Hur är jag?

20160130_213604
Jag var ett efterlängtat barn som föddes halv åtta en lördagskväll, precis när signaturmelodin till Hylands hörna började att spelas. På bilden ser ni mig, året är 1972 och jag tuggar på något oklart. Har alltid funderat lite över om jag blev en partyvild person just eftersom jag föddes en lördagskväll? Det partyvilda har mattats av de senaste åren, vilket beror på….de politiska ambitionerna!

Jag är ju en av deltagarna på Liberalernas ledarskapsakademi för kvinnor, vilket känns verkligen roligt! Under fyra helger skall vi under hösten och våren (“läsåret” – naturlig rytm) fördjupa oss i vår roll som politiker. “Läxa” till nästa gång är bland annat att göra en form av “självprofil”. Har gjort några sådana genom åren, men den här gången ingår det att låta ett antal personer ge sin bild av hur de uppfattar mig. Dessa personer utgörs av en mix av vänner och kollegor, dock inte nära familj.

Personerna fyller i ett antal egenskaper de anser passar på mig och så fås en samlad bild av hur jag uppfattas av andra. Det blir sedan intressant att se hur pass min bild av mig själv skiljer sig eller liknar omvärldens. Jag vill ju tro att jag med åren erhållit en såpass god självkännedom att diskrepansen är liten. Vi får se!

Vi blir den vi är genom gener och fostran. Alltid en tvists om vilken av dessa som har störst inverkan. Idag lutar det åt gener. Igen. Annars har vi ju den socialistiska föreställningen om att samhället och de förutsättningar det ger dig, har störst inverkan på hur du blir. Den uppfattningen ter sig som passiviserande och otrevligt kategoriserande om du är liberal, vilka har en större tilltro till individens egen kapacitet att forma sitt liv – om möjligheter bara ges.

Jag blev liberal en gång i tiden (närmare bestämt 1987) just därför att jag verkligen tycker att du skall få vara precis den du vill. Tycka vad du vill och se ut hur du vill. Men, såklart med förståelsen för att dina val får konsekvenser. Att aldrig sätta någon i ett fack och aldrig berätta för någon vem och hur den är, är mycket viktigt. Du måste alltid få definiera dig själv och bestämma dig för din identitet. Därför är det viktigt att ge människor tanke- och handlingsfrihet i den här frågan. Identitetspolitik nej tack!

Tror då också att du kan jobba på hur du uppfattas, slipa av någon vass kant. Det handlar inte om att bli någon annan, utan att bli medveten om hur just det tas emot. Vad det gör. Det går alltid att lära sig att göra bättre.