Igår samlades vi i den kommunförening där jag är ordförande. Vi var flera stycken som valde att vika en lördag med fantastiskt sensommarväder, åt att diskutera hur vi skall jobba vidare med vårt fortsatta arbete i kommunen och vilka frågor vi vill driva.
Sedan ett år tillbaka så har vi haft flera utåtriktade aktiviteter i kommunen, där vi bjudit in allmänheten att komma och lyssna, lära och diskutera aktuella frågor. Som om de som tigger, flyktingfrågan och hur Migrationsverket jobbar. Det har inte varit något partimöte, men Liberalerna har varit ansvariga. Det roliga är att detta har lett till att andra partier har “vaknat upp” och hängt på spåret att finnas där folk är, istället för att vänta på att folk skall leta sig in i ett låst kommunhus sena kvällar. Continue reading “Höstupptakt Liberalerna Öckerö”
Jag var ett efterlängtat barn som föddes halv åtta en lördagskväll, precis när signaturmelodin till Hylands hörna började att spelas. På bilden ser ni mig, året är 1972 och jag tuggar på något oklart. Har alltid funderat lite över om jag blev en partyvild person just eftersom jag föddes en lördagskväll? Det partyvilda har mattats av de senaste åren, vilket beror på….de politiska ambitionerna!
Jag är ju en av deltagarna på Liberalernas ledarskapsakademi för kvinnor, vilket känns verkligen roligt! Under fyra helger skall vi under hösten och våren (“läsåret” – naturlig rytm) fördjupa oss i vår roll som politiker. “Läxa” till nästa gång är bland annat att göra en form av “självprofil”. Har gjort några sådana genom åren, men den här gången ingår det att låta ett antal personer ge sin bild av hur de uppfattar mig. Dessa personer utgörs av en mix av vänner och kollegor, dock inte nära familj. Continue reading “Hur är jag?”
Jag har alltid gillat hösten. För mig är det nystart. Men, jag gillar nog alla årstider.
Jag uppskattar mera att hösten är längre i söder än i norr. När jag växte upp var det endast ungefär en månads skola, innan snön började falla. Sedan började snöskottningsplanen, fler minusgrader, dovare ljud. Mornarna startade med att vi körde sparkarnas medar över varandras medar, för att få bort is och frost, så att den skulle få bättre glid när vi sparkade iväg över gatan och snön fortsatte att falla tungt. Djupfrysta månader i mörker, tjocka kläder och frostskador. Men även promenader över isen i skoterspåren i fullmåne. När det gnistrade som ljusaste dag. Ibland till flammande norrsken. Kompakt tystnad. Continue reading “Höst igen”
I dagarna började jag att undervisa på en religiös friskola. Ni som känner mig vet att jag är uttalat motståndare till religiösa friskolor. Hur går det här ihop?
Jag är inte motståndare till friskolor över lag, när friskolor faktiskt möjliggjort för så många att välja annan skola än den som just finns i ditt närområde. Tidigare var valfrihet bara möjligt för de resursstarka, men idag för alla som vill. Dock får inte arbetet med avarterna avta, som vi nu kan identifiera efter en kvarts sekel med reformen.
Anledningen till att jag valt att arbeta på en religiös friskola är:
Religiösa friskolor finns oavsett vad jag anser om dem. De är flera och fullt verksamma i vårt samhälle. Jag har även jobbat i skolor med kommunal huvudman, även om jag anser att en statlig vore att föredra. Vi måste alltså verka i den verklighet som finns.
Alla barn förtjänar bra lärare! Jag är i första hand lärare. Om urvalet av lärare endast baseras på viss församlingstillhörighet skulle rekryteringsmöjligheterna försämras
Undervisningen skall vara konfessionsfri. Även om en lärare har en tro på något, så skall det inte märkas i undervisningen. Alltså kan jag undervisa som vanligt.
Jag får en chans att pröva mina fördomar i verkligheten. Det är alltför mycket tyckande idag som grundas på mycket lite kunskap!
Om eleverna finns i en församling på fritiden och dessutom går i en skola som genomsyras av den församlingens tro och översyn, så är det mycket bra om personer utifrån kommer in.
Det här sista argumentet förstår inte alla hur viktigt det är. De som inte förstår det förstår inte religionens explicita natur.
Liberalerna är ju för friskolor, men satte ner foten häromdan mot skolor som infiltrerats av religiös extremism. För att komma till bukt med sådant föreslås utökade befogenheter av Skolinspektionen. Inga konstigheter. Skolinspektionen måste bli aktivare och få större muskler. Det konstiga är att det kan förekomma överhuvudtaget att en skola går ur spår. Continue reading “Hur kan jag undervisa på en religiös friskola?”
Har följt de senaste dagarnas debatt om pedagogikprofessor Jonas Linderoths utspel där han ber om ursäkt för den felaktiga pedagogiken som grundlades på 90-talet. För att den ligger bakom den försämrade statusen för lärare och en försämrad skola. Jag håller inte med honom om att vi kan skylla på 90-talsreformen.
Självklart uppfanns inte den nya pedagogiken i ett slag. Former av problem kom långt tidigare.
Den nya läroplanen Lpo94 hade ett annat fokus än tidigare. Nu skulle man bli mera inriktad på målen med undervisningen. Att veta vad man skulle nå. Hur målen skulle nås blev en uppgift för läraren att själv staka ut. Man litade på att lärarna skulle klara detta med större frihet att själv hitta vägar att nå målen. Tidigare var det mera detaljerat.
Undervisning är berättande, men eleverna måste ju faktiskt även arbeta själva. I grundskola och gymnasium ges tid till detta.
Här fanns det nu även ett tydligt elevperspektiv, där elevens motivation skulle stå i centrum och läraren skulle möta den på ett aktivt sätt.
Det var en jättebra intention. Många var de elever som tidigare försökt fråga om varför de skulle lära sig något om något och fått svaret att så var det bara. Såklart inte av alla, när de flesta lärare nog försökt förklara och rita upp exempelvis grammatik som en verktygslåda med olika fack för språket och så vidare.
Idag vet vi att elever som kommer från icke studievana hem har svårare än andra att klara av att söka information själva och sedan sammanställa det. De behöver tydlig vägledning – kanske ständig vägledning i sitt kunskapsbyggande. När vi ser att alltför stor frihet inte fungerar, går vi tillbaka till att hålla hårdare i lektionerna. Det vet lärare. Det märks, nämligen. Du anpassar undervisningen – och har möjlighet till det.
I dagens staccatoliknande debattklimat är minnet kortare än någonsin och debatten så svartvit. Det kan ibland förefalla som om det är antingen eller. Antingen stenhård ”katederundervisning” (betyder att läraren står framför eleverna där det förr i tiden stod en kateder, och går igenom ett ämne för alla samtidigt) eller flummiga ”egna arbeten”. Och ”katederundervisning” användes förr och var framgångsrik och därför skall man gå tillbaka till det. Continue reading “Skolan var inte bättre förr”
Här är en bild av mig i våtdräkt. Det var inte så förskräckligt kallt i vattnet där jag var, så det hade gått att surfa i baddräkt också, men när du är i länge, så är det ett plus att ha våtdräkt.
Jag hade alltså själv valt att ha våtdräkten på mig. Men, jag kunde alltså lika gärna valt något annat att trä över min kropp. Väldigt ofta badar jag naken också. Faktiskt alltid när jag gör bedömningen att det funkar.
Men, nu har vi sett konsekvenserna av burkaförbudet i Frankrike. Några kvinnor har bötfällts för att de burit form av heltäckande plagg på stranden, och idag går att läsa om en kvinna som omringas av poliser som uppmanar henne att följa lagen och klä av sig! Fruktansvärt förnedrande! Continue reading “Min klädsel på stranden”
Nyhetsflödet är snabbt idag. Det har det förvisso varit ganska länge, men det känns ändå som om det går fortare och fortare. På Twitter har du få tecken på dig att på något sätt berätta vad du tycker, vilket i sig är en stor konst, men ger inte utrymme för vidare nyansering.
På grund av det lilla utrymmet tenderar vi att alltid hamna i ett för-läger eller i ett mot-läger. Möjlighet till nyanserade diskussioner finns faktiskt inte här trots att en fråga sällan är svart eller vit.
Nej, säger någon, det är inte meningen heller, eftersom Twitterformatet är uppbyggt så. Man fattar – överenskommelsen ser ut så. Den fördjupade diskussionen får tas någon annanstans.
Ja, säger jag. Men – problemet är att den inte tas någon annanstans. För där den fördjupade diskussionen tas, finns det inte många kvar, eftersom de gått vidare till nästa fråga. Fler behöver involveras!
Det är även “fighten” i sig som lockar. Vem skall vinna the final punch-line? Vem hinner bevisa vad, innan läsarna och följarna tröttnar och går vidare? Continue reading “Är du för eller emot?”
Det pågår ett projekt som heter “Mars one”. Det är ett privatfinansierat rymdäventyr som syftar till att ta sig till Mars och där bygga upp bostäder. Kan ju vara bra att ha när jorden inte räcker till.
Folk från hela världen har sökt sig till projektet och jag har ett minne av att en kvinna från Mölndal kom med – fast jag har inte hittat någon bekräftelse på det. Hörde i alla fall en radiointervju med henne där hon förklarade varför hon ville delta och hur hon tänkte. Alla skall, när det beger sig, få ta med en privat sak ombord på rymdfärjan och hon ville ta med en kattunge, eftersom det förmodligen skulle bli ensamt annars.
Tanken är att de uttagna skall tränas upp i öknen någonstans i en kopia av bosättningen som sedan skall byggas på Mars. Själva resan dit skall göras om ca tio år. Det är krångligt, dyrt och det tar förfärligt lång tid att åka till Mars, så därför finns ingen returbiljett. Continue reading “En enkel till Mars”
Igår skrev fyra företrädare för de monoteistiska religionerna i Sverige en debattartikel på DN som blivit omstridd och debatterad. Mattias Breds tolkning på ledarplats på GP idag är att de försöker “flytta fram sina positioner”. Men jag anser att detta är en helt nödvändig utveckling vi ser.
Det är fullständigt avgörande att företrädare på olika positioner går ut och tar ställning mot användandet av religionerna i våldssyfte idag. För nu sammanblandas våld och religion friskt. För det är just det de försöker få fram i artikeln – att vi måste skilja på folks vanliga religiösa förställningar och utövande och politiserad religion.
Vidare skriver Bred att “för många troende är det ett kontroversiellt ställningstagande att de monoteistiska religionerna skulle ha samma Gud”. Lite svårt att förstå vad han menar, när det är så. De tre monoteistiska religionerna bygger på varandra – de hänger ihop. Självklart får du ha din egen föreställning om vad du vill tro på och idag är det faktiskt ganska vanligt att man sätter ihop de delar man själv gillar, men då handlar det inte längre om Judendom, Kristendom eller Islam. Continue reading “Viktigare än nånsin att förklara religion”
