Skolkväll i Mölndal med Jan-Eric Gustafsson GU 2017-10-03
För en vecka sedan var jag och Göran Ohlsson från Öckerö i Mölndal. Liberalerna hade ordnat en kväll med skoltema. Jag tycker det är väldigt roligt när någon arrangerar angelägna aktiviteter.
Jan-Eric Gustafsson var ordförande för skolkommissionen som släppte sin rapport tidigare i år. Han är till vardags professor i Göteborg och nu även gästprofessor i Oslo. Det var Christian Simmons som ställde frågor till honom under kvällen.
När Anna Ekström blev minister utsågs Jan-Eric till ordförande för en grupp om fjorton personer. Han fick ta på sig en “stor ordförandehatt ” eftersom det handlade om att kompromissa och göra det möjligt att presentera en gemensam rapport om hur förbättra skolan. De hade inte möjlighet att själva välja vilka frågor jobba med. Till exempel talade de aldrig om friskolesystemet och vinster, när Reepalu hade det utredningsuppdraget. Skolkommissionen berörde aldrig heller betygssystemet. Något jag finner fullständigt korrekt. Allt annat vore otänkbart.
Däremot tittar de på den nuvarande lärarutbildningen och riktade vass kritik mot denna. De fann stora brister i relationen mellan teori och praktik. Och själva forskningen om pedagogik är undermålig. Men det är ett oerhört komplext område. Som ämneslärare läser man ämne för ämne och det finns helt enkelt inte resurser eller kompetens att hantera jobbet med en överblick. De gjorde en jämförelse med hur lågstadieutbildningen såg ut fram till 1989 – då fokus låg på att lära barn att läsa. Efter 1989 så ändrades utbildningens upplägg och läsningen lyftes in i ämnet svenska och kunskapen om detta försvann.
Vi måste återupprätta professionen att utöva undervisning, sade Jan-Eric.
Vi tittar ju gärna på Finland. Där syntes en dramatisk ökning av läsförståelsen hos eleverna mellan 1985-1995. Detta medans de övriga länderna i Norden låg stilla. Jan-Eric sa att det är den finska modellen med specialpedagogik som ligger bakom detta. (se min tidigare blogg om seminarium på bokmässan om den finska skolan) Alla läser mycket och alla får ständigt stödundervisning på någon nivå.
I Danmark läser eleverna inte så bra, men de är mycket duktiga på matte. Varför vet vi inte. Antingen är det en strukturfråga i språket, eller så handlar det om en lärarkår som läser dåligt.
Det är svårt att sätta fingret på vad som gör en bra lärare. Men Jan-Eric slår fast att du måste ha goda ämneskunskaper och goda sociala färdigheter. De som inte klarar av lärarjobbet är de som inte lyckas skapa en god relation till eleverna. Då hjälper det inte att du är väldigt kunnig i dina ämnen. Men båda komponenterna krävs!
Det finns ingen forskning om vad som funkar i klassrummet. Något som är ganska självklart, när allt handlar om ett komplext samspel varje dag. Men det går att lära sig att hantera en klassrumssituation. Själva klassrumskunskapen är förbisedd. Det finns faktiskt ingen forskning om vad som fungerar i ett klassrum.
Det ska göras ett treåriga försök med extern rättning av några nationella prov och några andra sorters prov. Detta är något som Liberalerna önskar.
Annat som är svårt i skolan är utmaningen med hantera alla nyanlända elever. Antalet elever ökar också oproportionerligt när vi har en inhemsk demografisk förändring. Pengar och personal räcker inte till.
Någon i publiken tog upp Jonas Linderoths artikel, som kom förra hösten. Där han bad om ursäkt för att de lärt ut fel saker på 90-talet på lärarhögskolan i ämnet pedagogik. Jan-Eric svarar att Jonas med flera överdriver sin betydelse.
Verkligheten är inte så illa som det verkar. Det är alltför många katastrofbilder av skolan som florerar. Många tycker utan att veta och sprider en falsk bild.
Fantombilder av den svenska skolan löser inga problem. Vi har brist på empiri, men det vi vet är dock att de elever som har lärare som håller hårt i undervisningen har bättre resultat. Läraren måste ha en aktiv och styrande roll som omfattar alla elever. Vi kan även slå fast att ju mera omfattande datoranvändning, desto sämre läsförståelse. Sambandet är slående. Att man lär sig engelska hjälper inte. De dåliga resultaten i läsning upptäcktes år 2003 och de ses ha ett samband med lpo -94 och den konstruktivistiska modellen som introducerades då. Alltså att elever själva konstruerar sin kunskap.
Att alla skall klara skolan på sin nivå är jätteviktigt. Den som inte gör det förföljs av problem hela livet och det är en samhällelig katastrof. De ser att många av de som inte klarar skolan är placerade barn.
Skollagen säger att det ska vara en likvärdig skola och skolverket gör likvärdighetsrapporter vart tredje år och ser alltid att det blivit sämre. Skolans kompensatoriska förmåga har även minskat. Vi ser skillnader i hur elever presterar beroende av föräldrarnas utbildningsnivå och bakgrund.
Kommunaliseringen av skolan har fått skulden för problemen. De minskade resurserna till skolan som sammanföll med kommunaliseringen kunde likväl ha inträffat även utan den.
Skolkommissionen föreslår inte ett återförstatligande av skolan, när de inte tror att det löser några problem i sig. Det allra största problemet är att tillit saknas till skolan som institution. Detta har drabbat lärarna och vi har sett en ond nedåtgående spiral.
Om detta skriver jag i blogginlägget om den finska skolan. Där har lärarna en stor auktoritet och ingen ser någon anledning att lägga sig i deras jobb. Motsatsen råder i Sverige.
Skolkommissionen föreslår istället ett återinförande av länsskolenämnder. Dessa kan ge stöd åt svaga huvudmän och få igång viktiga processer med systematiskt kvalitetsarbete och resursfördelning. Samt utbyte av erfarenheter. I Västsverige finns detta redan i viss mån i och med GR.
De förslog även att skolsegregationen på grundskolan kunde minska i och med att platser till populära skolor lottades.
Jan-Eric sa att tyvärr så var det en kuppmakare som läckte förslaget dagen innan kommissionen skulle presentera sitt arbete och fokus blev endast på den här frågan om lottningen, vilket var mycket synd.
Det tog dem lång tid att läsa igenom alla remissförslagen som inkom. Han tyckte att Skolverkets svar var häpnadsväckande, eftersom de sa nej till i stort sett allt.
Jan-Eric vill även stärka rektorernas roll och ansvar, så att de inte ska behöva anpassa sig till kommunpolitikerna. Politiker ska endast hålla sig till att fördela pengar. Punkt slut!
Jag tyckte att det var en bra kväll och det var väldigt roligt att träffa Jan-Eric och höra hans egna ord om skolkommissionens arbete, samt om hans syn på skolan.
Skolkommissionens slutbetänkande
