Sedan 1980-talet har den så kallade hälsotrenden hållit i sig. Den började i och för sig på 1930-talet, men dagens människor minns nog Susanne Lanefelt och “kniiiip” i pastellfärgade trikåer bättre än hurtig morgongymnastik till öppet sovrumsfönster med Per Ling 1939.
Britta Pelters, Halmstad och Barbro Wijma, Linköping Universitet, har tittat på hälsotrenden och försökt att se om den går att jämföra med religioner, som innehåller praktik, lära, traditioner och prästerskap. Det visade sig gå alldeles utmärkt. De kunde lätt översätta de religiösa begreppen som synd och frälsning och en rad dogmer till “hälsovärlden”.
Frosseri är definitivt en synd, varför jag lagt ut bilder på grov synd här idag.
Den som blir sjuk anses få skylla sig själv i hälsokyrkan, när hen inte gjort rätt och levt som det förespråkas.
En rad irrläror och myter florerar tyvärr om hur diverse sjukdomar uppstår.
Ett exempel vi sett de senaste åren är den hätska debatten mellan de som praktiserar lchf-dieten och de som inte gör det. Lchf-förespråkarna har nästan sektlika argument, trots att det inte går att fastslå vetenskapligt att den “frälser” dig från diverse sjukdomstillstånd. De som inte följer har inte fattat vad det handlar om, helt enkelt. Men den som gör rätt skall bli rikligt belönad.
Mat är lika viktigt som träning i hälsoreligionen.
Människan är en social varelse och en andevarelse. Vi behöver veta var vår grupp är och vilken roll vi har i den gruppen. Och vi behöver ha bestämt oss för vilken lära vi skall följa. Det senare kommer före det tidigare. Idag finns även så många val – vilket är det som ger oss ångest, som Kirkegaard sa.
Människan har alltid haft religiösa föreställningar.
Hjärnan klarar inte av tomrum. När hjärnan inte vet något så hittar den på. Därför måste du ha bestämt dig för vad du tror på. Antingen tror du att du kommer till ett slags paradis när du dör, att det blir en överraskning, eller att det inte händer något alls. Men – någon form av föreställning måste du ha för att må bra. Den föreställningen kan du ändra genom livet, men du måste alltid veta var du befinner dig just nu.
Det är när vi inte vet som vi får ångest. Ångest är att ha “tappat orienteringen, tappat kartan”.
I ett modernt samhälle, där många har övergivit religionen, så tar sig den längtan helt enkelt andra former. Yttringen som syns jättetydligt hos oss nu är just hälsotrenden. “Jag respekterar mig själv och min kropp är mitt tempel”.
Själv “tror jag på” lagom av allt. Att du kan äta av allt, men i lagom mängd. Det gäller för övrigt allt här i livet. Sova lagom, träna lagom och roa dig lagom. Hahahaha. Jag skrattar ännu efter att ha sett bilden av kepsen där det står “Gör Sverige lagom igen” på. Som ett travesti på Trumps kampanj.
Däremot ser vi hur de befintliga religiösa samfunden ökar igen. I tider av oro vänder vi oss gärna till något bekant och något som kan ge oss trygghet. Vi ser till och med hur Katolska kyrkan – själva urstommen, får nya anhängare. Dock nya medlemmar som kommer från andra kristna samfund. Men, det är en konservativ och reaktionär institution som lockar, vilket är mycket intressant. Den som lever får se varthän det barkar.
Vetebullen – den största synden bland hälsoproletariatet.
