Nu lyser vi lugn över midsommarhelgen. Förkunnelse i gryningen vid min morgonmässa.
Den tidiga morgontimmen ska vi vara rädda om. Den är den allra vackraste och mest löftesfyllda – men flyktig. Innan dagen slagits sönder av irritation över spräckta tidsscheman, försenade luncher och uteblivna svar. När allt ännu är möjligt och den stilla glädjen över att ha fått ännu en chans sjuder i hela kroppen. Fånga den och spar den i din kropp. Använd den sedan på alla sätt.
Jag känner lycka över att stadens ljud har börjat låta. En ljudmatta av trafik bakom den stigande solen. Fåglar som sjunger och allt är så grönt. Jag kan inte se mig mätt på grönskan i år.
Sedan, innan du går upp, ska du skriva ner två saker om den här dagen som ligger framför dig – som du kan förvänta dig att du ska ge dig själv.
Såklart är midsommarhelgen magisk. Jag råder dig att söka upp en äng. Sedan ska du gå rakt igenom spökdimmorna och fylla dina lungor.
Var är din äng? Om du inte vet, måste du leta.
