så är det bra med fritidsgårdar och en bra skola!
Duterte har fått ordning på mycket. Men till vilket pris? Är vägen via “fuck human rights” eller går det att ta krafttag på andra sätt? Hursomhelst är Sverige inte Filippinerna.
