Hittills har över 80 000 kvinnor skrivit under metoo-upproret och det ser inte ut att ta slut. Varje dag ansluter ytterligare en bransch som vill sätta ner foten mot sexuella trakasserier. Det vi ser är en revolution.
Nu är det dags att ta ett steg till och vända uppmärksamheten mot de som inte skriver under på detta – för de flesta håller såklart med! Håller med om att det får vara nog med sexistiska kommentarer, kladd eller övergrepp. Vi borde fråga: Vem skriver inte under? Jag tror att av landets alla vuxna och unga så är de flesta motståndare till dumt uppförande mot kvinnor.
Metoo har fått folk att inse att det jämställda samhället ännu inte är genomfört – att det finns en misogyn och sexistisk kultur att jobba vidare med. Kampanjen har medvetandegjort de flesta på att detta ännu förekommer. Trots över fyrtio års arbete och betydande framsteg, så verkar det vara en del som ännu inte har vett att uppföra sig som folk.
Metoo har gjort att frågan vädrats ut ordentligt. Nu räcker det med löjliga kommentarer och ännu fler vågar anmäla en våldtäkt. Kunskap om hur agera om du blivit våldtagen diskuteras ännu mera öppet än tidigare och i alla klassrum i landet lyfter vi frågan ur olika aspekter.
Alla vill bli respekterade och tagna på allvar. Ingen ska behöva känna sig obekväm någonstans.
De flesta har nu fattat att the joke is on you om du skulle komma på dig själv med att vara ett gubbslem i fikarummet på någon av landets arbetsplatser. Ingen kommer längre att skratta åt “varför har kvinnor ben”, mens- och tuttskämt.
Jag har läst många vittnesbörd om tragiska händelser och obehagliga uppleveler och jag inser att jag har haft tur i mitt liv. De flesta män är helt normala och trevlig medmänniskor. Men alldeles för många är de som har lidit och råkat illa ut.
Arbetet går nu vidare till chefer på alla arbetsplatser och de berättelser vi fått ta del av visar att ledarskapet brustit på många ställen. Vad kan facket göra?
Kvinnor har i årtionden jobbat med sin utveckling. Det har män också gjort – tänk bara på hur många fler som tar ut pappaledighet t ex.
Men de män som inte hängt med måste nu börja samtala med andra män om gränser, uppförande och förståelse för skillnader mellan könen.
Vi har sett initiativ som #killmiddag och liknande. Det är mycket viktigt och jag tror vi står inför ett stort utvecklingssteg. Ikväll läser Helene Odenjung upp vittnesmål i Göteborgs kommunfullmäktige och igår ordnade Robert Hannah en träff för män i riksdagen.
En ny epok är i vardande. Att vara manlig är något helt annat än att trycka ner kvinnor!
