Idag har det varit Öckerö Pride. En opolitisk förening som i år bjöd in de politiska partierna att delta. Liberalerna Öckerö var förstås på plats då. Och LUF, som kom med ett tiotal!
Det var även utfrågning av partiernas representanter om hur det hade gått till när det beslutades om att Pride-flagga i kommunen. Tyvärr blev jag ignorerad gällande den frågan, så jag fick inte chansen att berätta att Liberalerna – som styr i Alliansen, var tudelade i den första omröstningen, där kommunen sade nej till att flagga. Sedan var det inget annat än att bedömningen då var att det var enklast att hålla sig till den nationella flagg-policyn. Inte att det fanns ett motstånd mot att Pride-flagga. Beslutet fick nationell uppmärksamhet och LUF gjorde en pride-bomba-aktion mot vårt kommunhus. Om detta skrev jag här på bloggen i juni 2016. Men när detta beslutet tagits, så blev jag ordförande för Liberalerna Öckerö. Jag, som har mitt ursprungliga engagemang i LUF i mångfaldsfrågan initierade ett omtag. Detta gjordes och då röstade alla i L och M för att ändra policyn. Kd valde en annan linje.
Moderatorn uppehöll sig nästan hela tiden vid hbtq-ceritfiering – något Alliansen säger nej till, när vi inte tror att en kurs som RFSL har monopol på, gör någon större skillnad. Arbetet med likabehandling och mot mobbning och diskriminering ska vara ständigt pågående och ett levande inslag på arbetsplatsträffar. Istället för att tugga runt den frågan flera varv, där det snart framstod hur vi argumenterade, så skulle vi frågat oss vad som gör skillnad! Något som verkligen gör skillnad är ju en Pridefestival. Där folk kan se hur många som stöttar arbetet. Jag hade också velat prata mera om transfrågor.
Arbetet för homosexuellas rättigheter har Liberalerna varit drivande i under lång tid. Från avkriminalisering 1944 till könsneutrala äktenskap 2009. Om hur vi i LUF arrangerade “bög-bröllop” i början av 1990-talet har jag också skrivit om här. Politik är ett maratonlopp!
Den liberala grundsynen på människor står fast och den är orubblig: Alla ska få leva det liv de vill och vara den de vill – så länge man inte trampar på någon annan! Eller tvingar sig på någon.
Ledordet för en liberal är tolerans! Det betyder inte att man måste gilla det man ser – utan faktiskt bara tolerera det! Jag kan tycka att någon är både konstig och knasig – men det har jag inte att göra med, så länge de låter mig leva det liv jag vill.
Du kan aldrig få ett samhälle där alla tycker lika och gillar samma. Människor är olika – vi är individer!
Det var den polletten som föll ner i John Lockes huvud på 1600-talet, när han funderade över religionskrigen som härjade i Europa på den tiden. De krigen gick ut på att försöka få alla att bli lika, vilket visade sig endast bidra till mera konflikter. Lösningen var alltså att acceptera att alla var olika och att det så skulle förbli. Liberalismen var född!
Detta liknar lite det vi ser idag i Mellanöstern. De diktaturer som finns jobbar precis efter den här metoden om att hålla hela folk i samma mall – tvärt emot ett liberalt synsätt. Religiösa diktaturer i Iran och Saudi och så de kommunistiska. Det går aldrig och kommer aldrig att gå. Så fort folk får en chans att bestämma själva över sitt liv, så vill de ta den.
Bestäm aldrig över någon annan! Sätt aldrig någon i ett fack!
Vi liberaler delar inte in människor i män, kvinnor, norrlänningar, homosexuella, rullstolsburna eller reumatiker. Alla är olika individer och inte en kategori. Såklart är vissa erfarenheter gemensamma för en grupp med gemensam nämnare – men det betyder inte att man kan börja göra mallar för dem. För här klistrar du då på folk åsikter. Att få bestämma själv hur man vill leva och vem man vill vara är en rättighet.
Hbtq-rättigheter är mänskliga rättigheter.
Pride är inte någon förening, utan det är en rörelse. Prideflaggan är en symbol för mångfald, tolerans, fred och respekt. Hur bra som helst.
