Här skickar jag mitt sista vykort från sommarsverige i år. För igår kom hösten och sommaren sa “Tack och adjö för den här gången”. Sånt känner man.
Varje morgon sitter jag på min balkong och läser tidningar och dricker kaffe. Jag bjuder mig själv på en panna svart kaffe och tar djupa andetag i den klara luften. De senaste veckorna har det varit helt mörkt när jag går ut. Ja, jag går upp väldigt tidigt. Det enda som syns då på himlen är polstjärnan. Eller en bleknande, flyende fullmåne, som häromdan. När morgonljuset sakta sjunker in, kan jag höra en hackspett. Korta, ekande knackningar som har hörts hela sommarn. Hackspetten arbetar. Jag har blicken riktad mot en av björkarna och den är min följebjörk. Alla bör ha ett följeträd, som kan guida dig genom årstiderna. Den 27 augusti kunde jag se att björken hade “fyra gula strån”. I morse var den gul till 70%. I bakgrunden hörs en svag ljudmatta från motorvägen – ett ljud som blir starkare för varje halvtimme.
Ännu är luften ljummen, men i den mörka morgonen är det skönt att sitta under ett duntäcke. Jag tror att jag kommer att fortsätta att gå ut på min morgonbalkong ytterligare några veckor. Vi får se.
När ljuset och värmen kommer i april, känns hösten avlägsen och overklig. När den väl är här känns det okej. Jag har haft en underbar sommar med många heta, sköna dagar och lagom med bad. Varit i Norrland, Skåne, Rivieran. Jag är nöjd. Att allt är bra, att valet är över, att vi nu kan fortsätta.