Blog

I den statliga budgeten som klubbades i september, var en del att skatten på alkohol höjdes. Finansminister Magdalena Andersson sa då i ett ofta citerat inslag att: ”Så om du tar en öl på fredag så kan du säga att du gör en god gärning, för då är du med och bidrar till försvaret”. Svenskt försvar håller på att byggas upp idag, varför den budgeten ska ökas.  Detta uttalande fick mycket kritik, eftersom skattepengar inte är sorterade på det viset. Skatt är aldrig öronmärkt, utan fördelas utifrån beslut.

Det finns många företag i landet som försörjer sig genom att som privat företagare göra tjänster åt skattefinansierad verksamhet. Jag har tidigare skrivit om detta och då givit som exempel hur det går till när ”Bertils väghyvel” gör jobb åt Trafikverket. Bertil har ett aktiebolag, vinner en upphandling, gör jobbet, betalar skatt och gör en vinst. Vinsten är helt nödvändig, eftersom det finns avbetalningar på investeringar, behov av nya investeringar, samt behov av likvida medel. Ingen ifrågasätter att Bertil tar ut vinst eller skriver arga insändare för att Bertil köper en ny cykel för de pengar han har tjänat.

Det kan även handla om en föreläsare som håller en ”feelgoodföreläsning” för kommunanställda i Öckerö, eller när Göteborgs kommun betalar en arkitektfirma för att rita en ny skola. Det finns många fler exempel.

Men när det kommer till de s k. välfärdsföretagen, låter det annorlunda. Det gör det därför att det är en moralisk fråga för vissa. De anser att möjligheten att tjäna pengar på människors behov är fult. Behov av vård och skola anses särskilja sig från behov av bra vägar och genomtänkt arkitektur i den nya skolbyggnaden. Men alla behöver ju bra vägar också.

Continue reading “Friskolor är oumbärliga”

På mina valaffischer till förra valet hade jag skrivit: ”Till demokratins försvar”. Det flög inte riktigt.  Även om jag såg mörka moln över demokratin hopa sig, så gjorde inte många andra det. Idag är det annorlunda. Trumps obstruerande efter presidentvalet är häpnadsväckande.

Att han kan med, tänker man. Men vi har vant oss vid att han gör precis vad han vill och säger det han önskar. Tyvärr vann Biden inte någon jordskredsseger och Trumpanhängarna är väldigt många. De tittar troget på honom och lyssnar till varje stridsrop. Vad är det vi egentligen bevittnar?

Sofia Näsström skriver idag i på DN debatt* om att vi bevittnar en statskupp i USA. Ej understödd av militärer, utan av jurister. Hennes slutsats är att det bästa medlet mot auktoritära populister som idag vinner mark, är ett jämlikt samhälle. Ekonomisk jämlikhet och liten polarisering mellan stad och land.  

Continue reading “Mer än val”

I historieundervisningen på gymnasiet har jag som lärare diskuterat vad som driver samhällsförändringar framåt. Om det är strukturer eller individer? Detta är mycket intressant och landar i att det alltid krävs individer som kliver fram och agerar för att något ska ske, men att det alltid sker i en kontext som möjliggör det. Jag brukar ta Martin Luther som tydligt exempel. Reformatorn som genom sitt agerande med att annonsera sina 95 teser därmed startade en helt ny inriktning av den kristna kyrkan. Han riskerade dödsstraff, men överlevde och fick många anhängare. Denna rörelse och idéströmning hade dock startat långt tidigare. Hundra år tidigare blev Hus bränd på bål för samma kritik mot katolska kyrkan och Luther riskerade att gå samma öde till mötes. Men Hus idéer hade fått fäste genom åren och när Luther klev fram var tiden mogen för förändring. Luther förkroppsligade de strömningar som då fanns.

Men Luthers idéer vantolkades också enligt honom, och användes även som förevändning för flera massakrer och våldsdåd på landsbygden, vilket kom att plåga honom svårt resten av livet. Det visar att det alltid är omöjligt att hålla ursprungsidén intakt över tid, eller att ha kontroll över ett skeende. Processer tenderar att få ett eget liv och vart de tar vägen går inte alltid att kontrollera. De kan landa där man absolut inte hade tänkt eller trott. Jag kan ge många fler exempel.

Idag skriver Björn Wiman* om Carlos Lozada, som är fackbokskritiker på Washington Post. Lozada har under tiden Trump varit president, läst 150 böcker som skrivits om honom och hans tid och nu själv kommit ut med en bok som reflekterar över vad de visar oss. Händelser gås igenom och granskas. Från metoo till extremhögern. Lozadas slutsats är att extremhögern inte har uppstått på grund av Trump, utan att han har erkänt dess existens och använt sig av deras hat för att legitimera sin politik. Endast lyft fram dem i ljuset. Trump har därmed blivit de underliggande strömningarna manifest. Uppmuntrar konspirationer, exploaterar missnöje.  Landets problem med rasism och ojämlikhet används som bränsle. Tiden var mogen för Trump. ”Han driver bara till sin spets företeelser som alltid har funnits i det amerikanska samhället” är en slutsats som dras.

Continue reading “Varför vinner Trump?”

För några år sedan gjorde vi en övning på en skola där jag då jobbade. Det behövdes ett google-konto. Eftersom jag redan hade två stycken, tänkte jag att jag upprättar ett nytt för skojs skull, endast för övningen. Jag hittade på ett namn och ett födelseår. Direkt slog Google till: “Du har uppgivit falsk identitet och därför kommer du att blockeras från alla våra tjänster tills vidare.” What!? tänkte jag. Vad hände? 

Det var inte särskilt lätt att återfå tillgång till mina konton och bli inbjuden i Google-värmen igen. Jag fick ta en kopia på mitt körkort och låta två kollegor verifiera det. Efter mejl till dem på Google, gick det så några timmar, tills de äntligen meddelade sin dom. Jag var åter välkommen tillbaka! Med skarp uppmaning om att alltid uppge korrekta uppgifter. 
Hur hade det gått till? De uppgifter jag skrev in bara för att upprätta ett tillfälligt konto, måste alltså ha körts genom ett personregister. Att det då visade det sig att någon sådan person med det namnet och det födelsedatumet inte existerade. Kanske kan någon berätta det för mig?

Continue reading “Vem ser dig nu?”

Hur ofta hör man inte att någon säger: ”Farsan sa alltid… ” Det handlar då om någon som talar om sin döda pappa. En pappa som talar från graven, påminnelser till världen om sin forna existens. Gestaltad i förbifarten.  Är det så människor lever kvar?

Fäder framställs som en klokhetens general som ständigt påminde folk om livets storheter. Som om just deras fäder var de allra smartaste, klokaste och kunnigaste, vilket de såklart inte var. De var helt vanliga män. Möjligen besatt en och annan av dem ett djup utöver det vanliga. En man ur begåvningsreserven som aldrig fick chansen. Men väldigt sällan handlar det om en sådan farsa.

I livet var dessa farsor förmodligen inte uppskattade filosofer – lovar. Men när de befinner sig på andra sidan får de en annan status. När det inte längre går att bevisa motsatsen. En form av hyllning född ur saknad. Eller kanske att på något vis framställa sig själv som son till någon som visserligen var otroligt alldaglig då, men som i efterhand borde få upprättelse som en verkligt missförstådd talang.

Att farsan gick där i blåställ och såg ut som en helt vanlig fyr. Men egentligen var han både analytiker och geni. Ingen visste det då! Men nu när han är död ska det berättas varje gång tillfälle ges. ”Farsan sa alltid” är en omskrivning av kärlek.

Continue reading “Farsan sa alltid “använd alltid tjärpapp””

Nu har pandemin gått in i andra andningen. Det rapporteras om att antalet smittade ökar igen, men trots det verkar ingen bry sig så mycket längre. Inte ens Trump, som smittats förra veckan. ”Låt inte Corona invadera era liv” sa han igår, vilket vållat stor irritation och ilska hos människor. ”Säg det till min pappa, som är död” svarade någon. Det är främst bland unga smittan ökar. De orkar inte längre hålla avstånd. Förhoppningsvis fortsätter alla att tvätta händerna och nysa i armvecket, i alla fall. Det enda positiva med Corona, brukar jag säga.

Däremot förefaller det inte vara lika farligt att hamna på sjukhus, som det var i våras. Sjukvården har lärt sig massor om hur hantera corona-fall och om sjukdomen i sig. Bättre rutiner och mer kunskap gör det något säkrare att bli sjuk idag mot för i våras, när allt var ett kaos.

Ännu kvarstår uppmaningen att arbeta hemifrån om du kan, bara resa om nödvändigt och hålla avstånd. Men äldreboendena har fått grönt ljus att ta emot släktingar på besök. Bedömningen är att de äldre far så illa av isoleringen, att det är värt risken med besök, mot tröstlös väntan och tristess.

Jag tänker att vi nu går in i ett tillstånd vi glömt av, men som man var vana vid före 1950. Före effektiva vacciner och antibiotikakurer. När alla visste att livet var farligt. När nästan var annan barnsäng innebar fara för livet och botemedlen var få. Såsom människan levat under tusentals år.

Continue reading “Smakprov på hur livet brukade levas”

”Från klockan 8 till 9 blev det som som att jag inte längre var en människa.”*

Det är något djupt obehagligt med hur vi agerar mot människor som vi av olika anledningar inte längre har förtroende för. Även de i maktpositioner förtjänar att behandlas med respekt. Vi försvarar med emfas att massmördaren på Utöya har rätt till en rättvis rättegång med advokat, för det hör ett rättssamhälle till. Men i övrigt är det fritt fram att från en dag till en annan utföra offentlig massmobbning av någon som blivit misshaglig. Detta även utifrån rena spekulationer. Att döma i “folkdomstolen”.

*Citatet ovan är taget från intervju med Mona Sahlin, som är gjord i samband med lanseringen av hennes bok Makt lös. När Alice Bah Kuhnke sparkade Mona Sahlin som samordnare för våldsbejakande extremism efter det att hon skrivit ett felaktigt löneintyg åt sin livvakt, återstod det ännu ett år innan metoo briserade i Sverige. Under metoo har vi skolexempel på hur personer mobbades ut från allt, oavsett om det fanns bevis eller inte. Då var det åtskilliga kända personer som fann sig vara persona non grata från en dag till en annan, trots ett livslångt, respekterat arbete. Bokningar avbokades, publikationer drogs tillbaka och kontrakt revs. Även sådant som gjorts långt tidigare kunde bli återtaget. Som om personen i fråga skulle raderas ut från världen. Alla offentliga minnen suddas bort. Hur kan man göra så mot en människa?

Continue reading “Kommentar till mobbing”

Det finns inget som jag har skrattat så mycket åt som när min son har härmat sina lärare. Han har inte gjort det elakt, utan bara roligt. Han lyckades med små gester och miner fånga hur de såg ut och hur de pratade. Att jag tycker sånt är så roligt är ju för att jag är lärare själv och känner igen mig och mina kollegor. För vi lärare har ju oftast samma situationer att hantera. Upprop verkar vara särskilt roligt.

Bilden av läraren är ju att det är lite, lite av en tönt. Och det är egentligen inte något problem. Om du främst är duktig i ditt ämne, betyder ju det inte att du är superbra på allt annat. Det är sånt man lär sig efter hand. De lärare som tror att de är poppiga kompisar till eleverna är helt fel ute och de får ofta problem av olika slag efter en tid. Du måste tycka om alla elever och ha respekt för dem, men de är absolut inte dina barn, vänner eller jämlikar. Om du undervisar i engelska, ska du hänvisa eleven till kurator om den har problem med själslivet. Det betyder inte att du är en dålig lärare, utan bara att du gör rätt. Den lärare som tror sig vara en alltiallo och ska finnas för allt, bränner ut sig.

Nu har det beslutats att alla lärare ska lära sig att undervisa om sex- och samlevnad. Återigen önskar man lösa ett upptäckt problem genom att baka in det i undervisningen.

Continue reading “Ingen bra idé om utökad sex- och samlevnadsundervisning”

Förra helgen hade Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg en höstuppstartskonferens. Styrelsen samlades tillsammans med avdelningschefen och områdescheferna. De berättade om vad de gör och hur de ser på framtiden och sedan diskuterad vi detta vidare i grupper. Förutom bra diskussioner, konkreta förslag och styrelsemöte, hann vi med att fiska krabbor, basta och umgås. När en sådan här konferens planeras är det viktigt att inte lägga ett för tight schema, eftersom det ska finnas utrymme för långa samtal och att lära känna varandra. När människor lägger sin fritid på ideella uppdrag måste det också var trevligt! Som ordförande har jag ett särskilt ansvar för alla delar av detta.

Det var även nuvarande avdelningschef Göran Thomtes sista styrelsekonferens. Till årsskiftet slutar han efter väldigt många år och Antti Yliselä tar över. När Antti Yliselä tar över går vi in i en ny era. Det handlar inte endast om att han är en ny person, utan även om att vi går in i en förändrad tid när den fria kulturutövningen kommer att möta motstånd.

Folkbildning ifrågasätts allt mer. Att med skattepengar finansiera* en verksamhet som i sig är väldigt fri, tycker en del är både onödigt och skrämmande. De som vill kontrollera kulturen vill såklart styra hårt hur pengarna används. Att kontrollera vad människor lär sig och vad de diskuterar är en beprövad metod av illiberala makthavare. När det kommer till vår tradition med folkbildning har vi haft ett stort mått av tillit och förtroende. Så länge man håller sig inom våra demokratiska ramar finns inga begränsningar för vad man får tala om och vad man får göra.

Continue reading “Värna den fria folkbildningen”

Hur ofta hör man inte: “Har man inget att dölja spelar det väl ingen roll om det finns kameror?” Men, måste man egentligen motivera varför man inte vill fångas på övervakningskameror? Nej, det tycker jag inte. Det ska faktiskt bara räcka att säga att jag kanske bara inte vill att nån ska veta var jag varit eller vad jag gör. Idag ropar däremot de flesta efter fler och fler kameror. De har till och med bytt namn från övervakningskameror till trygghetskameror. För oss som vill värna människors integritet och markera denna etiska gräns väntar ett stort arbete nu.

Continue reading “Kameror hjälper föga”