Blog

Igår hade Liberalerna extra landsmöte i Stockholm. Syftet var att formellt välja Johan Pehrson till partiordförande. Det fanns inga andra förslag till kandidater. Johan Pehrson har en bakgrund i LUF, varit riksdagsledamot och haft olika roller i partiet under väldigt många år. Därför känner han partiet väl. Han tycker även om partiet och medlemmarna. Det är viktigt, det märks, och har nog varit avgörande. Johan klev in den 8 april i år, när Nyamko Sabuni avgick efter aldrig uppåtgående opinionssiffror. Med nöd och näppe kunde Johan Pehrson tillsammans med flitiga medlemmar leda partiet över riksdagsspärren i höstens val. 4,6% innebär ingen fallhöjd och arbetet med att övertyga fler väljare till valet 2026 har redan börjat. Under det extra landsmötet valdes även Lina Nordqvist till vice partiordförande.

Under det extra landsmötet igår presenterade Louise Eklund valanalysen. https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/valutvardering-2022.pdf Därefter diskuterades den av ombuden. Under den här delen av landsmötet fick inte media närvara. Jag tog fasta på ett par saker och sa följande:

“Det viktigaste vi kan göra idag är att utse två till tre ambassadörer i varje kommun för bildade av nya kommunföreningar i de orepresenterade kommunerna. För där vi inte finns, där får vi inga röster. Så är det – oavsett politik. Men framförallt måste Liberalerna vara det parti som står upp för människovärdet. I kontrast till det förakt som en del Sd-företrädare visar. Våra ord, handlingar och begrepp ska präglas av tolerans, solidaritet och valfrihet. Vikten av ideologi gör att vi åter ska satsa på ideologiutbildningar. Endast med liberalism kan Liberalerna bli relevanta. Det är vårt existensberättigande. Våra förslag ska inte enbart präglas av pragmatism. De måste alltid ha en klangbotten av ideologisk övertygelse och engagemang för människor. Inte minst för utsatta människor i vår tid! Att aldrig förlora de liberala idealen ur sikte.”

Continue reading “Liberalernas framtid”

Det finns få saker som engagerar så mycket och väcker sådana känslor som byggnation. Visserligen ett slags självklarhet, eftersom de utgör stora, permanenta förändringar i din vardag. Men planeringen brukar vara god, även om smaken varierar för själva arkitekturen. Själv är jag förtjust i raka linjer, ordning och reda, välplanerade områden med luft emellan. Jag tillhör inte den stora skara som retar sig på nya områden och byggnader. Inte förrän nu: Ugglumsleden/Smörslottsgatan Göteborg. Ett bygge jag följt när jag kört förbi under två års tid.

1. De boende i det äldre huset på Smörslottsgatan har under två års tid fått se ut över en jättestor grop fylld med lera, vattenslask, maskiner och material. Bygget föreföll vara satt på paus under förra vintern. Man undrade vad som skulle hända? Vid en sådan oreda funderade jag över om de fick reducerad hyra? Bo gratis kanske till och med?
2. I våras kom man igång med bygget igen. Den sjö som bildats av grundvattnet dränerades. Det pålades och armerades för att gjuta grund. Bankandet gjordes av pålkranar och dunkandet startade klockan 07.00 och ljöd över nejden.
3. Under den mörka tiden på året används självklart kraftiga strålkastare, så att jobbarna kan se vad de gör. Likt en obarmhärtig tortyrlampa. Skiner nu.
4. Till sist var en grund lagd, så att man kunde börja att bygga själva huset: våning ett avslöjade då att byggnaden hamnar utmed vägen i en slags bananformation. Förmodligen för att nyttja marken maximalt. Helt utan hänsyn till avstånd till det närmaste huset. Som en solförmörkelse blockerar det all cirkulation som krävs framför en byggnad. De som ska bo på plan ett i det den nya cementbananen, kommer att ha ca 10 meter från sitt köksfönster till busshållplatsen utanför.
5. En våning blir två. Sedan tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. Är det slut vid åtta? Mörkret framför det gamla huset växer för varje dag.

Continue reading “Fullständig blockering”

Idag har styrelsen för Habilitering och hälsa i VGR fått lyssna till Andreas Thulin som är legitimerad audionom och adjungerad lärare vid Göteborgs Universitet. För VGR arbetar han med ett projekt som kallas “hörselhälsa”. Det handlar om att lära sig hur man spar på sin hörsel så att den ska räcka hela livet. Alltså, om du lyssnar för länge på för höga ljud, ökar risken för hörselskador. Jag passade på att ställa den fråga jag länge funderat över: stämmer det att man inte får hörselskador om man lyssnar till musik man gillar.? Oavsett volym? Andreas svarade att det är en myt.  För hörselskador gäller formeln “volym och tid” – oavsett om man gillar ljudet eller inte. 

En prognos säger att en miljard människor på jorden löper risk att drabbas av lyssnarskador fram till år 2050. Skador på hörseln som man erhåller endast på grund av det man lyssnat på i hörlurar. Det är oftast musik, men kan vara annat. Observera att i denna siffra räknar man inte in alla som fått hörselskador av oljud på arbetsplats. Det är många människor i tredje världen som arbetar på platser där EU:s arbetsmiljölagar inte gäller. 

En hörselskada är en osynlig funktionsnedsättning.

Idag är vi duktiga på att anpassa miljöer efter rullstolar. Den som missat detta får veta det omgående – om inte via personen direkt så via media. Att ha en synnedsättning är också ganska tydligt. Vi käpp, glasögon. Men den som hör dåligt utesluts utan att det märks. Det är omöjligt för en person som hör dåligt att gå med på en AW på en stimmig krog. Att bara sitta och le och inte hänga med överhuvudtaget är meningslöst. Den som inte hör blir isolerad och inte lyssnad på.

Idag vet vi att en hörselnedsättning kan påskynda demens. Det är nämligen så att de funktioner vi inte använder i hjärnan tillbakabildas och nerver förtvinar. Ett likadant samband vet vi gäller för tandhälsan. Den som inte kan tugga ordentligt riskerar demens på grund av att få sinnen stimuleras. Att äta tillhör en viktig och stor del av våra liv.

Continue reading “Hör du vad jag säger?”

Idag öppnar riksmötet och den nya riksdagen samlas. För egen del går mitt uppdrag som förste ersättare till Sveriges riksdag ut. Ett uppdrag som förvisso inte har krävt någon tid, men som ändå har fyllt mig med en känsla av ansvar gentemot väljarna.

Det har varit en mycket speciell mandatperiod, som till största delen har präglats av pandemin och hemarbete. Den satte hela världens beredskap för svåra händelser på prov. Isoleringen påminde oss om den viktiga gemenskapen med andra människor. Hemarbetet tvingade fram nya arbetssätt och med nöd och näppe kunde arbetet fortsätta på de arbetsplatser som inte krävde närvaro. Lärare och sjukvårdspersonal fick dock fortsätta och debatten om deras riskfyllda arbetssituation är inte avslutad. Forskningen gav oss vaccinet. Det om något är en påminnelse om vad vi människor kan klara av när vi gemensamt tar oss an prövningar.

Därefter fick vårt land en ny och för första gången kvinnlig statsminister, precis innan Ryssland invaderade Ukraina. Det krig som ännu pågår som drabbar civila så hårt, som chockar oss alla och som lett fram till Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Konsekvenserna av den ryska diktaturens ockupation går ännu inte att överblicka. Men det påminner oss varje dag om att ta ställning för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ord som innebär handling i verkligheten; de är inte till enbart för högtidstalen. De måste upprepas varje dag.

Den nya riksdagen har stora problem framför sig. Vi liksom människor i andra länder möter energikris och inflation och brist på viktiga varor. Det beror dels på eftersläpningar av pandemin, dels på kriget. Det är problem som löses endast genom mer samarbete i EU.
I dagarna diskuteras i kommuner och regioner vilka partier som ska styra med vem. Vägval ska göras. Jag är glad över att få medverka ännu en mandatperiod, nu som ersättare i regionen och som ersättare i Partille. Mer än någonsin måste vi stärka de liberala värderingarnas inflytande på lokal nivå. Liberalerna finns kvar i riksdagen. Det måste nämnas därför att det länge verkade vara en omöjlighet. Johan Pehrsons viktiga insats var att ena partiet i en gemensam strävan att faktiskt överleva som parti.

Continue reading “Uppdrag löper ut – nya kommer till”

På morgonen förra veckan blev jag tant. Jag som med förtjusning har åkt varje attraktion på Liseberg tar del av morgonnyheterna och förfäras över parkens senaste satsning inför årets Halloween-firande: det nya spökhuset. Men det är inget vanligt spökhus, som ska skrämmas sådär lagom. Nej, detta ska vara ett extremt skrämmande spökhus – så hemskt att ledningen känner sig tvingad att sätta en femtonårsgräns.

Visserligen ökar kraven på spänning hela tiden. Ribban för underhållning är hög. Hur ska ett nöjesfält kunna matcha krigsspelen online, eller dramatiserade versioner av seriemördare? Såklart vill de ta i lite extra. Men varför behövs det?

Samma morgonnyheter berättar om den senaste massgraven som upptäckts i Ukraina. Reportrarna skildrar tydliga spår av tortyr. Kroppar med rep runt halsen, bundna. Detaljerna de berättar om är för brutala för tittarna att ta in. Tänker att det är onödigt att visa allt, men inser samtidigt att det är nödvändigt att hela världen får veta vad som hänt. Hur ryssarnas brutala framfart ofta slutat i tortyr och avrättningar. I flera städer och byar. De som överlevt är traumatiserade.

Hur är ondskan möjlig? Hur kan människor vilja tillfoga andra människor lidande? Det som når vårt medvetande är säkerligen endast en bråkdel av vad som hänt – och händer kanske i detta nu.

I denna värld vi lever i– med krig, övergrepp och brutalt våld; varför då göra en attraktion på ett nöjesfält till en kopia av en verklighet vi ska bekämpa? Dessutom i kommunal regi? I det Göteborg som vill vara en fredens stad och en fristad för människor på flykt undan våldet.  

Möjligen kommer Liseberg att svara att just eftersom världen är brutal, kan nöjesparken ha en roll att bemöta brutaliteten på ett ”ofarligt” sätt.  Att det är konst, som bara är en spegling av det alla vet förekommer? Att Liseberg i själva verket har en terapeutisk uppgift?

Continue reading “Så dumt, Liseberg”

Här skickar jag mitt sista vykort från sommarsverige i år. För igår kom hösten och sommaren sa “Tack och adjö för den här gången”. Sånt känner man.

Varje morgon sitter jag på min balkong och läser tidningar och dricker kaffe. Jag bjuder mig själv på en panna svart kaffe och tar djupa andetag i den klara luften. De senaste veckorna har det varit helt mörkt när jag går ut. Ja, jag går upp väldigt tidigt. Det enda som syns då på himlen är polstjärnan. Eller en bleknande, flyende fullmåne, som häromdan. När morgonljuset sakta sjunker in, kan jag höra en hackspett. Korta, ekande knackningar som har hörts hela sommarn. Hackspetten arbetar. Jag har blicken riktad mot en av björkarna och den är min följebjörk. Alla bör ha ett följeträd, som kan guida dig genom årstiderna. Den 27 augusti kunde jag se att björken hade “fyra gula strån”. I morse var den gul till 70%. I bakgrunden hörs en svag ljudmatta från motorvägen – ett ljud som blir starkare för varje halvtimme.

Ännu är luften ljummen, men i den mörka morgonen är det skönt att sitta under ett duntäcke. Jag tror att jag kommer att fortsätta att gå ut på min morgonbalkong ytterligare några veckor. Vi får se.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Valresultatet visar att Sd är de stora vinnarna. De är unika – faktiskt i hela världen – med att växa val för val. Ett parti vars huvudagenda är invandringsfrågan och ett parti sprunget ur nynazismen. Aningslösheten är obegriplig. Jag var med 1991 när de låg på under 1% i stöd i riksdagen. Då arbetade jag som LUF-ombudsman och LUF och Ung Vänster var de enda som tog debatter med dem på den tiden. De andra tyckte inte att de var något att bry sig om. En generation senare är de näst största parti. Årets framgångar kommer att innebära att både Sd och deras väljare kommer att tycka det är självklart att de ska ha tunga poster. Nu talas om statsministerposten och talmansposten, även om det förefaller osannolikt idag att de ska få en minoritet emot sig.

Sd har den senaste tiden ändrat uppfattning i friskolefrågan, EU-frågan, NATO-frågan – just för att de frågorna inte är huvudfrågorna. De har påverkats i dessa frågor, för att bättre passa in i högerblocket. I kraft av sina mandat kan de nu börja lägga fokus på invandringsfrågan – eller rättare sagt återvandringsfrågan. Det skrämmer mig otroligt mycket. Ingen vet vilket håll en sådan agenda kan dra iväg.

Det började med att Ebba Bush åt köttbullar med Jimmie Åkesson. I och med det mjuknade barriärerna och det har påverkat hur andra ser på dem. Att de nog inte var så farliga som man sagt länge. “Man måste kunna prata med alla”.

Men det Kd och M bidragit med, är endast att ge Sd större legitimitet. De har själva förlorat på det och Sd har vunnit. Varför välja kopior när det är bättre att välja originalet? Även S har anpassat sig.

Continue reading “Dagen efter”

Idag vara det sista kampanjdagen före valet 2022. Vi stod på Kyrktorget i Partille och delade ut så mycket flygblad och godis som vi kunde. Det var många som kom fram och pratade och undrade vad som utmärker Liberalerna. På torget stod alla partier och det kändes i luften att vi närmar oss final. Alla var glada och det är roligt att hälsa på de andra som representerar sina partier på torget. Nu är det Grand final på vår demokrati – något att uppskatta extra mycket i år, när vi åter fått ett krig i vår närhet.

Nu blir det som det blir i morgon. Alla har gjort det de kan för att vinna så många röster som möjligt. Prognos dagen före valet är att det är otroligt jämnt mellan “blocken”. Om vi nu kan säga att vi har två block. Många har frågat oss i Liberalerna hur vi tänker om samarbete med Sd och det känns skönt att kunna svara att vi inte kommer att sitta i regering med dem.

Partiledardueller och utfrågningar i all ära, men att möta väljarna kan bara ske lokalt. Därför är det så viktigt att ha en lokal avdelning om några personer, som kan göra det jobbet. Som kan berätta varför man gick med i partiet, hur man tänker om lokala frågor som engagerar och om ideologi – som man oftast är skolad i. Det är inte ofta människor håller med om det man säger, men det allra viktigaste är att uppmana alla att gå och rösta. Liberalerna saknar listor i fyrtio kommuner detta år och Miljöpartiet i sextio. Det gör att där syns partierna inte längre och de har ingen som talar för dem, vilket gör att de förmodligen inte kommer att få någon röst. Syns man inte finns man inte. Plus att de riskerar att få en representant som de inte vet vem det är. Demokratin hänger på att människor vill engagera sig. Faktiskt var det några personer som tackade oss för att vi ställde upp i valet, vilket alltid är roligt att höra.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Om du har möjlighet ska du passa på att krama ett träd. Ett träd som du kan omfamna med dina armar är mellan 30-50 år, beroende av art och lokalisering. Den här linden vid Jonsereds Herrgård ovanför Jonsereds trädgårdar, är mycket äldre. Om man ansåg den vara gammal för 231 år sedan, är den förmodligen runt 500 år – möjligen äldre. Tänk den som kunde få ta del av vad den har bevittnat under åren som passerat.

Sverige är fullt av mycket gamla ekar och tallar, som står stadigt årstiderna runt. Man säger att eken växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år. När jag nyligen besökte Frankrike beundrade jag olivträden, till vilka jag hyser en särskild kärlek. Tåliga som få strävar de i hettan med sina kronor av silver. Även de kan bli mycket gamla. Jo, jag har även kikat på olivträden i Getsemane. Här talar vi ett par tusen år. Kan de verkligen leva så länge? I jämförelse med träden ter sig ett människoliv väldigt kort. Barndomen är kort. Sedan är man ung ungefär tjugo år och därefter börjar man långsamt att åldras. Får du leva tills du är hundra är du väldigt uttjänt.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Idag är det två veckor kvar till valet och förtidsröstningen har börjat. Själv har jag delat ut ett stort antal flygblad och deltagit i några gemensamma kampanjer. Jag undrar hur det ska gå för Liberalerna i årets val. Vi har varit hoppfulla om stor ökning av sympatisörer, men de senaste veckorna har det varit upp och ned, beroende av tråkiga händelser i partiet. Prognosen för detta val är dock att hela 40% kommer att bestämma sig den sista veckan.

I en valrörelse kan allt ändra sig mycket fort. Något händer som människor reagerar på – en omvärldshändelse som gör ett partis huvudfråga helt ointressant, eller att någon i paritet gör något olämpligt. En händelse som man kan tro kommer att påverka mycket kan gå spårlöst förbi och tvärtom.

Jag har varit förste ersättare till riksdagen den här mandatperioden, men väljer att inte ställa upp i riksdagsvalet i år. Efter att ha varit ordförande för Patientnämnden i Göteborg har jag sett vilka frågor som människor klagar på och det är något jag skulle vilja arbeta för att förbättra. Vi vet att när en person med exempelvis cancer väl kommer till behandling, fungerar vården mycket bra. Men vägen dit är snårig. Du lämnas ensam på många vis och får själv driva ditt ärende framåt. Det finns exempel på att hur man själv får ringa runt för att få svar på prover, eller ligga på för att komma vidare med undersökningar. Det som sägs att “man måste vara friskt för att orka vara sjuk” stämmer ganska väl. De som är sjuka och ensamma skulle behöva någon som driver deras ärende framåt. Patientnämnden har precis lagt fram en rapport som heter Tiden räknas, som beskriver människors upplevelser av cancervården.

Continue reading “Snart #valet2022”