Idag firas Sveriges kung! Han har bland annat gjort intervjuer och ska få dela med sig av sina funderingar i Tankar för dagen i P1. Självklart ska han uppmärksammas.
Samtidigt vet vi att ett liv i offentligheten inte varit något han uppskattat. Blyg hela livet och ständigt bevakad.
Jag skrev detta (del av ledarkrönika) i Bohusläningen i mars 2024: “Kung Carl XVI Gustaf känner inget annat liv än sitt, till vilket han formats sedan barnsben. Vi är många som kan fantisera om andra sorters liv, men trivs för det mesta med det vi är uppvuxna med och vana vid. Förmodligen är det samma för kungen.
En majoritet av svenskarna, 63% (SOM 2021) är positiva till vår monarki. Man anser att kungaparet och ätteläggen gör ett bra jobb som representanter för landet och att kungahuset är värt att bevara. Det sista är en poäng. I och med att vi har en kungafamilj, levandehålls många av monarkins reliker. Vintage- diadem och smycken används och slotten är levande hem som vårdas av personal. Födelsedagsfirandena av kronprinsessan på Solliden drar till sig många förväntansfulla besökare. Kungaparet är vänliga och kronprinsessan mycket omtyckt.
Det kan tilläggas att de länder som saknar ett kungahus, upphöjer andra representanter till en slags kungligheter. När Hillary och Bill Clintons dotter Chelsea gifte sig, bevakades det som vilket prinsessbröllop som helst. Det verkar finnas ett behov av människor att beundra på avstånd.
Av landets riksdagspartier är det endast Vänsterpartiet som är av åsikten att monarkin bör avskaffas. Alla övriga anser att monarkin fortfarande har en roll att spela. Många liberaler anser att monarkin är en kvarleva från den tid landet var en diktatur. Att ärva makten hör inte hemma i en demokrati, där meriter ska vara styrande. Men detta är inte en fråga som drivs av Liberalerna.
Sedan Torekovsöverenskommelsen 1971, vilken föregick ny grundlag, har dock vår svenska kung ingen makt. Endast vid tre tillfällen tangerar kungen den politiska makten: riksdagens högtidliga öppnande, som statschef är han ordförande i Utrikesnämnden och som statschef är han högsta representant för Försvarsmakten.
Kungen gör sitt jobb, men medierna riskerar att göra honom dum. Hur känner han sig efter förminskande rubriker? Ibland har vi hört kungen säga ifrån. Eller säga fel. Kungen ska vara opolitisk och därför blev upprördheten stor när han uttryckte sin åsikt om ändringen av successionsordningen.
Däremot har han gjort många rätt. Han var först på plats att besöka smålänningarna efter stormen Gudrun och han reste till Thailand efter tsunamin. Under nyårshelgerna brukar vi få en summering av kungafamiljens år. Säkert för att visa hur apanaget har använts. I de collagen sammanfattas fjällvandringar och ett otal besök både hemma och utomlands.
Vad är då mediernas jobb när det kommer till att bevaka kungen? Ett självklart svar är att de uppgifter han har i rollen som statschef ska skildras. Till detta kommer att kungens informella makt, den som ligger bortom politiken, är stor. Detta motiverar vikten av att medierna följer kungahusets agerande och framträdanden.
Men allt oftare skildras kungen som privatperson, med motiveringen att vi inte känner honom tillräckligt väl. Men varför måste han även dela med sig av sin privatperson? En människa som varit övervakad sedan födseln och född in i en uppgift, måste väl ha rätten att bevara en egen kärna dit allmänheten inte har tillträde. Som överlevnadsstrategi. Jag hoppas innerligt att han känner att han klarar av det.”
Stort grattis!
