Blog

Vi åkte till Borås djurpark med barnen. Sist jag var där var 2014, när ombudsmännen på Folkpartiet och LUF hade en slags sommaravslutning en tidig dag i juni och parken var nästan folktom, vilket förmodligen bidrog till att jag fick se en varg. Sedan hade vi turen att passera lejonen precis när de blev utfodrade, vilket är ett av de få tillfällen de aktiverar sig. Tre stora köttstycken kastades in till dem och när tre lejon samtidigt ville ta en bit kött, blev det slagsmål – till vår stora förtjusning. Då. Jag minns ej vems initiativet var att åka just dit, men jag minns att vi tyckte det var en bra idé. Jag var även där med mina barn när de var små.

I år åkte jag och barnen dit mitt under semestertider under en bra väderdag. Blandade moln och solsken, 22 grader varmt. Långsamt – mycket långsamt – flöt vi med en tjock ström av småbarnsfamiljer som storögt tittade på djuren som uppenbarade sig allt eftersom. Pappor som ropade “kolla kolla där är björnen!” och “wow där står noshörningarna!”. Barn som ville ha glass – även om det var jättesvårt eftersom köerna var mycket långa.

Min dotter blev hänförd av girafferna. Vi stod inne i “Giraffernas hus”, därför att där fanns en toalett. Plötsligt dansade två giraffer in i sitt hus. Sida vid sida gjorde de piruetter och därefter sprang de ut igen. Halsarna svajade svagt i en elegant balansakt och öronen stod rätt upp. Alla vuxna som befann sig där inne och hann se framförandet jublade. Barnen förstod inte alls. Men, det kändes som att girafferna drev med oss. “Kom igen, nu springer vi in och snurrar och kollar hur människorna ser ut”.

Vi passerade också “savannen”. Där stod elefanterna, bufflarna, antiloperna, zebrorna och hjälmpärlhönorna tillsammans på ett relativt litet nedsänkt gräsområde omgärdat av en lång stenmur. Designat så att besökarna kunde titta ner på dem alla ordentligt. Där fann vi ett bra bord att sätta oss vid och äta vår matsäck. Det var en mycket fin dag.

Men samtidigt hade jag en malande olustkänsla. Det kändes som att Borås djurpark inte länge kan motivera sin verksamhet, även om jag är övertygad om att alla som arbetar där älskar djur och har den bästa av djurhållning. Och inte bara Borås djurpark, utan alla djurparker.

Att ha så många vilda djur instängda på ett litet område, det kan inte längre vara okej. Geparder som älskar att sträcka ut sina ben i en lång och vild spurt. När jag såg brunbjörnarna gå fram och tillbaka kände jag en stor sorg över deras tillvaro. Jag såg dem under femton minuter under en dag – de ser en strid ström av människor passera förbi dem varje dag. Det fanns en oro i stegen. Vilda djur är vilda och kan aldrig bli annat. Här är de inlåsta fångar. Numera är många djur förbjudna på cirkus och jag tror att ganska snart kommer vi att ha samma syn på djur på djurparker. Kolmårdens djurpark kommer att pensionera sina delfiner – en show som varit mycket populär, varför det måste kostat på.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

I samband med marknaden bjöd Åsele kommun in alla födda 70, 71, 72 som vuxit upp i kommunen och gått skola där. Men även inflyttade var inbjudna. Jag åkte dit, vilket jag är väldigt glad över. Det var så roligt att träffa alla! Många känner man igen, men några krävde en stunds eftertanke. Så är det om man inte träffat någon sedan 1987:)

Det är en särskild känsla att köra runt på vägarna där man vuxit upp. Varje gathörn och hus är bekant. Jag var överallt. Mycket lite av det yttre har ändrat sig sedan min barndom. Men tiden har inte stått stilla för det – den är en annan. En hel generation har passerat. De som föddes när jag flyttade till Umeå för att gå i gymnasiet är nu föräldrar till små barn som bor de hus som en gång beboddes av de äldre när jag var ung. Ekka-Pelle som brukade sitta på sin farstubro och ropa något åt oss, finns inte längre. I hans hus har det precis fötts ett andra barn – Ekka-Pelles barnbarnsbarn. Jag hinner säga grattis. Nya gardiner, grill, utemöbler och leksaker på gården.

Om mornarna sprang jag runt. Långt upp efter Genbäcksvägen. Klappar i händerna under tiden för att hålla björnarna på avstånd och slippa överraskas av en älg. Älgen är den mest opålitliga. Upp på Vittergrottans tak. Platsen där jag och Helena hade rundabordmöten har inte längre någon utsikt över myren. Skogen är hög och tät och det runda bordet hittar jag inte ens. Jag körde även upp till Åslia och sprang där. Ned och upp för backen – inte så lyckat. Det är högt ris, sankt i skogen. Testade istället slingan ovanför. Inser att jag aldrig sprungit där – endast haft tipspromenader och grillat. När vi tränade var vi alltid nere i samhället och på de träningsplatser som finns där. Elljusspåret, Lappvallen. På slingan på Åslia slog plötsligt myggen till. Jag hade inte tidigare känt av dem alls under hela vistelsen. Mornarna har bjudit på 8 grader och lätt vind. Det har hållit myggen borta.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Nu mognar sädesfälten. Här står de raka och vackra och snart klara att skörda. När jag var barn kom mina morbröder hem och tröskade åt bönder runtom i trakten. De tog semester för att göra det och då var det höst. Jag och Helena åkte gärna med. Satt högt uppe på tröskan och rullade fram över åkrarna och sakta på landsvägen. Det luktade diesel, jord och kyla.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Varje morgon dricker jag kaffe och läser tidningarna. Denna morgon vid en sjö. Stilla vatten, fåglar som ropar, kuttrar, piper.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

I juli lägger sig ett särskilt lugn över landet. Oavsett arbetsbörda, är juli att sätta sig på gräsbacken med fötterna i bäcken och vända ansiktet mot solen. Larmen må ljuda runtomkring – men nu ska vi bara sätta oss ned och andas. Vi vet att det snart är över.

Sverige är så mörkt under flera månader. En oöverträffad tweet av Johan Hilton i oktober löd: “Marsch pannkaka allihopa in i svarta säcken”.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Kriget i Ukraina är inte längre förstanyhet. I kvällens Rapport kl:18 nämndes inte kriget överhuvudtaget. Detta trots att striderna har ökat och inte minskat.

Ryssland sägs ha ett övertag just nu och det beror på att de använder tio gånger mer artilleri än Ukraina. Jag citerar Svt: “Ukraina skjuter ca 6000 granater per dag och ryssarna bedöms skjuta 60 000 granater per dag”. Men uppfattningen är att Ryssland använder sig av en taktik om att skjuta så mycket de kan – utan närmare eftertanke. Alltså att de inte använder artilleri särskilt strategiskt. Det finns nu de som tror att Rysslands taktik består av att inrikta sig på att göra så mycket skada som möjligt. Utan tanke på framtida förvaltning eller samarbete i de områden de nu attackerar som hårdast.

Continue reading “#StandWithUkraine 18 juni”

Strider pågår fortfarande och Ryssland har idag kontroll över 1/5 av landet. Vunnen mark förloras igen och så fortsätter det. Ryssland fortsätter att hota Ukraina med att om de får hjälp med krigsmateriel av andra länder, så måste Ryssland svara med motsvarade mynt. Att detta kan fortsätta? Idag spås ett långt krig och vi ser nu hur olika förslag om hur en fredsuppgörelse kan se ut börjar att komma. Sanktionerna skärps. Idag attackerades Kiev av fyra missiler. Där har varit lugnt i en månads tid och det mesta har återgått till “vanligt” arbete.

Bengt Norborg på Svt har gjort en intressant intervju idag med en ung rysk kvinna. Hon är en av många unga som lever i exil i Georgien och i intervjun berättar hon om den skuld som vanliga ryssar känner idag. Varvara Elina organiserar en konstutställning där och hon berättar för Bengt Norborg om hur hennes egen mor säger att hon är spion och infiltrerad av den amerikanska gayrörelsen. Varvara berättar att “det är som att tala med en flat-earther” . Alltså, att det spelar ingen roll vad hon säger eller vilka fakta hon lägger fram. En som tror på något påhittat finner alltid andra förklaringar till verkligheten. När Varvara visar modern bevis från kriget dör samtalet, säger hon. “Att erkänna det hon ser är att erkänna att hon har fel om kriget. ” Detta trots att modern är läkare och borde vara upplyst och kritiskt tränad. Varvara avslutar med att säga: “Det som smärtar mest av allt Putin tagit ifrån mig är att han också tagit ifrån mig min mamma”. Sedan måste hon ta en paus, innan hon avslutar med att ställa frågan: “Kan man älska en fascist? Det är den frågan vi ställer oss nu.”

Continue reading “#StandWithUkraine 6 juni”

Igår besökte Finlands statsminister Sanna Marin Kiev. Besöket var inte känt i förväg och har fått stor uppmärksamhet. Hon åkte runt till de platser vi idag vi lärt känna som dödens orter för att själv se förödelsen. Zelenskyj välkomnade besöket och tackade Finland för det stöd de givit dem. Varje stöd är viktigt. Även om så bara med flaggor och demonstrationer.

Jag har sett diskussioner om att vanliga ryssar oskyldigt får lida för kriget. Och motsatsen – att även vanliga ryssar bär skuld till kriget, eftersom de inte gjort sig av med Putin på alla dessa år. Att de då får stå sitt kast. Den diskussionen går det inte att vara svartvit i . Det vi dock måste vara glasklara över är: det finns inget överseende med Rysslands invasion av Ukraina. Däremot måste det finnas en plan för hur vi ska kunna leva med Ryssland när kriget är över. Det gäller att inte blanda ihop detta.

För några dagar sedan sas att Ukraina kan vinna kriget. Nu nås vi av uppgifter om att Ryssland avancerar igen på flera fronter. Robotar har bland annat placerats ut i Belarus, vilket innebär att Lviv är inom räckhåll. Det är mycket oroande.

Låt oss återigen konstatera att vi inte vet hur det kommer att gå. Ingen vet – alla gissar. Och kriget har sin egen dynamik – liksom de händelser som kommer i dess spår. Som att Sverige nu skickat in en NATO-ansökan, vilket i sin tur startat en diplomatisk konflikt med Turkiet. Det förutsåg ingen. Eller de ekonomiska följder av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Att det inte endast drabbar dem. Att det otroligt viktiga arbetet med att minska de fossila utsläppen inte längre kommer först på den politiska agendan, när kriget manar till andra åtgärder. Att kriget leder till matbrist i tredje världen och höjda matpriser på andra håll. Vilket i sin tur kan leda till nya konflikter där. Redan nu kan vi alltså räkna upp en rad effekter av kriget vi inte kunde se inledningsvis. Effekterna är förödande på många sätt.

Continue reading “#StandWithUkraine 27 maj”

De ukrainska soldaterna i Azovstal – Mariupol har kapitulerat och är evakuerade. Femtio av närmare tusen man är svårt skadade och har först till Ryssland. Ukraina hävdar att du fullföljt sitt uppdrag och Ryssland benämner det som så att de gett upp. Nu uppges att de kommer att ställas inför rätta i Ryssland och i Duman debatterades igår huruvida de ska “hantera nazister” eller ej. Det bedöms som att Mariupol är förlorat, men Zelenskyj uppger att det nu pågår förhandlingar med ryssarna och att skickliga sådana är inblandade.

Samtidigt har oppositionella röster börjat att höras i Ryssland mot kriget. Att det inte längre går att ignorera att en hel värld stängd dem ute. Och att unga pojkar dödats i massor i Ukraina i ett krig de till en början inte förstod att de deltog i. Flikar av motstånd.

Igår skickade Sverige och Finland in sina NATO-ansökningar till Bryssel. Debatten fortsatte dock här hemma om det är rätt beslut eller ej. Erdogan har gjort utspel om att vi hyser terrorister i landet och att Turkiet därför inte kommer att godkänna vår ansökan, vilket krävs för medlemskap. Erdogans utspel tolkas dock som att han endast samlar poäng för att framstå som handlingskraftig inför valet i landet och att han till slut kommer att godkänna Sverige ändå. Miljöpartiet kräver att kärnvapen inte ska placeras i Sverige och hänvisar till att Finland inte kommer att hysa kärnvapen.

Continue reading “#StandWithUkraine 19 maj”

Idag har Socialdemokraterna sagt ja till ett NATO-medlemskap och i morgon förväntas Magdalena Andersson förvissa sig om att hon har riksdagens stöd för sitt vidare agerande. Själva processen kan ta upp till ett år och samtliga trettio medlemmar ska säga ja till att vi blir medlemmar, men inget talar för att något land skulle sätta sig emot. Inom S finns det ett motstånd, men sedan Jan Eliasson och Margot Wallström – tunga namn som tidigare varit emot – har “välsignat” beslutet, har de flesta accepterat den förändrade hållningen. “För första gången sedan andra världskriget har ett demokratiskt land invaderats, vilket är bakgrunden till att Socialdemokraterna bytt fot”, förklarar Magdalena Andersson. Att allt är annorlunda efter den 24 februari.

Finland har redan sagt ja till NATO. De anser att det är viktigt att även Sverige går med, för att ytterligare förstärka försvaret. Att vi tillsammans bidrar. Båda länderna har sedan 90-talet haft fördjupat samarbete med NATO, varför en ansökan om fullvärdigt medlemskap inte är så långt från verkligheten som många påstår. Det är en logisk fortsättning. Sverige och Finland gick även med i EU samtidigt och det medlemskapet innebar ett övergivande av neutraliteten.

Continue reading “Historiskt NATO-beslut”