Idag öppnar riksmötet och den nya riksdagen samlas. För egen del går mitt uppdrag som förste ersättare till Sveriges riksdag ut. Ett uppdrag som förvisso inte har krävt någon tid, men som ändå har fyllt mig med en känsla av ansvar gentemot väljarna.
Det har varit en mycket speciell mandatperiod, som till största delen har präglats av pandemin och hemarbete. Den satte hela världens beredskap för svåra händelser på prov. Isoleringen påminde oss om den viktiga gemenskapen med andra människor. Hemarbetet tvingade fram nya arbetssätt och med nöd och näppe kunde arbetet fortsätta på de arbetsplatser som inte krävde närvaro. Lärare och sjukvårdspersonal fick dock fortsätta och debatten om deras riskfyllda arbetssituation är inte avslutad. Forskningen gav oss vaccinet. Det om något är en påminnelse om vad vi människor kan klara av när vi gemensamt tar oss an prövningar.
Därefter fick vårt land en ny och för första gången kvinnlig statsminister, precis innan Ryssland invaderade Ukraina. Det krig som ännu pågår som drabbar civila så hårt, som chockar oss alla och som lett fram till Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Konsekvenserna av den ryska diktaturens ockupation går ännu inte att överblicka. Men det påminner oss varje dag om att ta ställning för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ord som innebär handling i verkligheten; de är inte till enbart för högtidstalen. De måste upprepas varje dag.
Den nya riksdagen har stora problem framför sig. Vi liksom människor i andra länder möter energikris och inflation och brist på viktiga varor. Det beror dels på eftersläpningar av pandemin, dels på kriget. Det är problem som löses endast genom mer samarbete i EU.
I dagarna diskuteras i kommuner och regioner vilka partier som ska styra med vem. Vägval ska göras. Jag är glad över att få medverka ännu en mandatperiod, nu som ersättare i regionen och som ersättare i Partille. Mer än någonsin måste vi stärka de liberala värderingarnas inflytande på lokal nivå. Liberalerna finns kvar i riksdagen. Det måste nämnas därför att det länge verkade vara en omöjlighet. Johan Pehrsons viktiga insats var att ena partiet i en gemensam strävan att faktiskt överleva som parti.
Och Ulf Kristersson har nu fått i uppdrag att bilda en regering. Inga lösningar på plats ännu. Högervindarna är mycket starka – både i Sverige och Europa. I Italien blir Mussolinis arvtagare sannolik premiärminister. Många spekulerar över orsakerna. De vanligaste svaren är att människor ”vill ha förändring”. Hur dessa förändringar kommer att bli återstår. Den nya mandatperioden står ännu skriven i stjärnorna. Men ett vet jag: Det liberala partiet är en nödvändighet.
